Logga in
Logga ut
Besiktningsman missade mögel och röta Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Bevisförvanskning och mened

Norrköping I tv kan vi följa turerna kring ett av Sveriges största narkotikamål någonsin – det så kallade Playa-ärendet. Målet är unikt genom att åklagare vid Riksenheten för polismål bedrivit sex stycken förundersökningar där man misstänker att poliser och åklagare i narkotikamålet kan ha gjort sig skyldiga till mened, bevisförvanskning och tjänstefel.

De tilltalade, framför målet har gjort gällande att deras rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid har kränkts. De har hävdat att åklagarna inte uppfyllt den objektivitetsplikt som ligger på åklagarna, närmare bestämt att de tilltalade inte fått del av förundersölmingen i sådan omfattning att de kunnat freda sig mot anklagelserna utan att de i stället fått söka i sidamaterialet (den s.k. slasken) efter material som är av betydelse i saken samt att det varit fråga om en personlig jakt på huvudmannen som huvudmålet i brottsutredningen, vilket fört med sig att objektiviteten gett vika.

De tilltalade har vidare hävdat att de inte inom rimlig tid fått del av material som de efterfrågat och att åklagarna även i övrigt och i olika avseenden inte bedrivit forundersökningen med den skyndsamhet som krävs. De har även pekat på att flera av de vittnen som de åberopat, däribland några franska poliser, vägrat att vittna, medan åklagarnas vittnen ställt upp på förhör, och hävdat att detta berott på åklagarnas agerande. De har dessutom hävdat att åklagarna under rättegången vägrat att komplettera förundersökningen i de avseenden som begärts och att åklagarna agerat först efter att hovrätten har fattat beslut om kompletteringar, och då inte med tillräcklig skyndsamhet.

De tilltalade har därutöver gjort sak av att visst förundersökningsmaterial inte har bevarats, däribland de GPS-loggar som rikskriminalpolisen hanterat och som rör segelbåten Soleros positioner. I sistnämnda avseende har de också pekat på att det s.k. SSI-materialet, dvs. uppgifter som rör den svenska polisens spaning i Barcelona, har kastats. Enligt de tilltalade handlar det om central information som gjorts otillgänglig genom att den inte sparats på föreskrivet sätt. Dessa brister leder enligt de tilltalade till slutsatsen att den utredning som åklagarna har lagt fram inte kan anses vara tillräckligt robust för en fållande dom. De har vidare gjort gällande att åtalen mot var och en av dem skulle kunna ha utformats på ett sätt som möjliggjort en snabbare lagfåring.

Hovrätten gjorde följande bedöming

En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid (se 2 kap. 11 § regeringsformen). Att en brottmålsrättegång ska vara rättvis är en självklarhet i en rättsstat och kommer även till uttryck i artikel 6 i Europakonventionen. Däri sägs bl. a. att var och en vid prövningen av en anklagelse mot honom för brott ska vara berättigad till en rättvis och offentlig fårhandling inom skälig tid. Med uttrycket i den nämnda paragrafen i regeringsformen, att en rättegång ska genomföras "rättvist", är tanken att sammanfatta de skilda rättssäkerhetsgarantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist domstolsfårfarande i bl.a. brottmål.

Enligt praxis omfattas bl. a. en rätt att förhöra vittnen, att ta del av utredningen och få tillfälle att yttra sig över all utredning i ett mål. Alla rättigheter är emellertid inte undantagslösa, rätten att förhöra ett vittne kan t. ex. i viss utsträckning begränsas (se Eka m. fl., Regeringsformen med kommentarer, 2012, s. 100-104).

Den närmare innebörden av kravet på en rättegång "inom skälig tid" framgår av praxis från både svenska domstolar och från Europadomsto len. l brottmål börjar den relevanta tidsperioden när en person kan sägas vara anklagad för brott och tidsperioden avslutas när det fåreligger en slutlig dom. Frågan om kravet på en rättegång inom skälig tid har kränkts prövas efter en helhetsbedömning där bl. a. målets komplexitet, hur parterna agerat under förfarandet samt hur domstolar och andra myndigheter har handlagt målet beaktas (se rättsfallet NJA 2003 s. 414).


