Inte tvångsvård i våldsam hederskultur Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

För att förstå och jämföra rättsfall bör man ta ställning till följande fyra delmoment: 1. Fastställa ratio decidendi, dvs. identifiera rättsregeln i avgörandet (bortse från domstolens obiter dictum, dvs. redogörelser för rättsregler som inte är relevanta i det aktuella fallet); 2. Avgöra om rättsfallet med den definierade rättsregeln är relevant eller irrelevant; 3. Bedöma om det finns anledning att avvika från andra liknande rättsfall; och 4. Bedöma om omständigheterna är lika eller olika, dvs. följ eller särskilj rättsfallet.

Domen grundas på ren rasism

Norrköping I ett överklagande daterat den 9 januari 2017 har advokaten skrivit bl.a. följande: ”Skaraborgs tingsrätts fällande dom saknar all logik och bygger enbart på subjektiva fördomar, subjektiva förutfattade meningar samt subjektiv tro”…….”Jag kan tyvärr inte finna annat än om den tilltalade istället för gärningsmannen från Gaza hade varit en etnisk svensk 55-årig man hade den tilltalade mot angiven bakgrund inte blivit fälld/funnits skyldig bortom varje rimligt tvivel, av den eniga tingsrätten! Skaraborgs tingsrätts fällande dom har således grundats på ren, medveten eller omedveten, rasism från de enskilda domstolsledamöternas sida.”

Med anledning av de citerade avsnitten har hovrätten väckt frågan om ansvar enligt 9 kap. 5 § rättegångsbalken för rättegångsförseelse, bestående i att advokaten uttalat sig otillbörligt om domare vid Skaraborgs tingsrätt.

Hovrätten anförde.

Advokaten är i sin fulla rätt att i ett överklagande kritisera underinstansens bevisvärdering. Han har också all rätt att, i ett lämpligt sammanhang, ta upp en generell diskussion om risken för att domare påverkas i sitt dömande av skilda privata uppfattningar eller erfarenheter. Det är en viktig fråga som varje domare har att vara uppmärksam på, och som är väl värd att uppmärksammas och diskuteras.Det är emellertid inte något av detta som A har ägnat sig åt i sina skrifter i hovrätten. Med utgångspunkt i hur domarna i Skaraborgs tingsrätt har värderat bevisningen har han tillåtit sig att på ett otvetydigt sätt beskylla en rådman och tre nämndemän vid Skaraborgs tingsrätt för att vara rasistiska och för att i brottmålet ha låtit ett sådant tänkande bestämma utgången. Han har hävdat att det är det enda skälet till att hans klient har blivit dömd. Han har inte grundat sina uttalanden på något som domarna har uttalat eller skrivit, vare sig i målet eller i annat sammanhang, utan endast på det förhållandet att de funnit åtalet styrkt. Hovrätten har för närvarande ingen som helst uppfattning om hur långt den i målet åberopade bevisningen räcker, men det saknar betydelse för frågan om rättegångsförseelse. As uttalanden har varit obefogade, även med utgångspunkt i vad som åvilar en försvarare för att ta tillvara sin klients intressen. Genom sina nedsättande uttalanden har han uttalat sig otillbörligt om en rådman och tre nämndemän vid Skaraborgs tingsrätt. Han ska därför dömas för rättegångsförseelse.

Inte tvångsvård i våldsam hederskultur

Norrköping Socialnämnden anförde.

Den unga kom till Sverige i början av 2015 tillsammans med sin sambo och hans familj. De har en son, född 2016, och de väntar nu sitt andra barn. Den unga har uppgett till socialtjänsten att hon utsatts för våld i Sverige. En läkarundersökning har genomförts som visar att hon sannolikt fått sitt hår avslitet på huvudet. Hon kan inte återvända till sin sambo eller hans familj då hon med största sannolikhet utsätts för våld, i flera former, av sambon och hans familj. Då våldet inte erkänns finns inte möjlighet att genom familjebehandling verka för en förändring. Anledningen till att en utredning inleddes var att den unga uppgett att hon utsatts för våld och ville ha hjälp att lämna sin sambo. Hon har själv berättat hon varit utsatt för våld av sambon och beskrivit på vilket sätt det skett. Det har även framkommit att sambon är uppväxt i en familj där det förekommer våld. Uppgifter från asylboende och polisen har visat att sambon har ett bråkigt beteende och svårigheter att hantera sina känslor när han blir arg eller upprörd.

