Dela och kommentera

Nu har studenterna i Norrköping gått ut och i fredags var det trafikstockning när promenaderna fylldes av firande studenter på lastbilsflak och släp. Det är alltid känslosamt att se studenterna på väg ut i vuxenlivet och samtidigt minnas sin egen studenttid. Något som slog mig var dock de väldigt många rätt cyniska/svartsynta banderollerna på temat arbetslöshet. Bland annat såg jag ”fullt ös – arbetslös” "vi ses på arbetsförmedlingen" ”SP3A(rbetslös)”.

På samma tema – dom har också förstått hur arbetsförmedlingen fungerar...

Även om det inte är uttalat politiska slogans så finns det en underliggande medvetenhet om hur samhället ser ut efter 7 år av borgerlig regering. En regering som har gått till val två gånger på att minska arbetslösheten men som istället har ökat den. Och det har varit en medveten politik, högern har skurit ner kraftigt på välfärden och slagit mycket hårt mot dom som är arbetslösa och sjuka för att kunna genomföra stora skattesänkningar, allra mest för dom rika. Att detta har lett till högre arbetslöshet genom färre offentliga jobb och en avstannande samhällsekonomi och konsumtion är idag uppenbart. Och även om studenterna kanske inte alltid skulle formulera saken på det viset så finns det ändå en förståelse om vilket hårt samhälle dom går ut i. Dagens studenter tillhör den första generationen sedan andra världskriget som får det sämre ekonomiskt än socialt än sina föräldrar. Den medvetenheten kommer förhoppningsvis också att omvandlas till politiska organisering och handling hos allt fler unga. För dom förtjänar ju såklart en ljusnande framtid istället för dagens skymningstillstånd.

För övrigt är det djävulskt överdjävligt att den borgerliga regering hotar att dra in allt svenskt bistånd till den palestinska befolkningen med motiveringen att Israel redan har gjort en tvåstatslösning omöjlig med sin ockupationspolitik! Biståndsminister Gunilla Carlsson tycker alltså att det är helt rimligt att straffa en förtryckt palestinsk civilbefolkning för israelisk apartheidpolitik.

Alla borde också se Jonas Sjöstedts alldeles lysande sågning av vinsterna i välfärden från senaste partiledardebatten. Man riktigt ser hur Jan Björklund sitter och skruvar på sig i sin stol när Jonas ytterst konkret bevisar hur privatiseringarna slagit sönder den svenska skolan.

Jag lyssnade idag på delar av partiledardebatten. Bland annat råkade jag tyvärr höra Göran Hägglunds inlägg. Jag har själv träffat en del vettiga kristdemokrater och ibland har till och med V och KD kunnat ha viss samsyn i saker som flyktingars rättigheter och vad gäller de mest utsatta i samhället. Men det är tydligen en sorts kristdemokrati som är på utdöende. Den Göran Hägglund som talade idag var en nyliberal individualist av Margaret Tatchers eller Annie Lööfs snitt.

Vem är allra allra mest höger?

Göran Hägglunds huvudpoäng i debatten var att ”vi” lever i exempellöst välstånd, att vi har god välfärd, att det inte finns fattigdom och att vi har ett bra socialt skyddsnät”. Därför är allting som går snett enligt Hägglund fullt ut individens fel och ansvar eftersom att samhället är det bästa tänkbara (han syftade i det här speciella fallet på oroligheterna i Husby). Hägglund har tydligen inte koll på att han sitter i en regeringen som har skurit kraftigt i välfärden, katastrofalt ökat klyftorna och fattigdomen och att Sverige idag tack vare Hägglund har en av Europas sämsta A-kassor och hårdaste sjukskrivningsregler. Men Göran Hägglund lever med sin jättelön i en helt annan verklighet än folk i allmänhet, och han har tydligen ingen vetskap alls om dessa förändringar.

Den stenhåda råkapitalistiska och ego-individualistiska Hägglund är i vart fall mycket långt ifrån någon idé om kristet kärleksbudskap. Slutklämmen på KD:s anförande handlade om att det inte finns några strukturer eller något samhälle som förklarar människors beteende utan att allt är individens ansvar och att individen alltid är fri att välja. Det är en väldigt extrem idé som går tillbaka till amerikanska nyliberaler och till Margret Tatcher som också hävdade att det inte finns något samhälle. Om det nu är så kan ju vän av ordning fråga sig vad det där med välfärd och sociala skyddsnät som Hägglund inledde med att hylla är om inte samhälleliga strukturer (som högern iofs var emot när de infördes och nu försöker avskaffa)?

