19 dagar genom trafiken i OS-London utan det minsta problem. Det var visserligen en del köer, men det blir ju gärna så med över en miljoner människor resande i OS-bubblan till olika arenor i alla väderstreck, men det rullade.
Hela tiden.
Att tömma ett OS-område på 100 000 till 150 000 människor mitt i natten kräver sin planering och känsla, vilket Londons transport skötte med den äran. Det blev inte så mycket av det hotande kaOSet.
Så landade man i den svenska verkligheten (SJ).
Vi blev bara en knapp timme försenade hem så det var ingen fara med oss, men de fyra killarna från Lund som ska vandra fjällen eller den föreläsare som hade en tid att passa i Umeå blev minst tolv timmar försenade på sin långa resa norrut. Det finns liksom inte den bästa av beredskap om något händer på rälsen i Sverige.
"A krasch in Denmark", förklarade man på tåget.
Det lät dramatiskt, men så var det ju inte. Det var ett tåg, som inte fungerade och stod där det stod.
Att försöka lägga lite extra tid på jobb fungerade inte heller då hela tåg var utan nätkontakt.
Så mycket för den servicen också.
Tack och lov för den lilla butiken med smörrebröd på Malmö C. Den räddade en del av stämningen på vägen hem till lugnet i Norrköping. Det är inte den vassaste av tisdagar, men jag och tvättmaskinen är bra kompisar den här dagen i väntan på Vargarnas ödesmatch.