Överens - den 24 maj 2013, kl 08:45Så äntligen kom friskolekommitténs förslag igår. Det var på tiden med en blocköverskridande överenskommelse kring friskolesystemets villkor. Och jag måste säga att det landade bra. Dagens friskolesystem förtjänar definitivt kritik. Men det är såklart inte detsamma som att vara emot valfrihet generellt eller friskolor specifikt.
Det verkar som att de flesta av Socialdemokraternas förslag har gått igenom i överenskommelsen. Undantaget är det om att kommunen ska ha det avgörande inflytandet (eller ett veto) när en ny friskola ska etablera sig. Men jag tycker att ett obligatoriskt samråd och fördjupat samarbete är en god kompromiss, speciellt då det har inneburit att få gehör för andra viktiga förändringar.
Den största och viktigaste förändringen, och den mest angelägna, är den som ställer krav på öppenhet, insyn och meddelarfrihet i friskolarna på samma sätt som i de kommunala. Även friskolor finansieras med skattemedel. Självklart ska elever och medborgare ha lika stor rätt att få veta hur pengar används där som i kommunala skolor. Jag är övertygad om att dessa skärpningar gör det mindre attraktivt för oseriösa aktörer att verka. Det kommer att bidra till att behålla bra skolor och skapa en högre generell kvalitet. Och det måste vara det viktigaste.
Alla skolor ska vara bra skolor. Friskolekommitténs förslag är ett steg i rätt riktning. Och det är oerhört positivt att kunna komma överens över blockgränserna i strategiska framtidsfrågor om det är möjligt. För att skapa stabilitet i skolväsendet över tid. Samtidigt handlar såklart inte alla skolans bekymmer om friskolesystemet. Långt ifrån. Att skapa lika villkor och bryta segregationen är jätteviktigt för skolan, och friskolekommitténs förslag skapar bättre förutsättningar i det arbetet. Men för att förbättra skolan -alla skolor- behövs också fler lärare, mindre klasser, högre lärarstatus och bättre stöd till eleverna. Det kräver resurser och en politisk vilja att prioritera skolan framför annat. För mig som socialdemokrat är det exempelvis mer angeläget att satsa mer på skolan än ytterligare ett skatteavdrag. Men där tycker vi fortfarande olika helt enkelt.
Frustrerande vecka - den 23 maj 2013, kl 09:52Bilbränder, förstörelser och våld i Husby. Ensamstående mamma med sex barn utan tak över huvudet. Ja, ibland är samhällsutmaningarna mycket påtagliga.
Våld är aldrig okej. De som förstör i Husby uppför sig helt oacceptabelt. Egentligen är det rätt absurt att man ska behöva påtala det, men debatten tenderar att hamna oerhört snett. Och eftersom det har hållit på i flera dagar och tycks spridas finns det uppenbarligen anledning att fortsätta markera mot våldet. Visst finns det samtidigt anledning att reflektera över varför brist på jobb och framtidstro är större på vissa orter än andra. Visst finns det samtidigt anledning att reflektera över förra veckans rapporter om att klyftorna ökar i Sverige. Men återigen, ingenting kan ursäkta våldet. Här måste hela samhället markera. Såväl politiker som myndigheter och enskilda i samhället.
I NT har vi kunnat läsa om en annan frustrerande händelse, en sexbarnsmamma utan någonstans att bo. Vad jag förstår har mamman pengar och är således inte behov av försörjningsstöd, eller för den delen hjälp att ta hand om sig själv eller sina barn. Familjen saknar däremot bostad. Det är förstås allvarligt, sorgligt och hemskt på flera sätt. Särskilt då barn riskerar att drabbas måste akuta situationer klaras ut på ett eller annat sätt, även om det kan innebära vandrarhem över natten i väntan på en långsiktig lösning. Samtidigt är det angeläget att i samband med den här enskilda händelsen lyfta blicken, eftersom det är ett symptom på att det inte står rätt till i regelverket.
Idag är det så (vilket det här uppmärksammande fallet är ett av många exempel på) att flyktingar hänvisas till boende av Migrationsverket, men kan välja att avböja det och istället fixa sitt eget boende där man önskar. Gott så. Att människor vill flytta till Norrköping är något positivt, att Norrköping växer är bra. Det rådande regelverket orsakar dock komplikationer där det är brist på bostäder. Naturligtvis ligger en plats där man trivs och känner andra nära till hands för vem som helst i sitt val av bostadsort. Men finns det inga bostäder blir den principiella frågan hängande i luften: vems ansvar är det att tillhandahålla en lägenhet till den som väljer att flytta in i kommunen? Ska socialtjänsten garantera boende till den som egentligen inte har behov av stödinsatser från de sociala myndigheterna? Som både har pengar och är kapabla att ta hand om sig själva? Som vill bo i Norrköping men som inte har ett boende?
