Nu börjar Stockholm Pride!

En del ifrågasätter givetvis arrangemanget och det är ju tillåtet. Fast det är ju ofta med argument som ofta döljer (i mitt tycke) högst tveksamma åsikter av religiös och/eller kulturell grund, där saker helst ska vara förbjudna alternativt obligatoriska!
Andra kritiska anser att det är ett val att vara homosexuell, och då får man stå för det. En intressant tanke, då kan man i konsekvensens namn till exempel diskriminera folkpartister, Volvoägare, glesbygdsbor eller Sleipnerfans på samma sätt. Det finns många fler grupper med gråzoner sinsemellan i åsikter, men det gemensamma är att de tycker människor som avviker från normer de vill ska gälla är jobbiga, och ska helst inte finnas, eller åtminstone inte synas!

Andra tycker Pride är ett jättebra tilfälle att hitta på egna aktiviteter! Denna gång är det planer för en ”stor” antimuslimsk demonstration som ska vara samtidigt och på sätt garanteras mera uppmärksamhet och media dessa troll förtjänar. Jag ska inte ge dom mer än att omnämna dem, och redan det är för mycket!

Så visst finns det hot mot Pride. Men egentligen är inte detta hot så stort. Det baseras ju på intolerans och det var ju denna intolerans som motiverade och startade Prideparaden från början!

Det största hotet mot Pride är inom Priderörelsen!
Detta, det tydligaste beviset är ”hbtq-folket” och sympatisörerna är som folk mest, är att de kan vara exakt lika intoleranta som folk är generellt! De kan ha egna politiska agendor och fördomar och handlar därefter.

I Uppsala Pride så förbjöds Folkpartiet att delta! Som enskilda medlemmar, ok, men inte som parti, för partiets politiska åsikter ansågs inte matcha arrangörernas. Mycket kan man säga om Folkpartiets politik, men homofobi har aldrig varit något de hopkopplats med. Vid detta deltagarförbud drog Miljöpartiet även de in sitt deltagande!
I Stockholm så ville de inte visa den Israeliska filmen ”Mom and Dad, I have something to tell you” av rädsla för vänsteraktivisters görande. Saken löste sig, men det är märkligt resonemang, för man skulle aldrig låta högerextremister stoppa någon programpunkt, men viker sig för vänsterextremister...
Vidare exempel är, hur vissa vill stoppa försvarets och polisens deltagande i Prideparaden! Med påhopp, både på deltagarens arbetsgivare och på deltagarna själva.
Det har uppmärksammats inom dessa yrkesgrupper, att det inte är ovanligt med påhopp av homofobisk karaktär från arbetskollegor. Så, oavsett vad man tycker om dessa yrkeskårer borde det uppskattas att arbetsgivare uppmärksammat problemet, accepterat det som ett problem och genom (uppmuntrat) deltagande i paraden visande att homofobi inte är acceptabelt. Men en del vill stänga ute homosexuella poliser och militärer för deras yrkesvals skull och då inser man att tankarna om Volvoägare, Sleipnerfans och så vidare gäller även inom Pridekretsarna

Som vit, heterosexuell, medelålders man så är jag representant både för makt och för en grupp som får representera all världens djävelskap, oavsett skuld eller inte. Så en del anser att jag helst inte ska ha åsikter inom detta område. Men jag låter mig inte stoppas av åsiktselitister utan påpekar att jag ser ett bekymmer att grupperingar inom, eller bland de som anser sig som ”sympatisörer” till Pride, inte anser Prides budskap som det väsentliga. De vill prioritera andra frågor och ser gärna en åsiktsrensning inom hbtq-rörelsen. Parallellen med den feministiska rörelsen är tydlig, där tolkningen av feminismen ofta är viktigare än resultatet och där ord och inte verkstad garanterar att jämlika löner och annat kommer dröja länge. Där man glädjes åt små framsteg i frågor där inget annat än ett snabbt resultat borde vara acceptabelt...

Så när det kommer till hbtq-rörelsen, så är det bästa tipset för snabbare resultat en gammal sliten klyscha, ofta använt av den socialistiska rörelsen, nämligen:
”Enade vi stå, söndrade vi falla!”

Svårare än så är det inte!