Polisens upplevelse av att sambons familj skyddade den unga från honom vid omhändertagandet styrker misstanken om att våld ifrån honom förekommer mot den unga, och att familjen vet om det. Utöver det fysiska våldet förekommer även en hedersproblematik. Det är inte troligt att den unga ljugit om misshandeln på grund av att hennes mamma tvingat henne till detta. Den unga har svårt att precisera när i tiden mamman tvingat henne att ljuga. I utredningen finns också uppgifter som styrker att de uppgivna tidpunkterna inte stämmer. Den unga får ta ett mycket stort ansvar som ung mamma och har visat på svårigheter i den rollen. Utifrån den kännedom som finns om familjen anses den unga vara isolerad från övriga samhället. Hon har till exempel inte gått i skolan, trots att sonen varit på förskola.

Vid tidigare uppkommen oro om våld gällande sambons föräldrar och syskon har familjen slutit sig, vilket även skett denna gång. Detta är ett beteende som den unga visat flera gånger. Hon har bett om hjälp att lämna sambon, men har sedan återtagit sin berättelse om våld eller osämja och gått tillbaka till honom. Oftast har hon haft kontakt med sin mamma, sambon eller sambons familj innan hon valt att återvända till sambon. Det finns skäl att misstänka att hon, utifrån ett hedersperspektiv, påverkats av både sin och sambons familj i sina val att gå tillbaka. Hon önskar att få återförenas med sambon och sonen samt lovar att berätta om hon blir utsatt för våld. Om hon återgår till sambon är risken stor att hon kommer fortsätta att utsättas för våld och att våldet ökar utifrån att hon vanärat familjens heder genom att berätta om våldet och lämna sambon. Det är även stor risk att hon inte kommer att berätta om hon eller sonen utsätts för våld. Detta kan leda till en högre grad av isolering.

Genom förekommande våld, hot och kränkande behandling föreligger allvarliga brister i omsorgen av den unga. Det saknas möjlighet att bereda skydd för hennes person. Den omständigheten i sig utgör en påtaglig risk för att hennes hälsa och utveckling skadas. Hon uppvisar även ett socialt nedbrytande beteende genom att vilja återförenas med sambon. Den ungas ambivalens och egna agerande vid flera tillfällen visar att hon saknar insikt i sin situation. Detta omöjliggör att vård kan genomföras med samtycke och på frivillig väg. Hennes vilja att lämna sambon har varit föränderlig. Utifrån den stora ambivalensen i hennes beteende samt de förmodade påtryckningarna från hennes och sambons familjer kan hennes behov av skydd inte tillgodoses på frivillig väg. Även om hon ändrar sig och vill vara placerad av socialtjänsten kan hennes samtycke inte anses trovärdigt. Hon har vid upprepade tillfällen avvikit från sin planerade vård samt kontaktat sambon. Om hon inte bereds vård enligt LVU finns en påtaglig risk att hennes hälsa och utveckling allvarligt kommer till skada

Kammarrätten anger.

Kammarrätten ansluter sig till förvaltningsrättens bedömning att utredningen ger tillräckligt stöd för att A har utsatts för våld av mannen i fråga. Om vård ska kunna beredas A med stöd av 3 § LVU krävs emellertid att hon själv genom sitt beteende utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas. A:s agerande till följd av sin vilja att återförenas med mannen och dennes familj innebär enligt kammarrättens mening att hon utsätter sig för risker men kan inte anses bryta mot samhällets grundläggande normer. Beteendet framstår istället som ett utslag av att hon som ung mamma befinner sig i en utsatt situation utan andra anhöriga i Sverige samt av att hon har en bristande insikt i riskerna för att hon kan komma att utsättas för våld. Det kan således inte anses vara fråga om ett socialt nedbrytande beteende i LVU:s mening. Överklagandet ska följaktligen bifallas.

 

Mordens marknad

Norrköping Den svenska kriminallitteraturens rykte som samhällskritisk och realistisk är betydligt överdrivet. Det visar en ny avhandling av Karl Berglund, doktor i litteratursociologi vid Uppsala Universitet, som Sveriges Radios Kulturnytt rapporterar om.

Han går främst igenom deckare i pocketform eller om man så vill kriminalromaner under 2000-talets svenska deckarvåg. Analysen omfattar drygt 150 böcker och behandlar formgivning, omslagsbilder, titlar och användningen av recensionsutdrag, författartack och extramaterial. På vägen visas bland annat hur kvinnliga och manliga deckarförfattare förpackas på olika sätt, och hur författarnas personliga varumärken blir allt mer framträdande. Han karaktäriserar svenska deckare som "den svenska magsårslitteraturen. Det regnar och ingenting är kul"!

Den som vill ha tips på bra svenska deckare kan inspireras av Glasnyckeln - ett pris som delas ut varje år för bästa deckare eller priset för årets deckare som utdelas av Svenska Deckarakademin

 

 

Utmätning av sambo/makas egendom

Norrköping För betalning av statens fordran på J utmätte Kronofogdemyndigheten den 21 december 2015 en personbil med registreringsnummer XXXX som var i hennes besittning (i garaget) men tillhörde hennes ex-pojkvän P.