Vid prövningen av om rättegången genomfåtts inom skälig tid ska det göras en straffrättslig prövning om en i fårhållande till brottets art lång tid fårflutit sedan brottet begicks. Om så är fallet ska rätten i skälig omfattning beakta detta vid  traffmätningen
och påföljdsvalet enligt 29 kap. 5 § fårsta stycket 7 och 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken. Vidare ska rätten pröva om det genom långsam handläggning skett en kränkning av en enskilds rättigheter enligt Europakonventionen.


Betydelsen av sen lagföring, som kan påverka både straffmätningen och påföljdsvalet, ska alltså hållas isär från påföljdslindring som kompensation för långsam handläggning. Det rör sig om separata regler med delvis skilda tillämpningsförutsättningar och helt olika ändamål, vilket visar sig på bl.a. det sättet att rätten till kompensation för kränkningen består vid friande dom. (Se punkten 28 i rättsfallet NJA 2012 s. 10381.).


Det är enligt hovrättens mening anmärkningsvärt att de s.k. GPS-loggarna och SSImaterialet som nämnts ovan inte finns bevarat. Att så är fallet kan dock inte sägas innebära att de tilltalades rättigheter kränkts på ett sådant sätt som avses i de ovan
berörda bestännnelserna. Inte heller vad de tilltalade i övrigt har anfört innebär enligt hovrätten en kränkning av rätten till en rättvis rättegång. 


Hovrätten noterar dock att åklagarna belagt tämligen mycket utredningsmaterial med s.k. utrikessekretess, vilket fört med sig att försvararna flera gånger vänt sig till hovrätten och begärt att få del av materialet genom s.k. edition. Hovrätten har vid ett tillfalle bifallit en sådan framställning och då furmit att det efterfrågade materialet knappast kan sägas vara föremål för utrikessekretess. Det bör i det här sammanhanget nämnas att en domstols möjligheter att inom ramen för ett editionsyrkande bedöma om materialet i fråga är föremål för utrikessekretess är begränsade eftersom ett sådant yrkande prövas utan att domstolen har tillgång till materialet. Det bör också nämnas att försvararna inte synes ha begärt domstolsprövning i de fall åklagarna- med hänvisning till utrikessekretess-har nekat dem att ta del av utredningsmaterial. En sådan sistnämnd prövning sker av förvaltningsdomstol efter en granskning av materialet i fråga. Enligt svensk rätt finns inte stöd för att ett åtal skulle kunna avvisas eller ogillas på grund av att rättegång inte har hållits inom skälig tid. Däremot ska rätten på sätt som redovisats ovan beakta om det varit fråga om sen lagföring respektive långsam handläggning.

Hovrätten behandlar i avsnittet som rör påföljder frågan om omständigheterna i det här målet är sådana att de påkallar att de tilltalade som döms får påföljdsreducering enligt 29 kap. 5 § och 30 kap. 4 § brottsbalken eller påföljdslindring som kompensation för långsam handläggning.

 

Besiktningsman missade mögel och röta

Norrköping Den 18 februari 2016 förvärvade T och N (nedan Beställarna) fastigheten. Fastigheten såldes av ett dödsbo. Huset på fastigheten är byggt 1959. Köpeskillingen uppgick till 2 100 000 kr. Köpekontraktet innehöll en friskrivningsklausul för fel och brister och en besiktningsklausul som gav Beställarna rätt att frånträda köpet efter genomförd överlåtelsebesiktning. Begäran om återgång skulle framställas senast den 14 mars 2016. Tillträde skulle enligt köpekontraktet ske den 13 maj 2016.

Beställarna anlitade Enspecta AB (nedan Enspecta) för att utföra en överlåtelsebesiktning. Beställarna mottog en uppdragsbekräftelse och besiktningen utfördes den 29 februari 2016 av NN. Efter besiktningen erhöll Beställarna ett besiktningsprotokoll från Enspecta. En tid efter att Beställarna tillträtt fastigheten uppmärksammade de en avvikande lukt i ett av sovrummen i huvudbyggnaden. Efter att – på inrådan av Anticimex – ha flyttat ut möbler och vädrat monterade Beställarna ner en gipsskiva i sovrummets gavelvägg. De noterade då en öppning ut i det fria. För att fastställa orsaken till den avvikande lukten anlitade Beställarna besiktningsföretaget Hygrotec AB (nedan Hygrotec). Besiktningen utfördes den 15 december 2016 av YY.

