• torsdag 23 november 2017
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
Kommun vägrade föra dialog med advokat Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Blod bevisar inte våldtäkt - fälld i tingsrätten med friad i hovrätten

Norrköping Den allmänna bakgrunden i detta mål är att på en nattklubb i Örebro har målsäganden, som är 1,43 m lång och har ett handikapp som innebär vissa fysiska begränsningar, träffat N, som är 1,78 m lång och som inte talar någon svenska. Efter någon timmes bekantskap har de hamnat på en toalett där det förekommit sexuella handlingar mellan dem. 

I tingsrätten fälldes N för våldtäkt, fick 2,5 års fängelse samt utvisning, men hovrätten friar!

Hovrätten anförde.

Hovrättens huvuduppgift är att bedöma om dessa handlingar kan ha varit, eller av den tilltalade kan ha uppfattats vara, ömsesidiga och frivilliga eller om det har gått till så som åklagaren har påstått. 

Här har målsäganden inte i ord gett uttryck för att hon inte längre ville vara med och såvitt framgår har hon inte heller i handling, t.ex. genom tydliga kroppsrörelser, gett uttryck för att N gick längre än vad hon hade tänkt sig. Även om det för många säkert framstår som uteslutet att utöva sexuella handlingar inne på en toalett med en person man nyligen träffat, håller hovrätten det inte för uteslutet att sådant kan förekomma. Enligt hovrättens värdering av bevisningen kan hovrätten därmed inte heller utesluta möjligheten av att N uppfattade förhållandena så som han hävdat, dvs. att han förstod det som att målsäganden var med på inte bara att "hångla" utan även på de sexuella handlingarna, vilka som hovrätten uppfattat det inte pågick under någon längre tid utan avbröts så snart N märkte att målsäganden börjat blöda. Vid denna bedömning är åtalet inte styrkt utan åtalet liksom skadeståndstalan och utvisningsyrkandet ska ogillas. Även beslaget ska hävas.

 

 

Kommun vägrade föra dialog med advokat

Norrköping En advokat meddelade kommunen att han var ombud för en anställd i kommunen när det gällde kommunens åtgärd att bl.a. stänga av den anställde från arbete. Enligt socialnämnden fanns det inte någon rätt för den anställde att anlita ett ombud i det aktuella sammanhanget. Myndigheten valde därför att endast kommunicera med den anställde personligen.

JO uttalar att det i ett anställningsförhållande kan uppstå en mängd frågor av skiftande karaktär och att, om arbetsgivaren är en myndighet, många sådana arbetsrättsliga förfaranden måste ses som handläggning av ärenden enligt förvaltningslagen (1986:223). Den arbetsrättsliga åtgärd som det här har varit fråga om, där det finns starka rättssäkerhetsskäl, har enligt JO varit av den karaktären att förfarandet ska betraktas som ett ärende i förvaltningslagens mening.Bestämmelsen i 9 § förvaltningslagen om rätt att anlita ett ombud var därmed tillämplig. Den anställde hade därför rätt att anlita ett ombud i saken. JO konstaterar att om ett ombud finns är det i första hand ombudet som myndigheten ska ha kontakt med. Alltså ska även kommunikation i ärendet ske via ombudet. Socialnämnden får kritik för att den inte har kommunicerat med ombudet.

Bestämmelser om rätt för en enskild att anlita ombud finns bl.a. i förvaltningslagen. Den som för talan i ett ärende får anlita ett ombud eller ett biträde. Den som har ett ombud ska dock medverka personligen, om myndigheten begär det (9 § förvaltningslagen). Bestämmelsen gäller vid myndighetens handläggning av ett ärende.

Begreppet ärende definieras inte i förvaltningslagen. I förarbetena till den äldre förvaltningslagen har man gjort en skillnad mellan myndigheters ärendehandläggning och deras faktiska handlande (prop. 1971:30 s. 315). Med ärendehandläggning avses myndigheternas beslutande verksamhet. Gränsen mellan vad som är ärendehandläggning och vad som är faktiskt handlande kan ibland vara svår att dra.