Det är naturligtvis ett väldigt extremt och verklighetsfrämmande påstående att hävda att individen är fri att välja oavsett sådana samhälleliga institutioner som sjukvård, utbildning, arbete och sociala nätverk. Men för KD är läget värre än så för Sverige har ju redan en hel rad samhälls- och politikförnekande nyliberala partier som FP, M och allra mest C under Annie Lööf (som officiellt framhåller Tatcher som en politisk förebild). Är det verkligen där KD tror sig kunna hitta ett politiskt utrymme för att ta sig tillbaka över riksdagsspärren igen? Verkligen? Är det mer orättvisa och mindre välfärd som folket ropar efter?

Nä tror man inte på samhället och dess strukturer kanske man inte ska hålla på med politik över huvudtaget?

För övrigt så vill nu KD också ”utreda” medlemskap i NATO, vem ska dom egentligen attrahera med det? Inte ens de få NATO-ivrarna lär ju tilltalas av en utredning och krigshetsare är väl knappast heller det man främst förknippar med KD?

På ett sätt är det djupt tragiskt att riskkapitalbolagen vi en artikel i DN ger sig in i välfärdsdebatten. För det visar på hur dessa anonyma och odemokratiska vinstmaximerande jättebolag har fått en avgörande roll i den svenska välfärden. Men det är också positivt, riskkapitalbolagen trivs bäst i skuggorna där som med inte sällan ljusskygga affärsmetoder slussar våra skattepengar till utländska skatteparadis. När dom nu känner sig tvingade att träda fram efter alla skandaler och nu senast den katastrofala nedläggningen av skolkoncernen JB som direkt drabbar över 10 000 svenska elever så kommer dom fram i ljuset. Både folket och media kan nu se åtminstone några av företagen som blivit rika på våra välfärdspengar, vi kan diskutera deras förslag och ställa dem till svars.

Vad är det då dom skriver? Ja, föga överraskande är det ganska liknande saker som svenskt näringsliv och alla partier utom Vänsterpartiet driver. Bortom alla klyshor om ”aktivt ägande” (= nedskärningar och ständiga försäljningar) och ”dynamisk utveckling av välfärden” (= ett extremt privatiseringsexperiment som lett till katastrof inom skolan) så handlar det om att man är fruktansvärt rädd för vinstbegränsningar. Ännu mer än för andra bolag så styrs riskkapitalisterna av att mycket kortsiktig producera maximala vinster till sina ägare. Det betyder aggressiva uppköp, nedskärningar för att öka bolagens värde och sedan försäljning igen (4-årigt ägande är länge för ett riskkapitalbolag, 10 år väldigt länge). Det svenska folket har förstått att sådana drivkrafter och ägarformer inte hör hemma i välfärden och är med förkrossande majoritet emot detta vinstslöseri (också en tydlig majoritet av de borgerliga väljarna är emot).

Det riskkapitalägarna föreslår är frivilliga regler ska gälla för riskkapitalbolagen i välfärden, reglerna är väldigt luddiga och handlar om att information om bolagen ska vara tillgängligare (även då bokföringen för svenska skattverket?), man ska ha kvalitetskrav och dessutom mycket luddiga följder för dem som inte följer uppförandekoden. Desperationen märks eftersom att det ligger mycket nära vad som sas i friskoleuppgörelsen som precis var påskriven av borgarna + S och MP när JB brakade ihop. Den uppgörelsen liksom riskkapitalbolagens egna sent påkomna ”uppförandekod” är dock inget som kommer att hjälpa mot välfärdens utarmning. För att se till att varenda krona går till välfärd så måste vi se till att stoppa vinstuttaget som både folket, Miljöpartiets kongress och Vänsterpartiet vill. Läsa gärna också vad Jonas Sjöstedt skrev om JB-katastrofen häromdagen.

