1 Augusti 1927 föddes Gunnvor Karlsson. Vad ingen visste då var att hon 85 år senare skulle vara mamma till fem barn, mormor och farmor till 11 barnbarn, 24 barnbarnsbarn och 1barnbarns barnbarn. Hon hör dåligt, ser sämre, lider av KOL i lungorna,och har en aningens svårt att gå. Men hon bor själv i ett litet torp på en 8000kvm stor tomt med vedeldad spis som enda värmekälla, vinter som sommar. Hon har vare sej hemtjänst eller matutkörning. Hon gifte sej till efternamnet Andersson men farfar han dog för 11år sedan och sedan dess har hon klarat sej själv med lite hjälp av familjen. Hennes största nöje är att sluka romaner, lägga pussel och lösa korsord. Min farmor är en kvinna att vara stolt över. Hon vill väl och hittar glädje i de små sakerna.

Det är väl så här de flesta av oss vill leva i sin ålderdom. Hemma, klara sej själv och i den lunk kroppen och sinnet klarar av.

Några år tidigare föddes Alicia Gonzalez i Tocopilla i Chile. Hon blev aldrig 85 år men vid sin 82- års dag hade hon fött tre barn, blivit farmor och mormor till sex barnbarn och då hade hon fått 10 barnbarn. Hon hade flytt från diktaturen i Chile för att matriarktiskt styra sin familj med en varm och fast hand i Sverige. Fast på sin födelsedag visste hon inte det. Då låg hon på ett ålderdomshem och bad sin yngsta dotter att hälsa hem till sin mamma. Med sin bestämda röst skällde hon på oss för att vi hälsade på oss för sällan, fast det var någon där varje dag och de svenska orden som hon kunnat var för länge sedan glömda. Ensam och förvirrad levde hon i en värld där hon inte förstod språket i ett land hon inte kom ihåg namnet på, mittbland sin familj som hon inte kände igen. Min sambos mormor var en riktig kämpe, en som var lika tuff som generös och som älskade att skämta.

De här två kvinnorna har varit en del av mitt liv i så många år att de inte kan separeras från mej. Tack var dem lever jag och mina barn. Deras öde har sett väldigt olika ut och deras ålderdom skiljer sej lika mycket från varandra som Sverige och Chile. I vårt land har vi förmånen att kunna ta hand om varandra även när arbetsförmågan tryter. Jag anser att vi i vår kommun måste kunna ta hand om de gamla på ett värdigt och fint sätt oavsett om de är självständiga som Gunnvor eller helt beroende av vård som Alicia. Jag vet att vår vård i Söderköping om de äldre är ganska bra, men det finns en del förbättringar som kan göras. Och vi i miljöpartiet vill inte tumma på de pengar som behövs för att behålla den personal och de resurser som finns idag. Vi jobbar även för att det ska vara enkelt för äldre par att hamna på samma hem om de så önskar och att de som vill vara kvar hemma ska få den hjälp de behöver för att de ska klara det.

Min farmor Gunnvor fyllde 85år igår. Familjen var där och grattade.  Den dagen jag blir gammal önskar jag få vara lika nära familjen som både Gunnvor och Alicia. Även om jag hoppas att jag klarar mej själv, precis som farmor.