I den förvaltningsrättsliga litteraturen har man uttalat att med handläggning av ärende bör rimligen avses en verksamhet som mynnar ut i ett uttalande, vilket inte nödvändigtvis behöver ha rättsligt bindande verkan (Strömberg och Lundell, Allmän förvaltningsrätt, 26 uppl. 2014, s. 85 och 86). Vidare har man anfört att en sådan verksamhet som uteslutande gäller råd, upplysningar eller andra oförbindande besked inte utgör myndighetsutövning men ändå kan vara att räkna som handläggning av ärenden. Ytterst får myndigheten ställa frågan om det från rättssäkerhetssynpunkt krävs att förvaltningslagens regler tillämpas i det enskilda fallet (jämför Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, [31 maj 2010, Zeteo].

Cannabis vid nödsituation

Norrköping Enligt gärningsbeskrivningen framgick följande.

AT har olovligen framställt och därefter innehaft 83,9 gram växtmaterial innehållande cannabis samt 125 gram preparat innehållande cannabis, som är narkotika, allt avsett för missbruk. Det hände den 22 januari 2015 och en viss tid dessförinnan i Kungsbyn, Västerås stad. – AT begick gärningen med uppsåt.

Gärningsbeskrivningen avseende åtalspunkten 2 är utformad enligt följande. AT har olovligen använt preparat innehållande cannabis, som är narkotika. Det hände den 22 januari 2015 eller en tid dessförinnan i Kungsbyn, Västerås stad eller på annan plats i riket. – AT begick gärningen med uppsåt.

De frågor som aktualiseras i detta mål är framför allt om odling av cannabis avsedd för smärtlindring kan vara tillåten med stöd av bestämmelsen om nöd i 24 kap. 4 § brottsbalken och, om så inte är fallet, hur gärningen bör rubriceras och påföljden bestämmas.

Högsta domstolen anförde.

Genom den reglering som avser kontroll av narkotika och genom systemet för godkännande och licensiering av läkemedel har lagstiftaren gjort en avvägning mellan intresset av effektiv smärtlindring och intresset av kontroll av narkotika. Lagstiftaren har härigenom också tillhandahållit ett sätt på vilket intresset av smärtlindring ska tillgodoses och inrättat en ordning för kontrollerad distribution av narkotika för medicinskt bruk. En gärning som innefattar narkotikabrott och som utförs i syfte att lindra smärta är därför försvarlig bara i rena undantagsfall, t.ex. i en akut situation när omedelbar tillgång till sedvanlig sjukvård saknas.

Också vid sidan av de ansvarsfrihetsgrunder som lagen anvisar finns det ett visst utrymme för att anse att en straffbelagd gärning är tillåten (jfr SOU 1988:7 s. 127 ff.). Det fall som nu är föremål för bedömning aktualiserar emellertid en intressekonflikt som typiskt sett är att hänföra till nödbestämmelsen. Därmed bör det inte finnas utrymme för att bedöma gärningen som ansvarsfri med stöd av någon annan – oskriven – undantagsregel.

Mot denna bakgrund kan den gärning som nu är föremål för bedömning inte anses vara tillåten med stöd av nödbestämmelsen. Det är en annan sak att det framstår som förklarligt att AT prioriterade sitt befogade intresse av frihet från smärta framför samhällets intresse av att kontrollera hanteringen av narkotika.

I fråga om staffet anförde Högsta domstolen:

Vid en sammantagen bedömning ska påföljden, utifrån gärningens straffvärde och de billighetsskäl som föreligger, bestämmas till 40 dagsböter. 

Kommentar: Straffvärdet för brottsligheten ligger på bötesnivå. Med hänsyn till gärningens atypiska karaktär måste straffvärdet anses ligga inte obetydligt under fängelseminimum. Om du har kronisk smärt och överväger medicinskt bruk av cannabis - så framstår inte påföljden som individualpreventiv.