Det rimliga i de här fallen vore naturligtvis att man visserligen får söka sig dit man vill i landet, men, att då man själv inte lyckas hitta boende på den ort man önskar så återgår ansvaret till staten (som ju numera ansvarar för etableringen) att återigen hänvisa dit det faktiskt finns tillgång till bostäder.
Barn ska inte stå utan tak över huvudet. Därför behövs en översyn av reglerna.
Julafton, bekymmer och jobbpakt - den 6 maj 2013, kl 21:54Jo, jag såg hela partiledardebatten igår. Det är väl lite som julafton för politiker. Två hela timmar att stöta och blöta argument. Men, jag måste erkänna att även en engagerad och aktiv politiker som jag tycker att de här långa debatterna tappar fart och substans efter ett tag. Noterade dock att medan flertalet partiledare tappade fart så fick Statsministern aldrig ens riktigt upp farten till att börja med. Jag tycker till och med att det blir snudd på pinsamt när Statsministern får ordet i början för att förklara massarbetslösheten, men ignorerar denna brännheta fråga. Istället väljer han att ställa retoriska frågor om eventuella regeringskonstellationer som är tänkbara efter valet då väljarna väl fått säga sitt. Men arbetslösheten, den som finns här och nu, den verkar han inte alls lika bekymrad över. I alla fall inte villig att diskutera.
Lokalt har jag dock noterat att även Moderaterna vill diskutera arbetslösheten. Och det är bra. Vi behöver som sagt samla oss lokalt för att nå framgång. Inte minst då draghjälpen från statligt håll tryter. Och jag tillhör dem som tror att det kan finnas kloka idéer också hos andra partier än mitt eget. Och de ska såklart tas tillvara.
Efter en tids förvarning har nu Moderaterna således presenterat sin nya jobbpolitik, det gjordes i en debattartikel i NT under helgen. Artikeln bjöd på flera kloka resonemang, framförallt delen om samverkan mellan olika aktörer. Däremot så blir det lite lustigt med tanke på den senaste tidens lokala jobbdebatt. Flera av skribenterna som signerade den nya politiken i helgens debattartikel är desamma som med kraft har kritiserat just samarbete inom ramen för Jobbkommissionen. Nu föreslår man istället "en blå jobbpakt". Som jag tolkade det innebär denna "blå jobbpakt" typ detsamma som dagens Jobbkommission med samverkan med näringsliv, myndigheter mm, men med bara allianspolitiker istället för långsiktig blocköverskridande samsyn. Låter i sig varken särskilt omdanande, konstruktivt eller jobbskapande.
De frågor jag ställt tidigare blir därför åter aktuella: Vilka jobbstimulerande insatser är det Moderaterna vill att Norrköping skrotar? Och vad är det som hindrar att lägga alternativa förslag och ta ansvar där man redan finns och verkar?
Mer fakta - den 25 april 2013, kl 11:24Bloggade lite om statistik igår. Får anledning att göra det idag också. För det här med statistik tycker jag är himla intressant. Någon sa en gång att läsa statistik kan man göra som F-n läser bibeln. Det ligger något i det, man kan ofta vrida och vända så det passar ett visst budskap. Samtidigt kan det både underlätta för en nyanserad diskussion om verkligheten samtidigt som det kan fastställa vissa utgångspunkter.
Varje månad kommer statistik över den lokala arbetsmarknaden. Nyss kom statistiken för mars månad. Det har, alldeles korrekt, påtalats att det har nyanmälts färre jobb i mars 2013 än i mars 2012. Egentligen kanske inte så förvånande med tanke på läget i landet (och Norrköping). Till och med självaste regeringen är ju väldigt dyster i sina prognoser för året.
Därför blir jag smått positivt överraskad när jag ser att januari och februari väger upp så pass mycket att sett till årets första kvartal ligger vi på samma nivå som 2012. Och 2012 var lite av ett rekordår sett till nya jobb i jämförelse med de senaste krisåren. Och även om mars var sämre än årets två första månader så var Norrköping tillsammans med Helsingborg i denna kommunkategori där flest människor fick arbete denna månad. Vidare konstateras att i Norrköping har fler fått jobb än antalet nya som skrivits in på Arbetsförmedlingen- också positivt.
Med det sagt, varsel och fortsatt alldeles för hög arbetslöshet är Norrköpings största utmaning. Det allmänna jobbkristillstånd som tynger Sverige påverkar uppenbarligen Norrköping väldigt mycket.