Dela och kommentera

Sa ar det, imorgon sager jag arrivederci till Roma och Parco och landar pa svensk mark pa eftermiddagen. Ska bli fint faktiskt, det kanns bra att komma hem till sommaren och att spela och trana och tavla och framforallt att traffa nara och kara oftare. Har haft det underbart har nere och alskar platsen. Ett andra hem. Men var sak har sin tid heter det ju och nu tar vi ett break fran varandra. Hur och hur lang tid det tar innan jag kommer ner igen far vi se.

Tog morgonbussen in till stan i veckan och sprang nästan en halvmara Rom runt. Har i princip bara sprungit på löpband här nere på gymet så jag kände mig som en tjur som fick komma ut i friska luften och känna doften av gräset och våren för första gången sen vintern i buren. Hade ingen planerad rutt utan jag körde på där det kändes bäst bara. Blev att jag sprang mest uppe i Villa Borghese och nere vid floden Tibern som går genom hela staden. Stannade och köpte vatten, tog lite bilder, la mig i solen och vilade lite och stretchade på en av Roms sju kullar med utsikt över Trastevere och Peterskyrkan. Men att komma hem till strömmen och åbackarna är inte fel det heller. Idag kommer flickvän och vänner. Ikväll blir det middag och fest. 

 

Idag var jag uppe med tuppen på Parco. Frukost klockan 6.10 och sen plockade jag upp peggen från första tee efter en pullad drive till vänster i ruffen klockan 6.31. Hålade i för par på 18:e klockan 9.20 och sen blev det en till frukost på hotellet och en cappuccino på klubben. Slog bollen bra idag, men greenerna var nydressade och blöta. Nu ska det bli mer träning efter en stunds vila. Ikväll ska vi till Fabios pappa på middag. Fabio är en av tränarna här på klubben och jag var där förra året precis innan jag åkte tillbaka och åt gott och fick smaka på pappans hemmagjorda limoncello. Ska ta med lite euros och se om det kan bli så att jag får ta med mig en flaska hem. Citronerna är plockade från den egna trädgården och den iskalla limon bränner till nåt ruskigt, fast på ett lent sätt. Perfekt avslut på middagar här nere.

Har varit ruskigt nära hole in one på 4:an här på Parco två gånger den senaste veckan. Det är en perfekt järnsjua för mig och jag brukar oftast sätta upp den i rätt längd men nu har jag fått in siktet också. Eller vad säger ni om dom här två? Ena slaget var när Adam var här nere och andra slaget var när jag spelade med en medlem som heter Tomasso. 




 

Vi hade den största middagen hittills i fredags - hela 39 personer var vi. Hittade till det här stället i höstas när jag var här nere och Julia som driver Hosteria la Botticella som ligger i Trastevere i Rom är makalöst duktigt på att laga mat. Och hon snålar inte, varken med maten eller vinet. Först brukar vi få in bruschetta, friterad zucchiniblomma, friterad kronärtskocka, en rejält tilltagen antipasto-tallrik med goda ostar, oliver, skinkor och frukt och alltid någon liten överraskning som ytterligare förrätt. Japp, ni läste rätt, vi är bara på förrätten. Sen följer hon upp det här med minst fyra olika sorters pasta. Den här gången var det; spaghetti carbonara, hemmagjord pasta med hemmagjord pesto, ravioli med riven tryffel och sen fick vi in något mer som jag inte riktigt kommer ihåg vad det var just nu. Efter pastan kommer köttet. I fredags var det polpettini (köttbullar i tomatsås) och lammbiffar, oxkött i chilisås och kyckling med potatis. Sen på det fem olika sorters efterrätter. I detta inkluderas obegränsat med vitt och rött vin, öl, limoncello och kaffe. Karafferna på borden är aldrig tomma. Om ni åker till Rom någongång, lova att hälsa på Julia. Ni kommer bokstavligen att rulla hem och det sista ni kommer att tänka på är hotellfrukosten dagen efter - den finns inte.