Inte äktenskapstvång när 15-årig flicka giftes bort

Norrköping Åklagarens yrkande:

M, L samt N har tillsammans och i samråd genom att utnyttja Ms syster Z utsatta belägenhet förmått henne att ingå en äktenskapsliknande förbindelse enligt afghansk tradition som inneburit att parterna betraktats som makar med rättigheter och skyldigheter och som endast kunde upplösas genom skilsmässa enligt bestämda regler.

L samt N har valt ut den tilltänkta maken och arrangerat äktenskapet i samförstånd med M utan hänsyn till målägandens egen vilja och övertalat henne att gå med på äktenskapet. Brottet fullbordades 2016 genom en traditionell fest på Åre Continental Inn, Åre kommun. M, L samt N begick gärningen med uppsåt. Den utsatta belägenheten bestod av att målsägande som var 15 år och ensamkommande flyktingbarn inte hade några andra släktingar i Sverige än brodern och hans fru vilka hon bodde hos och var beroende av. Målsägande var uppväxt och uppfostrad i en hederskontext och motivet var att rädda hennes och familjens heder.

Tingsrätten skriver.

Åtalet avser äktenskapstvång. Den brottsliga gärningen äktenskapstvång kan begås antingen genom olaga tvång (vilket är ett självständigt brott som innebär i korthet att någon genom misshandel eller genom hot tvingar någon till handling eller underlåtenhet) eller genom att någon utnyttjar en utsatt belägenhet. I detta fall har åklagaren inte påstått att de åtalade genom olaga tvång förmått Z till äktenskap utan det påstås att de tilltalade utnyttjat Zs utsatta belägenhet. I förarbetena till straffbestämmelsen uttalades att utöver olaga tvång skulle straffbeläggas även mildare påtryckningar i syfte att förmå någon att gifta sig. Varje tänkbar form av påverkan är inte straffbelagd, exempelvis på det som inte är brottsligt är tjat eller skuldbeläggande.

Tingsrätten anser inte att något annat ät bevisat än att det som Z berättat om utgör sådant ”tjat och skuldbeläggande” som lagstiftaren inte anser vara straffbart. Att det för Z, utifrån kulturella skäl, funnits krav på ett äktenskap kan i detta fall inte relateras till de åtalades agerande eftersom ett straffansvar är personligt. Det är alltså sammantaget inte bevisat att Z, i den utsatta belägenhet hon befunnit sig i, utnyttjats i denna utsatta belägenhet av de tilltalade i syfte att förmå henne att ingå äktenskapet. Åtalet och det enskilda anspråket ska därför ogillas. 

Kommentar:  När Z ingår äktenskap med en person som hon knappt kände innan de genomförde en bröllopsceremoni ger stöd för att det kan ifrågasättas om äktenskapet från hennes sida var självvalt. Gissar att tingsrättens dom kommer prövas av hovrätten!

Profilbild på Facebook var hets mot folkgrupp

Norrköping O har vidgått att han haft bilden som profilbild och att bilden kan uppfattas ha en nazistisk anknytning men att han inte haft för avsikt att uttrycka missaktning mot någon grupp. Han har även bestritt ansvar för brott eftersom det inte är visat att meddelandet/bilden spritts. I händelse av fällande dom har O anfört att gärningen ska bedömas som ringa brott. Tingsrätten friade honom men hovrätten fällde enligt följande.

Hovrätten konstaterar inledningsvis att den i målet aktuella profilbilden med tillhö- rande text – som åklagaren påstått – har en stark nazistisk anknytning och att den i sig ger uttryck för missaktning mot folkgrupper med syftning på deras ras, hudfärg och trosbekännelse. Frågan är nu om profilbilden, som i det aktuella lagrummets mening är att betrakta som ett meddelande, har spridits. För att straffbar spridning ska anses föreligga krävs att meddelandet har nått en grupp människor som utgör mer än ett fåtal. Det är viktigt att framhålla att när det gäller spridning av ett skriftligt meddelande förutsätts inte att en viss större grupp människor faktiskt tagit del av meddelandet; det är i princip tillräckligt att det gjorts tillgängligt för en sådan grupp för att meddelandet ska anses spritt (se NJA 1999 s. 702).