För övrigt så är "Äta, sova, dö" är en film som borde ta död på arbetslinjen för alltid. Alla borgare borde också måsta tvångsse den. Det borde vara svårt att sprida floskler om att ”bara man är positiv så får man ett jobb” efter att ha sett den.

Häromdagen skrev jag tillsammans med Jonas Andersson en replik till NT:s ledarsida. Svaret vi i vår tur fick var som vanligt politiskt irrelevant, nedlåtande och mycket osakligt:

”Åter misslyckas vänsterpartister med att läsa en text innantill och man kan bara spekulera i om detta är medvetet eller om man faktiskt inte förstår vanlig svenska.

I den refererade ledaren skriver vi att ”Det anmärkningsvärda är dock att Vänsterpartiet uttryckt sin sympati för lagbrotten (även om man noga aktar sig för att stödja någon öppen uppmaning till brott)”. Att som Jonas Andersson uttrycka sympati för en förening som gjort sig känd för just lagbrott är inget annat än ett indirekt stöd för denna verksamhet.

Man kan alltid diskutera hur kollektivtrafiken ska finansieras och hur avgifterna bör se ut, en del av det normala demokratiska samtalet, men för det revoltromantiska Vänsterpartiet är det förmodligen ack så mycket roligare med folk som tar lagen i egna händer.”

Att NT:s ledarsida ligger strax till höger om George Bush i nästan alla frågor är väl känt och därför är det såklart föga förvånande att dom inte håller med Vänsterpartiet i något. Det tycker jag inte är något problem (snarare skulle väl jag bli lite orolig om NT höll med mig). Vad som är värre är att NT:s ledarsida är viktig för det politiska samtalet i Östergötland och att det är en uppgift som ledarskribenterna inte klarar av att fylla.

Problemet är mångbottnat. Det som skrivs på NT:s ledarsidor är oftast precis samma sak som borgerliga politiker skriver på debatt- och insändarsidor. Bara ytterligare lite längre ut på högerkanten. Det är mycket sällan några egna tankar eller idéer på vare sig konservativ eller liberal grund utvecklas på ledarplats utan i stort följer man allianspartiernas program (möjligen med en ”gammelmoderat” prägel som i t.ex. försvarsfrågan). Det största problemet är dock inlägg som det ovanstående exemplet. Ledarsidan präglas i grunden av ett arrogant, förutsägbart och aggressivt skrivsätt som inte lämnar något som helst utrymme för omprövningar, dialog eller ursäkter. Det gör, skulle jag vilja påstå, att ledarsidan hamnar utanför debatten då det inte finns något intresse av samtal och diskussion från ledarskribenternas håll. Detta är problematiskt också för att den andra stora borgerliga ledarsidan i länet, Correns, har liknande problem med arrogans och ett tydligt ointresse för att delta eller stimulera något som ens skulle kunna likna ett livaktigt politiskt samtal på östgötanivå.

Man kan gärna jämföra med Widar Andersson på Folkbladets ledarsida. Politiskt sett kan man ha många åsikter om Widar (jag tycker till exempel att han står så långt till höger att han borde skriva för en borgerlig tidning) men diskussionen i Folkbladet håller ändå en annan nivå. Där finns det stundtals en faktisk politisk diskussion kring idéer och det händer att Widar både omprövar ställningstaganden, kommer med nya idéer och faktiskt kan ge motståndare rätt. Det är inte utan anledning som Folkbladets ledarsida sannolikt har större regionalt och nationellt genomslag än NT:s i den politiska debatten trots att tidningen är betydligt mindre.

Själv tror jag tror att demokratin i en kommun och i ett län tjänar på att det i tidningarna förs en intressant och allsidig debatt som försöker hålla sig borta från förlöjliganden och förutsägbarhet. Men det är mycket länge sedan det förekom på NT:s ledarsidor och en kan bara hoppas på en positiv utveckling, oavsett hur osannolikt det kan verka i dagsläget.

Den här länken visar ett mycket kort fotoreportage om vad som hända i Israel-Palestinakonflikten på bara 7 dagar förra veckan. Att se bilderna och läsa de mycket korta bildtexterna ger en stark och tragisk inblick i vad som pågår i Palestina varje dag, varje vecka och varje månad.

Den i grunden rasistiska Israeliska staten fortsätter ständigt med sin systematiska apartheidpolitik och tyvärr innebär det att allt större delar av Palestina annekteras och att människor fördrivs från sina hem.

