Logga in
Logga ut
Invandringen kostar mindre än skattefusket Rodi Ailert (V) Rodi Ailert (V)
Vädersponsor:

Joanna Sjölander (M)

Uppdaterad och redo

Norrköping Förra veckans befattningsutbildning till Informationsbefäl i hemvärnet kunde egentligen inte komma mer lägligt. Den var anordnad av Criscom, försvarsmaktens utbildningsorganisation för kriskommunikatörer under en sommar som bjöd på allt för många erfarenheter av kris - och sommaren är inte över än.

Östergötland har varit någorlunda förskonat, men berörts dels genom att vi skickat (och fortfarande har på plats) insatsstyrkor från räddningstjänsten till mellersta Sveriges bränder och dels genom oljesaneringen som min egen hemvärnsbataljon slitit med i värmeböljan.

Att öva på att samarbeta med media (som jag hellre vill kalla det än att hantera) är alltid extremt nyttigt, hur många gånger man än övat förut. I denna sista månad av valrörelsen kommer även dessa erfarenheter att komma väl till pass.

Återigen upplever jag att en utbildning inom försvarsmaktens ramar är en hoppingivande upplevelse. Hit lockas människor som känner ansvar och som både vill och vågar göra skillnad. Vi är alla frivilliga, men ändå återkommer vi ständigt till frågan varför vi bara får åtta kontrakterade dygn. Vi vill alla göra mer. Vi vill förbereda oss mer och vi vill upprätthålla en mer kontinuerlig verksamhet.

Som tur är, så finns det duktiga heltidsanställda kommunikatörer i försvarsmakten som står för kontinuiteten, vi frivilliga får nöja oss med övningar och frivilliga insatser. Och vi får vara mycket stolta över att kunna prestera snabb mobilisering och undsätta räddningstjänst eller polis så effektivt så att de faktiskt kan förlita sig på oss.

Så skulle jag vilja att politiken också såg ut – en plats för dem som vill, vågar och gör.

Kryssa Joanna Sjölander – med mod att våga och kraft att genomföra.

Norrköping och Sverige behöver ett nytt styre.

Dessa polacker

Kroatien Det var ett väldigt skränigt gäng ombord på den Kroatiska turbåten hem från Trogir igår kväll; busiga barn och glada käbblande föräldrar tog stor plats bland övriga turister. Polacker, hör jag. Lätt irritation hotar ett kort ögonblick innan leendet vinner.

För bara 30 år sedan, då dessa vuxna var i sina nuvarande barns ålder, var Polen avstängt från den fria världen och ingen kunde tro att Berlinmuren skulle raseras året därpå och att polackerna åter skulle resa sig och uppleva frihet. Frihet att resa, frihet att handla, frihet att arbeta och samverka i Europa och i världen.

Det var fortfarande en tid av kommunistiskt förtyck, en tid då en regim landsförvisade kritiker, med pass utfärdade för att gälla en enkel passage ut ur landet. Med all icke önskvärd tydlighet var de inte välkomna tillbaka. Vare sig de var vuxna, eller barn inskrivna i föräldrarnas pass, så berövades de sina medborgerliga rättigheter.

Idag är Polen en del av EU och pendeln har svängt igen. Kraften i frihetskampen och längtan efter liberalism har vänt mot konservatism. Det gick för fort. För en del. Vissa tom längtar tillbaka. Så nu sitter där en folkvald regering och begränsar friheter igen. En något stökig men icke desto mindre fullvärdig medlem av den Europeiska Unionen.

Därför kunde en mäktig karavan av polska brandbilar skådas fara genom Sverige i förrgår, på väg mot de plågsamma bränderna som aldrig vill ta slut. Brandmännen hedrades och välkomnades med tacksamhet och glädje; en riktigt fin symbolik och efterlängtade hjältar i kris; värda all respekt.

Om du i samband med detta läst uttalanden av Polska politiker som fått dig att häpna - betänk då att det har samma effekt på många polacker. Precis som vissa uttalanden av vissa politiker i detta land, är dessa folkvalda politikers röster inte nödvändigtvis representativa för hela nationen och skall därför aldrig likställas med densamma.

Pendeln kommer att vända igen, förr eller senare. De barn som busade på båten igår minns inte kommunistregimen och kommer inte att minnas denna regering heller. De tycker att det är självklart att röra sig fritt i Europa och kommer inte att vilja bygga några murar. De kommer att vara smartare och bygga samarbeten för de vet att det är det enda sättet att långsiktigt framleva i fred och välstånd.