P överklagade beslutet och gjorde gällande att bilen tillhörde honom. Jönköpings tingsrätt avslog överklagandet. P överklagade till Göta hovrätt som med tillämpning av utsökningsbalken 4 kap. 20 § förelade P att väcka talan vid Jönköpings tingsrätt mot staten och Jennie Nilsson angående äganderätten till den utmätta bilen.

P hade bättre rätt till bilen framför J och staten enligt tingsrätten. Nu kommer hovrätten pröva frågan.

I målet aktualiseras frågan om vilket beviskrav som ska riktas mot den som i tvistemål för talan om bättre rätt till lös egendom. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1987 s. 500 uttalat att det i en rättegång om bättre rätt till lös egendom i makars gemensamma besittning framstår som motiverat att uppställa ett lägre beviskrav än det som i utsökningsmål förutsätts för kullkastande av presumtionen enligt 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken. Frågan om det också i andra situationer kan finnas skäl att i en process om bättre rätt till lös egendom tillämpa ett annat beviskrav än det som är aktuellt i utsökningsmål har dock inte berörts i rättsfallet.

Olika uppfattningar har i detta avseende kommit till uttryck i den juridiska litteraturen (se tex. Torgny Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppi. 1996, s. 113 och Torkel Gregow, Beviskrav i fråga om anspråk på äganderätt i rättegång och i utsökningsmål, Festskrift till Welamson, 1987, s. 207 ff.).

Kommentar: Till stöd för påstående om ensam äganderätt trots att gemensam besittning föreligger kan åberopas t.ex. köpekontrakt, kvitton och räkenskaper vilket gjordes i målet ovan. Och det bör inte ställas så stora krav på bevisningen för att det ska anses framgå att endera av de samboende är ensamägare. Bl.a. måste beaktas att det i allmänhet inte på förhand har säkrats någon bevisning om äganderätten till egendom i den gemensamma besittningen. Kronofogden får ta hänsyn till egendomens beskaffenhet och förhållandena i varje särskilt fall, bl.a. den tid som samboendet har varat.

 

 4 kap. 19 § utsökningsbalken anger:

Om gäldenären är gift och varaktigt sammanbor med sin make och de har lös egendom i sin gemensamma besittning, anses gäldenären som ägare till egendomen, om det ej görs sannolikt att de är samägare till egendomen enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt och det ej heller framgår att egendomen tillhör den andre eller någon annan. Detsamma gäller, när gäldenären varaktigt sammanbor med annan under äktenskapsliknande förhållanden.

Om gäldenären och annan än som avses i första stycket har lös egendom i sin gemensamma besittning, får egendomen eller andel däri utmätas endast om det framgår att egendomen eller andelen tillhör gäldenären.

Första och andra styckena gäller ej i fråga om registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

God advokatsed och oskäligt arvode

Norrköping Konsumenttvistnämnden har den 31 maj 2016 meddelat beslut med följande beslutsmotivering.

Det arvode som en advokat debiterar ska vara skäligt, vilket framgår av punkt 4.1.1. i Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed. Denna regel ska inte uppfattas på sådant sätt att den utgör ett hinder mot en advokats frihet att med viss marginal bestämma sitt arvode. I nämnda regler punkt 4.1.2. exemplifieras vad som får beaktas vid bedömningen av vad som är skäligt arvode. Det kan vara vad som har avtalats med klienten, uppdragets omfattning, dess art, svårighetsgrad och betydelse, liksom advokatens skicklighet, arbetets resultat och andra sådana omständigheter.

Det är advokaten som har bevisbördan för att debiterat arvode är skäligt.

Av utredningen framgår att T har promenerat till och från ett möte och debiterat 2 500 kronor för gångtiden om sammanlagt en timme. Konsumenttvistnämnden anser att T varit skyldig att överväga vilka andra och för klienten mindre kostsamma alternativ i fråga om färdsätt som funnits att tillgå, t.ex. att åka taxi eller färdas med kollektivtrafik för en avsevärt mindre kostnad. Den del av arvodet som hänför sig till gångtiden bedöms vara oskälig och ska sättas ned till hälften av beloppet. Beträffande arvodet i övriga delar anser nämnden att det med hänsyn till ärendets art och omfattning samt det arbete som T lagt ner är skäligt.

Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd anförde.

Det förhållandet att Konsumenttvistnämnden har satt ned Ts ersättning avseende tidsspillan innebär inte att frågan huruvida han därigenom har åsidosatt god advokatsed är bedömd. Enligt nämndens mening har T inte vid sin fakturering åsidosatt god advokatsed.