Israeliska bosättare har fällt olivträd som behöver många årtionden för att kunna bära frukt igen.

Ofta sker det genom att högerextrema bosättare kör iväg palestinier från deras mark och upprättar nya olagliga bosättningar. Dessa får snabbt officiellt beskydd av den israeliska armén och sen har den illegala ockupationen utökats ytterligare och det lilla som finns kvar av Palestina krymper lite till.

Jag känner och umgås med en hel del miljöpartister eftersom vi har organiserade samarbeten både i Norrköping och i Östergötlands landsting. Jag har haft turen att oftast träffa på pålitliga, stabila och relativt radikala gröna företrädare men ändå måste jag säga att jag är överraskad över kongressens många riktigt bra beslut.

Sannolikt har jag blivit påverkad av den gröna partiledningens många utspel och den mediebild den satt om att dom står mycket nära borgerligheten i de flesta avgörande frågor så som skatter, vinster i välfärden och arbetstid. Fridolin har ju till och med sagt att han tycker att MP har mer gemensamt med borgarna och hellre ska samarbeta med dom än med Vänsterpartiet.

Men den här gången sa minsann gräsrötterna ifrån och gick på tvärs emot partiledningens allt mer borgerliga politik. Så är det i och för sig hos de flesta partier men nu har ombuden fattat beslut om bland annat att alla vinster i välfärden ska återinvesteras i verksamheten (mycket nära ett principiellt vinstförbud alltså), att partiet aktivt ska driva 35 timmars arbetsvecka och att den dyra och extremt ineffektiva reformen om rabatt på arbetsgivaravgiften när man anställer unga ska bort.

Här skulle vi kunna få till bra samarbeten och kanske till och med tillsammans se till att rädda den svenska välfärden, få till en vettigare utrikespolitik och verkliga klimatsatsningar. Ett rödgrönt alternativ som innebär verklig förändring och inte bara mer av samma gamla högerpolitik som först sedan 80-talet känns möjligt igen.

Sen ska en kanske inte bli allt för lyrisk. Det är ju ändå ganska sannolikt att partiledningen inte kommer att agera särskilt kraftfullt för att genomföra dessa mer radikala kongressbeslutet utan snarare försöker glömma bort dem. Som Rosanna Dinamarca sa så borde detta ju t.ex. innebära att MP inte skriver under den katastrofala friskoleöverrenskommelsen som jag bloggade om häromdagen eftersom den går tvärtemot kongressbeslutet om ett stopp för vinster.

Jag hoppas verkligen att Romson och Fridolin tar till sig av kongressens ställningstaganden och det borde dessutom att få en hel del lokala och regionala miljöpartister att fundera kring sina ställningstaganden. På många platser samarbetar partiet ju med högern som absolut inte kan tänka sig ett slut på välfärdsvinsterna eller kortad arbetstid.

Angående skolfrågan så får jag också korrigera mitt förra blogginlägg något. Socialdemokraterna reserverade sig ju faktiskt för att dom kommer att fortsätta driva frågan om kommunalt inflytande över friskoleetableringarna. Gott så, även om det inte kommer åt grundproblemet. Anna Dahlberg skriver väldigt bra i Expressen om skolfrågan och just hur illa den blocköverskridande överenskommelsen är just för att den slår vakt om vinsmaximeringen och segregation som fortsatta styrande principer för den svenska skolan.

För övrigt skriver många vänsterpartister som Ann-Margethe Livh och Linda Snecker väldigt bra om oroligheterna i Husby och andra Stockholmsförorter. När röken lagt sig hoppas jag att debatten blir lite mer sansad och att inte rasisterna och nazisterna inte får så mycket utrymme. Självklart måste man söka efter de bakomliggande faktorer för att förhindra liknande händelser i framtiden. Forskarna vet redan att just klasskillnader, nedskärningar i välfärden, hopplöshet och skillnader i livsmöjligheter är just sådana faktorer. Och det kan vi göra något åt politiskt.

