Mars 2011 skrev jag lite om varför jag bojkottade en del företag,

http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=6214012&entry=6723639#

Sedan dess har jag fått orsak att utveckla irritationer på fler saker.

Ni har säkert varit med om detta:
Det ringer, två signaler kanske, sedan tystnar det. Eller så svarar man, möjligen hör man ett ljud och sedan... Klick! En gång om dagen, två gånger, tre, fyra, flera! Detta på min fasta telefon (som jag behållit för att täckningen inte alltid är den bästa hemma och är dessutom "NIX-ansluten"). Och nu även på min mobil, ofta och envist, till och med fram till klockan tio på söndagskvällen.

Ibland hör man faktiskt en röst, i allmänhet en ung människa som förväntas sälja något man vare sig vill ha eller behöver. Jag antar att det inte finns så många alternativ när arbetslinjen tvingar alla att ta jobb där man förväntas få ta emot skit och skäll för en usel lön, så jag tackar (medlidsamt) artigt men bestämt "nej tack" till vad de än erbjuder.

Så vart vill jag komma? Jo, jag tycker det är ett förbannade oskick att använda automatiska telefonuppringningar och man svarar, för att minst fyra gånger utav fem, mötas av... Tystnad... Eller ”klick”...

Därför så gör jag nu som så, att för den mest frekventa telefonterrroristen just nu, Connectingsweden, som har ett telefonnummer som börjar med 040- (Malmö), vägrar jag att handla från deras uppdragsgivare!
Alltså, de få gånger de svarar när jag lyfter luren och jag förstår vilka de representerar just då, så bojkottar jag det bolaget. Har jag redan ett avtal eller liknande, så kommer jag att säga upp det så fort avtalet upphör! Jag vill helt enkelt inte finansiera den telefonterror jag utsätts för. En del tycker det är en överreaktion och att i dagens samhälle ska man ha större tolerans för detta. Men varför då?

Om ett bolag vill ha mina pengar, och anser att bästa sättet att jag ska ge dom detta, är att envist ringa mig i tid och otid, så har de definitivt missuppfattat något. Står man och lagar mat, diskar, läser politiska handlingar, kopplar av eller bara vill vara ifred, så är det avskyvärt med ”Ring, ring, klick...”. Med både gamlingar och tonåringar i familjen, så vill man faktiskt svara. För tänk det otänkbara, att en dag svarar man inte i tron att det är en försäljare, och just det samtalet är kanske det man kommer förbanna resten av sitt liv att man inte tog!

Därför är jag artig mot försäljarna, för jag tycker synd om dom. Men anser att företagen de ringer för, respekterar inte mig eller mitt privatliv. Jag är övertygad om att dessa bolag ”tror” att telefonmarketingfirman de lejt är bättre än de verkligen är, men egentligen har de säkerligen insett att massor av människor kommer att drabbas av detta oskick och kallt räknat med att det inte kommer påverka försäljningen mer än marginellt, mängd är bättre än kvalité...

Jag bojkottar alltså finansiärer av telefonterror. Och ibland undrar jag, tänk om alla skulle göra detta, är det då någon som verkligen skulle sakna: ”Ring, ring, klick!”?