Varför det engagerar mig så mycket att hålla isär regering och nation? Nä, det beror inte på att jag är politiker i opposition. Det beror på att jag är ett av de barn som skrivits in i ett sånt där pass 1982. Ett pass utställt i en nations namn av en regering som inte ska beblandas med densamma.

YES – den ideella verksamheten överlevde kommunala beslutskvarnar

Idag fick Socialnämnden i Norrköping besked om att direktupphandlingen av kompletterande brottsofferverksamhet är klar och att den befintliga verksamheten står som vinnare.

Otroligt skönt att höra att en lokal ideell verksamhet både kan delta på lika villkor och gå vinnande ur striden mot en mer muskulös riksorganisation med svag lokal förankring.

Ett par blogginlägg längre ner kan ni läsa om hur det gick till för snart tre månader sedan då den nuvarande jouren var på väg att bli av med sitt uppdragsbidrag medan våra tjänstemän utredde hur man skulle göra när en ny aktör dök upp på arenan.

På moderaternas yrkande om fortsatt uppdragsbidrag under tiden, jämkade sig majoriteten till ytterligare ett kvartal åtminstone, medan tjänstemännen gick till direktupphandling och den blev faktiskt just klar.

Det är väldigt lätt att rasera något som har tagit 30 år att bygga upp och ideella krafter är svåra att åter uppbringa när de väl spridits för vinden. Det ska man ha stor respekt för.

Även om Polismyndigheten tycker att det verkar enklare att samarbeta med en nationell organisation så handlar det ju om våra brottsoffer, här i Norrköping. Det är dem som vi i Socialnämnden har ansvar för att stödja. Och vi hade ingen anledning att tro att den nuvarande Brottsofferjouren skulle göra ett sämre jobb imorgon än de gjorde igår. Det har nu även upphandlingen bevisat. 

Grattis Norrköping, ni har en vaken opposition och en fortsatt bra brottsofferverksamhet.
Ännu bättre vore det väl om vi som är drivande fick bära det ansvar vi ändå känner.

Norrköping behöver ett nytt styre.

Gör vi nån skillnad?

Norrköping Den som följer kommunalpolitisk debatt i lokala media kan nog tycka att det är väldigt mycket snack om hur mycket som ska satsas på vad. Inget konstigt med det, resurser är alltid begränsade och politik handlar om prioriteringar och där tänker partierna ofta olika.

Bortom den prioriteringen finns dock nästa kritiska nivå: lägger vi pengar på rätt saker? Svarar en politiker ja, så tycker jag att du ska fråga ”hur vet du det”. Nu ska jag förklara varför.

Sen jag tillträdde som andra vice ordförande i Socialnämnden för 1,5 år sedan har det stört mig oerhört att vi endast får redovisat resultat som nyckeltal vårddygn utan angiven kostnad per dygn eller något som helst mått på effekt. Då ska man veta att hälften av våra kostnader i socialförvaltningen är köpta tjänster och de flesta av dessa är externa HVB hem. Men hemmen utvärderas inte, så vi vet egentligen inte huruvida behandlingarna gör någon skillnad eller ej. Om hemmen gör sitt jobb eller ej. Om barnen ens varit där alla dygn eller ej.

Ett HVB (hem för vård eller boende) är värt hur mycket som helst om en ungdom får rätt behandling och kan återgå till samhället efter hemkomst. Men om behandlingen inte utvärderas - eller ens om ungdomen faktiskt befunnit sig där - då ska den inte tas från våra skattepengar. Inget barn ska behöva hamna på ett hem för vård eller boende där de inte får det stöd som vi betalar för.

Dessutom driver socialkontoret åtta samarbetsprojekt gemensamt med utbildningskontoret - eller ska vi säga sju, det är bara ett som fortfarande är ett definierat projekt. Övriga är inte projekt längre men fortsätter som initiativ på samma sätt och med samma personal men utan avtal eller målsättningar - och utan att man har utvärderat insatserna.

Det här tycker majoriteten är ok. För det är för svårt att mäta.

Jag säger att visst är det svårt, men det är inte omöjligt. Det kräver dock mod och vilja. 

Norrköping behöver ett nytt styre.

 

INLÄGG PÅ FACEBOOK:
https://www.facebook.com/moderaterna.norrkoping/posts/2449390061753620?comment_id=2449424415083518&notif_id=1525882775840559&notif_t=comment_mention&ref=notif

Det går fort att montera ner något som har tagit 30 år att bygga upp

Norrköping Jag har stor respekt och tilltro till ideella krafter. Som tex de i vår viktiga brottsofferverksamhet i Norrköping. Det är en väl etablerad förening med personliga relationer med personal på kommunens skolor och andra föreningar. Nåbara dygnet runt och med en stor ideell skara erfarna medarbetare. Precis så som en förening som arbetar med känsliga frågor måste vara.