 

Motorsågsmisshandel inte "synnerligen grov"

Norrköping Hovrätten anför.

Det kan i detta fall konstateras att G (gärningsmannen) har tillfogat O (brottsoffret) ett flertal rätt allvarliga skador på olika delar av kroppen. Skadorna har emellertid inte blivit bestående, har inte varit livshotande och kan inte heller anses ha varit så svåra som krävs vid brottet synnerligen grov misshandel, jämför det ovan nämnda avgörandet från Högsta domstolen. Enligt det som har redogjorts för tidigare är det utrett att G har huggit med kniv, som är ett livsfarligt vapen, mot O. Han har även skjutit mot O med ett kolsyrevapen, som enligt vad som framgår av åberopat protokoll över vapenundersökning har en så hög anslagskraft att kulan vid en provskjutning mot en trälåda på ett avstånd om cirka 15 cm har trängt igenom en 20 mm tjock träregel. Mot den bakgrunden får även kolsyrevapnet anses vara potentiellt livsfarligt. Detsamma gäller i hög grad den motorsåg som G har använt.

O uppgifter angående hur G gick tillväga vid angreppen mot honom med kniven, motorsågen och kolsyrevapnet är dock mycket detaljfattiga. Han har exempelvis inte kunnat lämna någon närmare beskrivning av hur det kan komma sig att motorsågen träffade honom i benet och att skottet med kolsyrevapnet träffade honom i armen. Inte heller har han kunnat lämna några detaljer kring det knivhugg som G utdelade mot honom, förutom att detta träffade honom i handen då han höll upp sina armar som försvar. Den presenterade utredningen tillåter således ingen säker slutsats angående huruvida Gs angreppssätt har inneburit att han har saknat egentlig kontroll över vilka skador som angreppet skulle kunna komma att medföra. Även om det, inte minst med tanke på Gs påverkansgrad, kan misstänkas att denne saknat kontroll över sitt handlande, är tillgängliga uppgifter om händelseförloppet alltför vaga för att det ska anses bevisat att misshandeln har utövats på ett sätt som varit livsfarligt.

Av vittnes  berättelser framgår att händelseförloppet varade i flera timmar. Av deras uppgifter, som får stöd av det som L har berättat, framgår dock även att G under hela skeendet växlade i humör och att hans olika angrepp mot O varvades med att de umgicks på ett vänskapligt sätt. Det finns således inget stöd i utredningen för åklagarens påstående att det har rört sig om en tortyrliknande misshandel under ett utdraget händelseförlopp. Nämnda omständigheter innebär även att misshandeln framstår som impulsstyrd, vilket gör den mindre allvarlig än om den hade varit instrumentell, dvs. hade använts som medel för ett visst ändamål. O har beskrivit att han under delar av händelseförloppet drabbades av dödsångest. Det saknas anledning att ifrågasätta den uppgiften. Omständigheten är försvårande vid bedömningen av misshandelns svårhetsgrad men är inte tillräcklig för att anse misshandeln vara synnerligen grov. Inte heller kan det anses att O har varit en skyddslös person. I sammanhanget kan det finnas anledning att notera att han inte synes ha varit begränsad i sin rörelsefrihet och att han bl.a. haft sin vän J närvarande. G får dock anses ha visat en hänsynslöshet och råhet som går klart utöver den som ligger redan i att tillfoga O de ifrågavarande skadorna. Detta genom att först utöva våld med kniv mot O och senare under natten, då O redan var skadad, i olika sekvenser återuppta misshandeln med skjutvapen, slag och sparkar i huvudet och på kroppen samt med en motorsåg, Denna hänsynslöshet är dock inte så kvalificerad att den, med beaktande av skadornas relativt begränsade omfattning, kan anses tillräcklig för att bedöma misshandeln som synnerligen grov. På grund av det sagda ska G dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

 

Gör: jurist (jur.kand).


Födelseår: 1970.



Började skriva för juristbloggen: September 2013.


Gillar: kreativitet, måttfullhet, tapperhet och juridisk visdom.



  • Kreativiet (inom juridiken favoriseras pedanteri på bekostnad av kreativitet);

  • Måttfullhet (med andra ord gäller att visa förnuft, se sammanhang, inte göra mer än nödvändigt samt att ha känsla för det passande (”timing”);

  • Tapperhetsidealet utgår ifrån att visa ett självuppoffrande mod utan att snegla på tänkbara personliga nackdelar. Undfallenhet och anpassning är själva motsatsen till mod och tapperhet.

  • Juridisk visdom kan sammanfattas inom ramen för juridikens uppgifter/syften; som innebär att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.


Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se