När brevhögen är fyra gånger så tung som normalt och e-postprogrammet börjar tugga i hämtningen av ny e-post så vet man att den politiska ledigheten äntligen är slut och att det är dags att läsa in sig inför första kommunstyrelsesammanträdet för hösten.
Våren avslutades ju i en viss panik över de kommunekonomiska prognoserna för året. När jag för ungefär ett år sedan skrev om den politiska höststarten så var det tyvärr samma läge. En tuff ekonomi som överskuggar allt annat. Det gör nu att några av våra prioriterade frågor såsom en biogasmack får skjutas lite på framtiden. Det gäller dock att inte bli passiv och bara fatta negativa beslut om nedskärningar och besparingar villket bara leder till återvändsgator. Naturligtvis ska vi vårda kommunens medel men offensiva framtidssatsningar måste fortsätta.. Inom grundskolan t.ex. finns inte längre några sparmarginaler och vi måste bli medvetna om att varje krona som sparas där riskerar att kosta det mångdubbla senare.

Glädjande är dock att en annan av våra hjärtefrågor kommer att komma upp vid första KS-mötet. Ärendet kommer från beredningen för Miljö- och samhällsplanering. Det är mycket hög tid att uppdatera kommunens naturvårdsprogram. Det skulle ha gjorts för länge sedan men det är hög tid och de som rör sig ute i markerna vet vad jag menar. Finspång är skogarnas och sjöarnas kommun och här finns stor potential att utveckla  turismnäringen i vår kommun för den som är intresserad och driftig. Kommunen bör ge bästa möjliga förutsättningar men då gäller att vi inte bara har kalhyggen och industriskog kvar…
När det gäller naturvård så sitter kommunerna tyvärr på mellanhand. På kommunal nivå finns varken resurser eller beslutsrätt så länge inte naturvården blir en del av ett detaljplanearbete. Ändå är naturvårdsprogrammet ett mycket viktigt underlag som kan kopplas till många andra verksamheter. Vi i MP kommer att ha mycket att säga i denna fråga. Det som finns noterat i kommunens översiktsplan och naturvårdsprogram är alltså inget slutgiltigt skydd för de områden som utpekas som bevarandevärda vilket Nordkalks och Mellanskogs göranden på Gotland tydligt visar men det är ändå ett stort steg på vägen…

Får vi till det så gäller det också att på nationell nivå trygga vår urgamla rätt att få vistas i skog och mark och att få ta del av bär och svamp i våra skogar. Varje sommar när utländska bärplockare kommer till Sverige så höjs i okunskap röster för att begränsa allemansrätten. Eller är det kanske inte i okunskap utan har rösterna ett annat syfte? Det är nämligen så att den lagstiftning som behövs för att förhindra skador och nedskräpning redan finns. Möjligtvis behöver lagstiftningen komplettas rent arbetsrättsligt för att skydda människor från andra länder från skrupellösa arbetsgivare men det har inget med allemansrätten att göra. Läs gärna Bror-Tommy Sturks utmärkta blogginlägg i frågan…