Är inne på slutspurten nere i Rom. Blandade känslor inför det. Skönt att komma hem och träffa nära och kära och återgå till ett lite mer normalt liv men samtidigt kommer jag sakna vädret, banan, staden och maten på faten. Men var sak har sin tid och det ska bli fint att komma tillbaka hem till Norrköping. Den här veckan har vi 32 gäster. Har besök från hemmaklubben här nere och jag och min NT-golfpartner Adam har tränat hårt i ett par dagar nu. Vi har spelat matchspel om klubbtvättar och lekt runt greenerna och haft massor med chiptävlingar precis som man ska när man är två. Vi har en ny middag på fredag och då ska jag komma ihåg att ta med mig båda telefonerna ut så jag kan dokumentera hela härligheten. Jacob och jag kom på efter nio-tio veckor att vi kunde dela upp morgonjobbet på onsdagen och torsdagen så en av oss kunde få en ledig stund till att spela golf eller sova ut. Igår kunde jag sticka ut och lira tidigt, men idag är det jag som är eldvakt på tee.

När klockan blivit efter 18 så är det inte många som brukar pegga upp på 1:an och försöka gå 9 hål. Så då passar det perfekt att ockupera 2:ans green som ligger precis bredvid våran radhuslänga. Greener är supersnabb nerför och jämn och fin. Det finns 15-20 riktigt bra och olika lägen att träna ifrån och det blir mer spellikt eftersom man är ute på en "riktig" green och tränar. Ett tips från coachen; hitta en tom green på banan. En boll, en wedge och en putter. Slå slaget, putta i bollen. Gör om 10 gånger och se hur många du klarar. Det kallar jag bra träning.

En av de varmaste och skönaste kvällarna på Parco hittills. Spelade 27 hål och tränade långt efter att solen hade lagt sig. Eftermiddagarna är det bäst att springa ut på banan på. Medlemmar och alla gäster spelar mellan klockan 8-11 ungefär och det är sällan det är trångt på banan en bit efter lunch. Var och lämnade tvätten bakom Vatikanen och sen blev det pranzo på klubben. Alltså, så god mat vi får här nere. Igår var det enkelheten i sitt bästa jag som serverades på faten. Spaghetti, riven pecorino-ost, olivolja och peppar. Det enda jag saknar här nere är ett kök så man kan laga lite italienskt till sig själv om kvällarna. Här nere är allt så billigt att handla. Bra ost, färska grönsaker, bra korvar och skinkor, kryddor och pasta och allt annat kostar ingenting. Allt smakar bättre här nere. Ikväll ska vi äta middag med våra gäster i Trastevere på en restaurang som heter Hosteria la Botticella. Det har vi gjort nästan varje fredag här nere. Ska försöka dokumentera och visa på bloggen hur det ser ut. Ni kommer inte tro era ögon. 

Fick ge vika. Kroppen sa ifrån igår när jag skulle pröva passet som jag skrev om tidigare. Gatoraden, handduken och musiken fanns där - men inte orken. Fick halvera passet, så det blev 100 burpees, 100 knäböj och 100 sit-ups. Revansch senare i veckan. Idag har det blivit game-day. Fick tag på golfbil nummer 14 och peggade upp på första hålet klockan 15.05. Fyra timmar senare hade jag spelat 36 hål. Fick åka igenom ett finskt par men annars var det stenlugnt på Parco. Träffade 20/26 fairways och 28/36 greener så svingen kändes bra idag. Var nära att göra en albatross på 14:e hålet som är en par 5:a på 505 meter. Bra drive och sen en klockad spoon till 10 cm från pinnen. Men idag var en sån dag när inget går i på greenerna. Ni vet hur det är. Man slår puttarna precis som man vill men antingen så faller den inte där man tycker att den ska eller så styr den ut ur linjen eller så är hålkanterna inte på ens sida. Puttarna vill inte gå i helt enkelt. Inte så mycket att göra åt förutom att traska vidare och försöka få i nästa. Man härdas i det här spelet, det är en sak som är säker.