Parterna är inte överens om omfattningen av Enspectas besiktningsuppdrag. De är inte heller överens om huruvida de fel som noterats i Hygrotecs besiktningsprotokoll var upptäckbara eller om de förelåg vid tidpunkten för Enspectas besiktning, om Enspectas besiktningsman förfarit vårdslöst genom att inte observera felen, om Beställarna lidit skada till följd av eventuell sådan vårdslöshet, vad skadan i så fall uppgår till och omfattningen av Enspectas eventuella skadeståndsskyldighet.

Tingsrätten anförde.

En överlåtelsebesiktning är att betrakta som en immateriell tjänst. Sådana tjänster faller utanför konsumenttjänstlagens tillämpningsområde (se NJA 2007 s. 962). I stället blir allmänna avtalsrättsliga principer gällande. Tingsrätten finner vidare att frågor om eventuellt avtalsbrott med åtföljande skadeståndsfrågor när det gäller överlåtelsebesiktningar skiljer sig från vad som gäller mellan en köpare och säljare i fråga om fel i fastighet. Vilket skick en köpare har rätt att förvänta sig saknar därvid betydelse när frågan om avtalsbrott och följderna av det ska bedömas.

Beskrivning av fastigheten och åberopat fel.

Beställarnas hus är ett kedjehus i tegel där garage finns på båda sidor om huvudbyggnaden, varav ett garage tillhör Beställarnas fastighet och det andra tillhör den intilliggande grannens fastighet. Garagens tak ansluter till Beställarnas fasad vid respektive husgavel. Av utredningen i målet har det framkommit att den takpapp som täcker grannens garage, och som har vikts upp under eternitskivorna och fästs mot bakomliggande träpanel på Beställarnas husfasad, har glidit ner och spruckit. Det finns också en springa där eternit och tegel möts i fasadens hörn. Genom öppningar, sprickor och springor som löper parallellt med garagets takfall har regnvatten runnit in i vägglivet. Det har resulterat i att trävirket i husgavelns stomme har mögel- och rötskadats.

Tingsrätten konstaterade.

Enspectas besiktningsman har således genom sin vårdslöshet föranlett Beställarna att köpa fastigheten utan att de hade kännedom om de brister som fanns i anslutningen mellan grannens garage och fasaden. Genom detta har Beställarna drabbats av skada. Skadan utgörs av att Beställarna hade avstått från att köpa fastigheten eller att de i vart fall kom att köpa fastigheten till ett högre pris än vad som annars hade blivit fallet. Genom att Beställarna köpt fastigheten utan att vara medvetna om felen får de anses ha lidit en skada motsvarande åtgärdskostnaderna.

 

Underrättelseverksamhet mot person

Norrköping Åklagaren har åtalat en man för olovlig underrättelseverksamhet mot person, grovt brott (s.k. flyktingspionage). Enligt åklagaren har mannen bedrivit en verksamhet i Sverige för att samla in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Syftet med detta har enligt åklagaren varit att överlämna dessa uppgifter till den kinesiska underrättelsetjänsten.

Tingsrätten har i domen kommit fram till att åklagaren har bevisat att mannen har gjort sig skyldig till flyktingspionage och har därför dömt mannen för brottet. Straffet har bestämts till fängelse i ett år och tio månader.

Frågan om mannen har begått brottet

Av utredningen har framgått att den åtalade mannen, vid flera tillfällen under den tidsperiod som åtalet gäller, har rest till Polen för att träffa en person (B) som enligt åklagaren var kinesisk underrättelseofficer. En viktig fråga i målet har därför varit om åklagaren har bevisat att B verkligen var underrättelseofficer och om den åtalade mannen i så fall visste om det. Tingsrätten har kommit fram till att den bevisning som åklagaren har lagt fram i den delen är stark. Bland annat har utländska myndigheter lämnat uppgifter som stödjer slutsatsen att B var underrättelseofficer. Vidare har det kommit fram att den åtalade mannen och B har använt särskilda försiktighetsåtgärder när de har haft kontakt med varandra. Genom hemlig telefonavlyssning har åklagaren också visat att B vid ett tillfälle har gett den åtalade mannen i uppdrag att ta reda på om några personer av tibetansk härkomst skulle resa till Tjeckien vid en viss tidpunkt. Detta har sammanfallit med att den kinesiske statschefen skulle göra ett statsbesök där. En chefsanalytiker på Säkerhetspolisen har också vittnat om att B har identifierats som underrättelseofficer och vilka kriterier som läggs till grund för en sådan bedömning. Tingsrätten har funnit att detta är övertygande bevisning mot den åtalade mannen.

