Dela och kommentera

Förra veckan blev jag intervjuad av svt ang skolgårdar i allmänhet och friskolors i synnerhet. För mig är skolgården en del av skolan, en plats för återhämtning mellan lektionerna. En plats för lek och spring men också att kunna smyga undan och prata förtroligt med en vän. För en del elever är rasten och skolgården det bästa med skoltiden för andra det värsta. När elever sorgset konstaterar att skolan är jätterolig om det inte vore för rasterna har vi misslyckats. Därför är det viktigt inte bara med en bra fysisk utformning utan också med närvaro av duktiga pedagoger. När jag var på Ljuraskolan och dom berättade om sitt arbete med att jobba aktivt på raster med rastverksamheten blev jag imponerad. Har vi en bra skolgårdsmiljö och ett bra tänk runt hur vuxna agerar så är chansen större att alla elever kommer att trivas hela skoldagarna.

Jag hade förmånen att ha mina barn på Waldorfskola här i staden. Det finns nog ingen skolgård som är så fin och så lekvänlig som Rudolf Steinerskolans.

Sophia Jarls har nog missförstått vilken möjlighet BuN har att stoppa skolor utan skolgårdar. Där det finns möjlighet är när man ansöker om bygglov. För vi vet aldrig vilken byggnad som man kommer att använda när man startar upp en ny skola. Vi råder inte över Bygg och miljönämnden, däremot kan vi ha en dialog. Den frågan som berördes i intervjun var om det var bidrag på lika villkor. Är det rimligt att man ska ha samma ersättning om man inte har någon skolgård? Tveksamt om man frågar mig. För det är viktigt att vi hittar så rättvisa kriterier som möjligt. Vi ska inte betala för lite och inte för mycket!

Ska alla elever lyftas så behöver alla elever en skola som kan lyfta dem, skriver Vidar Andersson i sin ledare i tisdags. Jag delar den åsikten. Om jag framstod i måndagens fullmäktige som om jag letade bortförklaringar så är det antingen jag som är otydlig eller Vidar Andersson som hör in det. Sen den dag jag tillträdde som ordförande i Barn och ungdomsnämnden har jag varit tydlig med att vi ska aldrig försöka beskriva verkligheten på något annat sätt än vad den är. Sanning, i alla fall min tolkning, är att Norrköping är en stad med en utbildningsnivå i samma nivå som dom flesta andra kommuner. Vi ligger i mitten. I förhållande till dom resurser som vi avsätter presterar lärare ett gott jobb i Norrköping. I fullmäktige i måndags var jag självkritisk. Vi har misslyckats med att ge dom elever som har det svårast att ge dom ett bra lärande. Vi har en viktig uppgift framför oss, att analysera varför vi i Norrköping klarar oss sämre när det gäller elever som kommer från andra länder. Jag tror att vi kommer att upptäcka att segregationen har förstärkts, att allt fler elever som kommer hit från andra länder finns i samma skola, i samma klassrum. Där det tidigare fanns klasskompisar som kunde ”dra” med sig andra finns idag allt fler som behöver hjälp och stöd. Självklart finns det andra orsaker. Oavsett vad som är orsaken så vet vi att vi kan utbilda alla våra elever, oavsett bakgrund. 

För att vara tydlig, jag kommer aldrig att försöka hitta bortförklaringar, men om vi inte ser problemen och visar upp dom, då kommer det heller inga lösningar.

Första maj första maj, varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus!

En epok har gått i graven, i år fanns det inget socialdemokratiskt Först Maj tåg. Saker förändras och i ganska många år har det varit glest i leden. En eloge till Olle Vikmång och ni andra som skapade en ny tradition i Norrköping, och då tänker jag inte på att Amy Diamond ska komma varje år, utan på att det var ett bra Första Maj möte! Att sen solen sken över arbetarrörelsen kändes skönt, ett gott tecken. Magdalena Andersson känns som om hon börjar finna sig tillrätta som politiker. Ett bra Första Maj tal.

