Dela och kommentera

En blocköverskridande överenskommelse om friskolor har träffats, samtliga partier utom SD och vänstern sräller sig bakom den. En bred uppgörelse är avgörande för långsiktiga spelregler och det är tillfredsställande att endast ytterkantspartierna står utanför den.

De viktigaste punkterna är enligt min mening kravet på långsiktighet, meddelarfrihet och det slopade kravet på ett kommunalt veto. Det senare som enligt ett tidigare inlägg av Mathias Sundin visat att ett kommunalt veto lokalt i Norrköping hade inneburit att endast 25 st elever hade erbjudits en friskola att jämföra med verkligheten som innebär att ungefär varannan skola idag drivs av en annan utförare än kommunen.

För vi ska veta att trots att såväl miljöpartiet som socialdemokraterna nationellt säger sig värna den valfrihet som friskolorna gett så har jag ännu inte lokalt fått uppleva att de tillstyrkt en ansökan, tvärtom yrkar de konsekvent på avslag.

Vi hade gymnasienämnd igår, vi fick en härlig diskussion om alliansens intiativ( som tydligen var det första i historien) att införa ett fritt lunchval för skolans elever.

Vi var nog ganska överens om problembilden där ett ineffektivt lokalnyttjande i praktiken flyttar skolmat till friskolors vinster men det räckte inte för att få gehör för vårat förslag.

Förutom den pågående kostutredningen  användes faktumet att förslaget som föreslås vara kostnadsneutralt inte kan garanteras om det de facto skulle vara kostnadsdrivande, man vill alltså at siffror på utfallet av någonting som vi inte har genomfört.

Det låter givetvis önsvärt och bekvämt men att uttrycka annat än ambitioner och önskemål är i praktiken omöjlig. Syftet med förslaget är att flytta pengar från ett inneffektivt nyttjande till mat på tallriken. Det slutliga utfallet går inte att sätta kronor på men intentionen i förslaget ska givetvis uppfyllas.

Med bakgrund av att samma parti tidigare drivit igenom "mina timmar" i hemtjänsten då utan att ange varken kostnad eller innehåll så känns det som en märklig ursäkt.

Tillsvidare kommer vi alltså att fortsätta betala 28 spänn för en portion mat som värderas till 8,50. Det var tyvärr ett lika väntat som tråkigt beslut men jag är övertygad om att frågan ändå lär dyka upp i kommunfullmäktige vad det lider. Sedans förra valrörelsen så har undemålig mat gömt i en kostutredning som uppenbarligen är stängd för influenser och påverkan. Vi kommer inte att tillåta att frågan göms och glöms och smits undan genom diverse reträttvägar bara för att den är obehaglig att ta i. 

Det pågår en kostutredning påpekar Thomas Idenås (S), ordförande i gymnasienämnden. Det är mycket riktigt och något som är bra, bakgrunden är att vi för tre år sedan höll på att fastna med en gigantisk matfabrik med kapacitet att kyla mat för såväl som hemtjänst som skolelever. Att samla in människors protester mot det planerarade bygget var ett av mina första uppdrag i lokalpolitiken och nu tre år senare är frågan fortfarande högaktuell. En del av majoritetens kritik då var att oppositionen bara var emot något och inte framförde egna ideèr, något som vi nu alltså kritiseras för att vi gör. Mot den bakgrunden tar jag ganska lätt på kritiken.

Kostfrågan är som att lägga ett pussel där gymnasieskolan är en ganska liten del. Då vårat uppdrag är i gymnasienämnden tycker jag det är viktigt att framföra våra åsikter innan det färdiga pusslet är lagt. Att försöka kränga in en bricka när spelet är färdigt är en ogörlig uppgift oavsett hur liten vår pusselbit är, åtminstånde har vi kraftigt begränsat hur den ska se ut.

Under förra sammanträdet tog vi på alliansens intiativ beslut att se över lokalnyttjandet och kostnaden, då en stor del av förslaget rör just lokalkostnader tyckte vi det var viktigt att tillkännagöra våra tankar i samband med det arbetet.

Att låta en annan utförare vidga verksamheten i våra skolmatsalar och kök kan mycket väl ge flera lösningar inom exempelvis mat till hemjänstens kunder. Hur den stora bilden kommer att se ut vet vi inte idag men det är något som får komma fram i nämnda kostutredning.

Nämndintiativet som vi har lagt rundar på intet sätt kostutredningen, men den vidgar den och ger matfrågan ytterligare dimensioner. Möjligtvis rundas majoriteten i Norrköpings kommun. Om det leder till att eleverna i Norrköping får ett större och bättre utbud av skolmat så är det i sammanhanget ett billigt pris.

Jag är därför mycket förvånad över att majoritetens kritik inte riktar sig mot förslaget i sig, utan just det faktum att vi för fram det.

Alliansen höll idag pressträff om gymnasienämndens förslag att erbjuda bättre skollunch, jag skulle ha deltagit men som fritidspolitiker kommer ibland det riktiga jobbet emellan. Hur som helst gjorde Päivi ett bra intryck och sammanfattade väl intentionerna i förslaget. Olle Johansson (S) ansvarig för skolan fick också komma till tals, tyvärr verkar han ha missförstått en del av förslaget. Det handlar inte bara som det beskrevs att byta från en offentlig utförare till en privat. Det handlar om att lägga stålarna på maten istället för att hålla med tomma lokaler.

Våra skolmatsalar används ca 15h/vecka, motsvarande siffra för en servering i det öppna samhället är ungefär det femdubbla. Självklart går det då att effektivisera driften, det är en uttalad ambition med förslaget att råvarorna ska utgöra en större andel av portionspriset. Pengar som vi idag lägger på att hålla tomma lokaler en merpart av dygnet. Jag hoppas att kommunens majoritet synar förslaget innan det slentrianmässigt hamnar i den ideologiska papperskorgen.

En annan del av förslaget är att konkurrensutsätta våra befintliga matserveringar genom att låta eleverna själva välja var de ska äta, givetvis på serveringsställen där kommunen godkänt maten.

 Dålig skolmat verkar av tradition vara accepterat i kommuner, av alla de som runt om i Sverige anslutit sig till ”fritt lunchval” finns det bara tre st kommunala skolor. En av dem är Polhemsgymnasiet i Göteborg där eleverna idag har 22 st olika serveringar att välja på och där utbudet sträcker sig från sushi, thaimat till Indiskt eller salladsbarer.

I Norrköping är det endast Realgymnasiet som erbjuder eleverna den här möjligheten, med en välkomnande attityd till friskolor så tror jag vår organisation kan lära av dem. Skolmatsfrågan är ett utmärkt exempel där vi fortsatt att köra i gamla spår samtidigt som friskolorna upptäckt andra vägar. Något som uppskattas av eleverna och en möjlighet jag tycker vi ska erbjuda även de som väljer att studera i våra kommunala skolor, då duger det inte att förklara bort länets billigaste skolmat med att statistiken ljuger, det handlar om att ge eleverna vad de behöver för att kunna prestera en hel dag i skolan. Statistiken skvallar om att det finns en del att önska även på det området men det är säkert majoriteten väl medveten om.