När det gäller frågan om den åtalade mannen har vetat om att B var underrättelseofficer har tingsrätten också tagit hänsyn till att utredningen visar att han tidigare har haft kontakt med två andra identifierade kinesiska underrättelseofficerare. Tingsrätten har kommit fram till att det i princip är uteslutet att detta skulle kunna vara en slump.

Sammantaget har tingsrätten därför funnit att det inte finns några andra rimliga förklaringar till mannens kontakter med B än att de har varit en del av en olovlig underrättelseverksamhet mot person.

Genom avlyssnade telefonsamtal och vittnesförhör med ett antal personer har åklagaren också bevisat att den åtalade mannen har samlat in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Detta har pågått under relativt lång tid (drygt ett och ett halvt år), och under den tiden har den åtalade mannen haft omfattande kontakter med den kinesiska underrättelseofficeren. Tingsrätten har också funnit det bevisat att den åtalade mannen har fått betalt av underrättelseofficeren. Med hänsyn till alla dessa omständigheter har tingsrätten kommit fram till att det har varit fråga om en brottslig verksamhet som den åtalade mannen har bedrivit.

Tingsrätten har funnit att brottet är grovt med hänsyn bl.a. till omfattningen av verksamheten och den risk som den har inneburit både för personer av tibetansk härkomst i Sverige och för deras anhöriga i Tibet. I den delen har hänsyn också tagits till att uppdragsgivaren Kina är en totalitär stormakt som har stora resurser som delvis används för att förtrycka Tibet och tibetaner.

 

Bistånd enligt socialtjänstlagen

Norrköping Det är kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Ansvaret omfattar såväl svenska som utländska medborgare men en utlänning som inte har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt, och som därmed i princip inte har rätt att vistas i landet, har endast i undantagsfall rätt till bistånd utöver vad som krävs för att undvika en akut nödsituation (jfr HFD 2014 ref. 37).

 

Krav på advokat

Norrköping En bostadsrättsförening, som förlorade en entreprenadtvist, ansåg att den advokat som hade företrätt föreningen genom bristande rådgivning och processföring hade orsakat den skada.

En advokat bär gentemot sin klient på kontraktsrättslig grund ett ansvar för skada som vållats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Ansvaret präglas av de kunskaper en advokat förutsätts ha i sin egenskap av juridisk expert och ledamot av advokatsamfundet.

Vid bedömningen av om det föreligger skadeståndsgrundande vårdslöshet måste hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. uppdragets omfattning, de sakliga och rättsliga frågornas komplexitet och svårighetsgrad, den tid advokaten haft till sitt förfogande, de värden som står på spel och klientens instruktioner. Det måste också kunna vägas in i bedömningen om advokaten har särskilda insikter och erfarenheter från det rättsområde som klientens ärende rör.

När de rättsliga frågorna är komplexa och kräver svåra överväganden får oaktsamhetsbedömningen främst riktas in på frågan om advokaten har varit tillräckligt omsorgsfull vid sina undersökningar och i sin analys av dels de faktiska omständigheterna, dels rättsläget och de processuella förutsättningarna att driva huvudmannen sak. 

Undersökningarna kan medföra att klienten har olika handlingsalternativ. Advokaten har då en skyldighet att upplysa klienten om dessa och framhålla de fördelar och risker som finns med respektive alternativ och bör normalt ange sin uppfattning. En underlåtenhet att lägga fram alternativen med fördelar och risker bör emellertid inte kunna leda till skadeståndsskyldighet annat än i mer uppenbara fall.

Framkallande av fara för annan

Norrköping Frågan i Högsta domstolen

1. Målet rör framkallande av fara för annan enligt 3 kap. 9 § brottsbalken. En person med välinställd antiretroviral behandling mot hivsmitta (välinställd hivbehandling) har haft oskyddade samlag. Frågan i Högsta domstolen är om det – i ljuset av dagens behandlingsmetoder och kunskap om smittoöverföring – har funnits en konkret fara för spridning av hivinfektion.