Ett av mina finaste minnen av alla dom tåg jag vandrat i var 1977. Vi Gick från ”Domusparkeringen” upp till Folkets Park.Min dotter sov gott i bärselen! Alla tusentals demonstranter alla röda fanor och alla åskådare! Jag har aldrig egentligen demonstrerat för något eller emot något. För mig har det mer handlat om en påminnelse om alla dom som en gång stod upp mot orättvisor i en odemokratisk värld. En tid när det inte var självklart att få demonstrera. Mycket av det vi idag tar för självklart, fick dom kämpa för. Någonstans vid Ebersteinska gymnasiet brukade jag tänka på min morfar som var stenhuggare  och socialdemokrat i Varberg som var en av dom första som blev invald i dåvarande kommunfullmäktige. Att dom gick tillsammans och förde fram honom som sin kandidat. Utan alla dom som demonstrerade för rättvisa och demokrati så hade vi inte haft något Första Maj firande idag!

Så visst kommer jag att sakna det. Men samtidigt så måste vi också vara en del av vår samtid.

Jag har hela tiden hävdat att det inte blir någon strejk på måndag. Det finns sällan någon vinnare efter en strejk och när det gäller kommunal så är det tredje man eller barn som förlorar. I Norrköping bla att det på skolor och många förskolor inte kommera att severas någon mat. Som sagt, jag hoppas att det inte blir någon strejk. Jag har fått samtal från upprörda föräldrar som hävdar att kommunen enligt lag har skyldighet att servera mat. Problemet är att dom lokaler som vi normalt lagar mat i får inte användas. Det är också väldigt stora kvantiteter det handlar om. Att i det läget hävda sin rätt är naturligvis allas rätt att ha. Kommunals mål med strejken är att det ska bli konsekvenser i kommunen. "Hela ideen med strejk är att det ska märkas att vi är borta" säger Anneli Nordström. Och så är det. En enda person är det som lyft frågan om varför kommunal strejkar och sympatiserat med strejken. Personal som lagar mat och som sköter våra matssala rgör ett viktigt arbete men får sällan någon uppskattning. Det är också en av våra lägst lönesatta grupper. Deras strejk förtjänar att uppmärksammans utifrån varför dom strejkar. En annan tanka som slagit mig är att det skett en värdeförskjutning. Medborgarna ser sig som kund som anser sig rätt till en vara. Jag tror att det är en olycklig utveckling. Barn, elever och våra äldre får aldrig bli kunder i ett system. 

Till alla er som missade matchen på Parken i fredags, ni missade en fantastiskt underhållande tillställning. IFK spelade stundtals en snabb teknisk anfallsfotboll som ofta slutade med avslut mot mål. Andreas Lindberg gjorde förmodligen året räddning. Fortsätter man med det spelet kommer man att ta medalj!

Igår hade jag förmån att få äta lunch med en av Norrköpings medarbetare, Lizmari Svensgård, en av många engagerade gymnasielärare i Norrköping. Allt inom ramen för den Blå tråden, en arbetsmetod för att utveckla medarbetarskapet i Norrköpings kommun.  Samtalet som rörde sig över breda fält men kanske mest om hur det är att vara lärare i dag på en gymnasieskola i Norrköping.  Efter samtalet reflekterade jag över hur det har kunnat gå så snett med utveckling när det gäller vårt sätt att organisera utbildning. Kopplat till Maceij Zarembas artikelserie i DN om NPMs inverkan på den offentliga sektorn kryper misstanken över en att det finns någon som tjänat pengar på det här. Skickliga lobbyister som skapar förväntningar att det ska lösa alla problem. Och det kanske det gör inom den privata sektorn där målstyrning är enklare. Men det har inte fungerat inom skolvärlden och det kommer inte att fungera. Vad kan vi göra lokalt? Vi kan se över hur vi styr och vi kan visa på att vi litar på våra lärare och skolledare. Att det är dom som är mest lämpliga att utforma sin verklighet. Däremot så är det svårt att hitta andra finansieringslösningar. Konkurrens på lika villkor innebär skolpeng och betalning efter elevpriser och programpriser. Med tanke på illa det går för den svenska skolan i internationella jämförelse så är det nog dags att fundera lite mer på vad det är som är orsaken till dom svaga resultaten.

 Jag tappade tråden lite, medarbetare, stolt medarbetare. Ja dom flesta trivs väl med sin arbetsplats men dom skulle inte rekommendera att man börjar jobba i Norrköpings kommun., Med sin arbetsplats, sitt arbetslag, där finns glädjen och stoltheten, och så ska det nog vara. Men man är också en del av Norrköpings kommun och jag hoppas och tror att man över tid också ska kunna känna att man vill rekommendera andra att bli medarbetare i Norrköpings kommun.

 Tack Lizmari för trevligt lunchsällskap som gav god lunch och många nya tankar!