Uppmärksammade en debatt artikel i NT den 12 Juli. Den framställer genusdebatten som en enkelspårig järnväg utan några förändringar i praktiken, bara i teorin.

Vill ta tillfället i akt och poängtera att det ena inte behöver utesluta det andra.

Artikeln belyser nämligen att nya lagar och reglar inte nödvändigtvis behöver betyda att ett samhälle är jämställt, och där är jag bered att hålla med.

Men i kombination med värdegrundsarbete, opinionsbildande o.s.v sker ett mångfasetterat anfall på problemen.

Om vi både har rätt anpassade lagar och människor som håller med om att dom ska följas, maximerar vi chansen för ett jämställt samhälle utan förtryck.

Något annat som ofta även nämns i just genusdebatten är norm kritik. Här vill jag återigen pratar om vikten av att inte bli för ensidig.

Det finns mycket normer som vi inte bara borde utan ska vara kritiska mot. Men är man kritisk mot allt missar man lätt hur normer kan vara till hjälp, om dom utnyttjats på rätt sätt.

Jag pratar så klart om de positiva normer vi har runt omkring oss. Att människor köar är ett bra exempel.

Inte en fel fri företeelse, men något vi gör för det allra mesta. Att ge sina nära vänner en kram innan man skiljs åt är en annan. Men den viktigaste av alla normer är nog den att man även accepterar människor som inte följer alla normer.

Jag tror på positivt norm skapande för att främja jämställdhet. Att verkligen behandla andra så som man själv vill bli behandlad är en bra början.