I december förra året lämnade föreningarna i Norrköping och Linköping riksorganisationen efter att först ha fått ok från Socialnämndens ordförande och Socialkontorets chef att det var okej, att de ändå kunde få fortsatt uppdragsbidrag.

Innan nytt avtal med kommunen kommit på plats började dock den besvikna riksorganisationen bygga upp en ny regional brottsofferjour som i dagsläget endast kan erbjuda nationell telefoncentral som har öppet måndag-fredag och som förmedlar kontakt till telefonstödjare i fyra angränsande län.

Trots att denna ”nya” lokala jouren är under uppbyggnad och endast styrelsen är namngiven, har riksorganisationen lyckats övertyga Polismyndigheten i Region Öst att istället för den nuvarande lokala verksamheten hänvisa till riksorganisationens telefonjour under uppbyggnadstiden.

Socialkontoret får meddelande om detta från Polismyndigheten och beslutar då att dra tillbaka beslutsförslaget från presidiet, som var att ge befintlig jour ett ettårsavtal medan vi följer utvecklingen, samt att göra saken till ett informationsärende.

Ett beslut skulle alltså inte längre tas på nämndmötet, vare sig om avtal eller fortsatt bidrag. Från 1 april skulle alltså Brottsofferjouren i Östra Östergötland, som den nuvarande verksamheten heter, stå utan bidrag och därmed bli av med sin enda anställda och lämna 32 ideella medarbetare utan koordinator.

Som andra vice ordförande i Socialnämnden kunde jag inte acceptera detta utan begärde att få tillbaka det som beslutsärende. Det första beslutsunderlaget kom dock aldrig ut till ledamöterna; istället var beslutsförslaget att låta tjänstemännen utreda frågan och, underförstått, inte dela ut fortsatt uppdragsbidrag.

På nämndmötet yrkade jag på ett års avtal med nuvarande brottsofferjour medan frågan utreds vidare, enligt presidiets förslag till beslut. Efter lång argumentation från Moderaternas sida och brist på svar från majoriteten på varför det är så bråttom att byta till en organisation under uppbyggnad innan man vet vad denna kan erbjuda, föreslog ordförande att utdela uppdragsbidrag ytterligare ett kvartal.

Det ger visserligen lite andrum och tid för frågan att utredas lite bättre, men det besvarar inte vår fråga. Det är ju bara hälften av brottsoffren som hänvisas från Polisen, resten fångas upp genom nätverken baserat på det förtroende som föreningarna byggt i bl a skolorna. De fångar alltså även upp dem som är i riskzonen men ännu inte utsatts för brott. Detta förebyggande arbete som bygger på relationer och förtroende är den riktigt stora investeringen över 30 år.

Och ingen har lyckats förklara för mig varför det är så bråttom att byta till något som inte finns.

Norrköping behöver ett nytt styre.

Artikeln på NT: http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/m-ville-ge-mer-stod-till-foreningen-om5128759.aspx

Joanna Sjölander heter jag och är Moderat fritidspolitiker i Norrköpings Kommun. Jag är ledamot i Fullmäktige, 2:a vice ordförande i Socialnämnden och vice ordförande i Upplev Norrköping AB, samt ledamot av Direktionen i Kommunalförbundet Fjärde Storstadsregionen. Jag är dessutom ordförande för Moderatkvinnorna både i Norrköping och i Östergötland och därmed medlem i Kretsstyrelsen samt Förbundsstyrelsen.

I övrigt är jag egen företagare och konsult inom marknadsföring, affärsutveckling och kommunikation efter många år på ledande marknadspositioner inom IT och försvarsindustrin. Jag brinner därför lite extra för försvars och säkerhetsfrågor samt kriskommunikation. Men framför allt intresserar jag mig för den enskildes rätt- & skyldigheter och hur samhället på bästa sätt kan erbjuda en trygg, fungerande plattform för dessa så att människor kan försörja sig och komma till sin rätt.

Jag bor och trivs med maken, som är entreprenör och företagare, samt min 9-åriga son och krulliga hund i Norrköpings stad och kan ofta ses skynda runt på cykel även om jag framför allt gillar att framföra motordrivna fordon och att resa till ständigt nya destinationer.
  • Twitter
  • @JoSjo

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se