Inget konstigt med det egentligen eftersom jag är hästberoende sedan barnsben. Det är bara det att just den här hästen var ruskigt nära att bli avlivad efter en snabb veterinärbedömning där jag fick rekommendationen att ta bort henne. Men vi gjorde en extrakoll och där blev hon friskförklarad så nu går hon i min hage och lever i allra högsta välmåga. Ibland ska man vara väldigt säker innan man fattar sina beslut för vissa belsut är liksom oåterkalleliga....Om man avlivar ett djur kan man inte ångra sig, river man en byggnad och gräver bort marken går det inte att fixa med Karlssons klister, flyttar man en sjuk människa mot hennes vilja kan det sätta djupa spår, gör man ett kalkbrott är skogen borta för överskådlig framtid.

Dessa snabba beslut skrämmer mig och en del tycker att vi nu ska vara jublande glada och tacksamma över att Sahlinsbyggnaderna får stå kvar "ett tag till" enligt NT. Men jag kan inte låta bli att undra över den snabba kovändningen, och över det snabba rivningsbeslutet. Gjordes det nya mätningar efter protesterna eller skulle de ha gjorts ändå? I det första fallet beslutade man i så fall utan att ha alla fakta på bordet, i det andra fallet borde de beslutande åtminstone säga tack till de som protesterade, utan vars hjälp man inte kommit fram till detta beslut....Fast jag är väl bara korkad som inte fattar dessa turer, bättre att vara snäll, glad och tacksam!

När jag ser demostranterna i Ojnareskogen, där gamla kvinnor bärs bort av poliser, ja då skäms jag. Var gick det snett, skulle inte de som har makten och möjligheten tala för den lilla människan, se till allmänhetens intresse? Hur kan detta vara för vårt bästa, hur kan detta gynna vår framtid? Larmrapperter efter larmrapporter kommer dagligen som berättar hur illa ställt det är med vår jordklump, ändå fortsätter vår regering att fokusera på kortsiktiga lösningar och ökade omsättningar för storföretagen. När ska de börja prata klimat och miljö? Jag lusläste artiklarna om ostlänken, inte ett ord om miljö eller klimat, bara denna eviga fokus på ekonomi, jobb och företag. Jag är nog lite korkad, men jag förstår fortfarande inte.Trots att vi nyss upplevt den blötaste sommar i mannaminne, trots forskare som skriker sig hesa, så gasar vi vidare i våra fina bilar och skriker efter mer pengar.

I hagen går min häst och jag hoppas att det inte är för sent att fatta nya beslut, vända skutan och fokusera på klumpen vi råkar bo på.