Bakgrund

2. PMH diagnostiserades med hivinfektion under 2000. Han behandlas sedan 2001 mot sin hivinfektion med antiretrovirala läkemedel. I juni 2013 fick han av sin behandlande läkare muntlig och skriftlig information om vilka förhållningsregler som gällde för honom som hivsmittad. Informationen innefattade bl.a. att han skulle informera tilltänkta sexualpartners om hivsmittan och att han skulle använda kondom vid anala, orala och vaginala samlag.

3. Vid två tillfällen under augusti–september 2014 hade PMH och målsäganden anala och orala samlag utan att använda kondom. PMH informerade inte före samlagen målsäganden om att han var hivsmittad. Målsäganden har inte blivit smittad med hiv.

4. Under den i målet aktuella perioden hade PMH enligt provsvar mindre än 20 viruskopior/ml blod, vilket innebär att virusnivåerna i hans blod vid provtagningstillfällena låg under gränsen för vad som är mätbart. Han uppfyllde samtliga kriterier för en välinställd hivbehandling.

5. PMH är åtalad för framkallande av fara för annan. Det påstås att han – medveten om att han var hivsmittad – genom de oskyddade samlagen riskerade att föra över smittan till målsäganden. Därigenom har han av grov oaktsamhet utsatt målsäganden för fara för allvarlig sjukdom.

6. Tingsrätten fann att PMH hade en välinställd hivbehandling. Därmed var sannolikheten för överföring av smitta så liten att man inte rimligen kunnat förvänta sig att samlagen skulle resultera i en överföring av hivsmitta. Någon konkret fara för smittoöverföring hade därför enligt tingsrätten inte förelegat. Åtalet ogillades. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

Framkallande av fara för annan

15. Enligt 3 kap. 9 § brottsbalken ska den som av grov oaktsamhet utsätter annan person för fara för allvarlig sjukdom dömas för framkallande av fara för annan. Rekvisitet allvarlig sjukdom återfinns även i 3 kap. 6 § där det anges att en misshandel kan bedömas som grov, bl.a. om gärningsmannen har tillfogat allvarlig sjukdom. Hivinfektion har i praxis bedömts som en allvarlig sjukdom (se t.ex. NJA 1995 s. 448 och NJA 2004 s. 176).

16. Med fara avses i 3 kap. 9 § s.k. konkret fara för en viss effekt av gärningen, i detta fall effekten överföring av en allvarlig sjukdom. Att gärningen har innefattat konkret fara kan sägas innebära att det varit möjligt att gärningen skulle medföra effekten. Det ska dessutom ha förelegat en viss sannolikhet för effekten i den meningen att det framstår som rimligt att förvänta denna som en följd av gärningen. Bedömningen ska göras på rent objektiva grunder, och vad gärningsmannen insett, trott eller antagit saknar således betydelse. Hur hög grad av sannolikhet som krävs går inte att ange generellt. Det har bl.a. betydelse hur allvarlig den befarade följden är. Det kriminaliserade området sträcker sig inte så långt att farerekvisitet är uppfyllt så snart det inte är omöjligt att effekten hade kunnat inträffa. (Se NJA 2004 s. 176 och NJA 1987 s. 490.) Hivinfektion är en allvarlig sjukdom

Slutsatser

25. Det råder alltså samsyn bland kliniskt verksamma infektionsläkare och smittskyddsläkare i Sverige och – såvitt framkommit – även internationellt. Sannolikheten för smittoöverföring från en hivsmittad person med välinställd hivbehandling vid oskyddade samlag är minimal (icke beaktansvärd). Det gäller oavsett vilken typ av samlag det är fråga om. Det är i och för sig inte möjligt att i strikt vetenskaplig mening utesluta en smittoöverföring. Det är emellertid inte där gränsen för det kriminaliserade området går (se NJA 1987 s. 490). Med beaktande av hur liten sannolikheten för överföring av hivsmitta vid välinställd hivbehandling enligt dagens kunskapsläge bedöms vara vid oskyddade samlag, kan det inte anses föreligga någon konkret fara för smittoöverföring.

26. Det kommer emellertid även fortsättningsvis att vara nödvändigt att i varje enskilt fall göra en bedömning av om en hivsmittad person har haft en välinställd hivbehandling. Om så inte har varit fallet kan en konkret fara för smittoöverföring ha förelegat vid ett oskyddat samlag.

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se