Som jag har skrivit tidigare så har den svenska skolan sedan början av 90-talet utsatts för världens mest radikala privatiseringsexperiment. Visst kunde den tidens skola förbättras men den rankade i topp i internationella jämförelser både vad gällde likvärdighet och kunskapsresultat. Den privatiserade skola som infördes av Bildt, förvaltades av Socialdemokraterna och förvärrades av Björklund har lett till ett fullständigt haveri både vad gäller resultaten och likvärdigheten i skolan. Den svenska skolan ligger idag under genomsnittet när det gäller likvärdighet. Och skolexperterna är eniga, det är vinsterna i skolorna som är problemet, både för att det ger mindre pengar till undervisningen och skapar en skarp socioekonomisk segregation.

En illustration av hur den privatiserade svenska skolan rasar samman

Och nu har S, MP, M, KD, FP och C kommit överrens om att det här haveriet ska få fortsätta. Med 10 år till av samma politik kanske vi kan ta en bottenplats bland skolsystemen i Europa. Huvudproblemen med fri vinstutdelning och med fri etableringsrätt utan verkligt kommunalt inflytande tycker alltså S, MP och borgarna är bra idéer. Ytterst märkligt när alla partiers väljare är negativa till vinstuttag och socialdemokraterna dessutom har ett alldeles färskt kongressbeslut om att ge kommunerna avgörande inflytande över friskoleetableringar.  

Överrenskommelsen innehåller inte mycket förutom just det att riskkapitalisterna som äger svenska skolor tryggt kan räkna med att fortsätta tjäna miljardbelopp på pengar som egentligen borde ha gått till svenska elevers utbildning.

Man ska göra en bakgrundskontroll så att grovt kriminella inte får starta skolor. Vilket man vansinnigt nog inte gjort tidigare. Sen antar jag att det inte gäller riskkapitalbolag som sysslar med ekonomisk brottslighet och dömts för skatteflykt. Skolföretagens vinster ska också redovisas på enhetsnivå vilket såklart blir lätt att kringgå för heltidsanställda ekonomer. Och dessutom, vad är poängen?  Ska föräldrarna då välja bort skolorna med låg vinst som snart går i konkurs eller dom med höga vinster och få lärare? Sen ska meddelarfrihet tydligen gälla även om man verkligen kan undra hur det går ihop med den likaledes lagstiftade lojaliteten mot arbetsgivaren. Mer och dyrare kontroll och byråkrati kan garanteras men inte en krona mer till skolan och som sagt inte den minsta begränsning varken av vinstuttaget eller någon kontroll över friskoleetableringarna. *Tung suck*

Visst jag blir rätt upprörd när jag skriver om skolan men det är de ungas och hela landets framtid det handlar om. Att S och MP i strid med en stark folklig opinion vill fortsätta på den katastrofala privatiseringslinjen precis som förut är inget annat än en tragedi.

Om denna privatiseringslinje upprätthålls törs jag lova att resultaten i den internationella skoljämförelsen PISA 2023 kommer att visa större ojämlikhet och sämre resultat än idag. Någon som vill satsa emot?

Jag skriver tillsammans med Saga Janse Ferko, ordförande i Ung Vänster, och Lucas De Vivo ordförande i Vänsterns Studentförbund idag svar på en ledare i NT. NT-ledaren hävdade som vanligt att bostadsmarknaden skulle ordna sig om man bara släppte hyrorna fria. Dom hade till och med mage att påstå att det var bättre på den gamla goda tiden på 1800-talet när stenstäderna byggdes. Och då ignorerade man som ledarsidan alltid gör hela den svenska arbetarklassen som bodde i ruckel utan några som helst moderna bekvämligheter.

Nåja vår artikel hittar ni här.

Och NT svarar direkt. Fast svaret är mycket märkligt. Man vill alltså ha marknadshyror fast "med övergångsregler" som ska reglera så att det inte blir högre hyror. Fast vänta nu det ju sådana regler vi har idag. Marknadshyror innebär ju just att hyrorna ska sättas fritt på marknaden men det vågar inte ens avgrundsblå NT säga öppet utan trasslar istället in sig i "både och". Den segregation som skulle följa i maknadshyrornas spår vill man såklart inte heller tala högt om. För en sådan utveckling tycker ju NT de facto är alldeles strålande då tidningen alltid hyllar ökade orättvisor, klasskillnader och segregation. Och det vet vi ju hur bra det fungerar...