Under alla omständigheter synes den svårförenlig med det faktum att C kunnat få åtkomst till den ifrågasatta profilbilden på Facebooksidan. Hovrätten finner härigenom utrett att det lagstridiga meddelandet spridits genom att O lagt ut profilbilden på sin Facebooksida där den varit tillgänglig för en större grupp besökare den 27 januari 2016 och i vart fall några dagar dessförinnan. Däremot är det inte utrett att O spridit meddelandet inför fler än ett fåtal personer i samband med att han skrivit kommentarer eller gjort andra uttalanden under den angivna brottstiden. O har varit medveten om meddelandets innebörd och har därmed haft uppsåt till den åtalade gärningen. Åtalet för hets mot folkgrupp ska därför bifallas. Brottet kan inte betraktas som ringa.

 

Gåva i själva verket testamente

Norrköping R, avled 2015. Han efterlämnade makan U, särkullbarnen K, P och J, samt sitt och Us gemensamma barn, J. Den avlidne efterlämnade inte testamente.

Bouppteckning efter R förrättades 2016. Enligt gåvobrev undertecknat den 2007 överlät R sin hälft av fastigheten Göteborg (Fastigheten) till U. Samma dag upprättades ett äktenskapsförord med förordnande om att Fastigheten skulle vara Us enskilda egendom. U var innan ovan nämnda gåva genomfördes ägare till 50 procent av Fastigheten, således äger hon numera hela Fastigheten.

Enligt 7 kap. 3 § ärvdabalken (ÄB) får en bröstarvinge påkalla jämkning i ett testamente som inkräktar på bröstarvingens laglott. Om en gåva som arvlåtaren har gett bort under sin livstid lämnats under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, har bröstarvingen motsvarande rätt till jämkning om det inte finns särskilda skäl som talar däremot. Detta följer av 7 kap. 4 § ÄB. Syftet med regeln angavs i förarbetena vara att förhindra förfoganden i avsikt att kringgå laglottsreglerna genom att i stället för att upprätta testamente skänka bort sina tillgångar, se kommentaren till 7 kap. 4 § i Walin och Lind, Ärvdabalken Del I, publicerad i Zeteo 2017-04-07 med vidare hänvisningar (nedan Walin m.fl.).

Fråga är om gåvan lämnats under sådana omständigheter eller på sådana villkor att den till syftet är att likställa med testamente, dvs. om gåvan skett för att ordna successionen. Bevisbördan för att syftet är att likställa med testamente åvilar normalt sett den bröstarvinge som yrkar laglott, se Walin m.fl. under rubriken 2) Gåva för dödsfalls skull (ad mortis causa) men det krävs inte någon konkret avsikt hos givaren att kringgå laglottsreglerna för att bestämmelsen ska vara tillämplig (se NJA 1973 s. 687).

 

 

Tingsrätten anförde.

U har uppgett att R fortfarande var mycket aktiv vid tidpunkten för överlåtelsen och att han även efter överlåtelsen, på önskemål från banken, stod kvar som låntagare för de lån som hade upptagits för förvärvet. Hennes uppgift om att R inte vågade ta något ansvar som fastighetsägare och att det skulle ha blivit katastrof med lånen om han stod kvar som delägare förtjänar därför inte tilltro. Hennes uppgifter i detta avseende förklarar inte heller varför makarna genom äktenskapsförord samma dag som gåvobrevet upprättades träffade överenskommelse om att fastigheten skulle vara Us enskilda egendom. Till detta kommer att R även efter att gåvan hade lämnats fortfarande tillsammans med U var solidariskt ansvarig för de upptagna lånen och att gåvan inte innebar någon uppoffring från hans sida eftersom han kunde räkna med att behålla nyttan av egendomen även framöver. Mot denna bakgrund anser tingsrätten visat att gåvan till syftet har varit att likställa med testamente.

 

Gör: pappa, make och supporter.


Födelseår: 1970 (vädur).



Började skriva för juristbloggen: September 2013.


Gillar: historia, litteratur, Norrköping


Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se