Logga in
Logga ut
Besiktningsman missade mögel och röta Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Frias från våldtäkt - oenighet om trovärdighet och bevisning

Norrköping Tingsrättens majoritet anför följande.

Målsäganden har lämnat en lång och detaljerad berättelse. Berättelsen är emellertid motsägelsefull i väsentliga delar. Det framstår t.ex. som ologiskt att målsäganden – som enligt egna uppgifter lever i en strikt kontrollerad och reglerad kultur – skulle gå med på att dokumentera samlag genom bilder och film. Det är också mycket svårförståeligt att målsäganden, om hon verkligen blev utsatt för våldtäkt vid parternas första sexuella kontakt, ändå stannade kvar i relationen i stället för att uppsöka sjukvård för dokumentation av skadorna eller polisanmäla händelsen. Med beaktande av detta tillmäter tingsrätten målsäganden låg trovärdighet. Vad hennes väninnor berättat beträffande hennes dåliga psykiska mående föranleder ingen annan bedömning. Dels då det dåliga måendet kan ha sin grund i annat än de i åtalet påstådda händelserna dels då väninnorna inte heller bedöms som trovärdiga. Samtidigt framstår NNs berättelse om att målsäganden falskeligen angett honom för brott inte som så osannolik att den kan lämnas utan avseende. Med det nyss anförda som utgångspunkt övergår tingsrätten härefter till att bedöma åklagarens bevisning för respektive åtalspunkt.

Tingsrättens skiljaktiga mening anförde.

Enligt min uppfattning har målsäganden gjort ett alltigenom trovärdigt intryck. Hennes berättelse är lång, sammanhängande och klar. Den är vidare detaljrik och får i väsentliga delar, särskilt i den del av åtalet som avser olaga hot och misshandel, stöd av annan bevisning. Målsäganden har vidare lämnat en logisk förklaring till hur det kom sig att hon stannade kvar i relationen trots att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp och i dessa delar hänfört sig bl.a. till sina känslor av egen skuld för det inträffade. Den omständigheten att hon stannade kvar i relationen trots påstådda övergrepp är således inte svårförståelig och omkullkastar inte hennes trovärdighet. Inte heller bedömer jag det motsägelsefullt att hon, som enligt egen uppgift lever i en religiöst eller kulturellt betingad strikt kontext, gått med på att filma samlag. Det är dessutom ostridigt mellan parterna att denna dokumentation har ägt rum varför jag, till skillnad från rättens majoritet, anser att denna omständighet inte har betydelse för bedömningen av målsägandens trovärdighet som sådan. Vidare har två till målsäganden nära vänner samstämmigt och oberoende av varandra berättat huvudsakligen att målsäganden gått från att vara en glad och sprudlande person i början av förhållandet med NN till att numera visa tecken på depression och på att frukta för sitt liv. Deras uppgifter i denna del talar i riktningen att vad målsäganden berättat om verkligen har hänt och ger således stöd för uppfattningen att målsäganden kan tillmätas trovärdighet. Vid en sammantagen bedömning finner jag henne trovärdig.

NN har lämnat olika förklaringar till varför målsäganden falskeligen skulle ange honom för brott. Ingen av förklaringarna framstår som särskilt sannolik. Att målsäganden falskeligen skulle ange honom för dessa brott i syfte att hämnas hans avslutande av relationen framstår, i ljuset av att hon angav honom för polisen först efter misshandeln i februari 2018 (åtalspunkten 1) samt att hon inte alls pekat ut honom som gärningsman beträffande händelsen i mars 2018 (åtalspunkten 2), som ologiskt och osannolikt. Att målsäganden samtidigt skulle vara ledaren i ett gäng som utnyttjar nyanlända för ekonomiska syften framstår i sig som orimligt. Det har inte heller i utredningen framkommit något som ger stöd för NNs uppgifter i dessa delar. Tvärtom har utredningen i vissa delar, exempelvis beträffande det olaga hotet, visat sig ge ett sådant stöd åt målsägandens version av det inträffade att det, för att NNs berättelse skulle kunna vara sann, skulle krävas ovanligt långtgående och intrikat planering från målsägandens sida. Att målsäganden skulle ha ägnat sig åt sådan planering framstår för mig som ytterst osannolikt.

Kommentar: Att juridiskt bedöma sexualbrott kan i många fall vara svårare än vid andra typer av brott. Detta beror på att vid sexualbrott är det vanligt att det endast är brottsoffret själv som är vittne till händelsen och fokus blir att bedöma om brottsoffret kan ses som trovärdigt eller inte. Trovärdigheten hos brottsoffret kan påverka om utfallet blir en friande eller fällande som ovan. Hur trovärdighet ska bedömas är inte självklar och offrets egna utsaga ställs som regel mot stereotypiska föreställningar om våldtäktsoffer och våldtäktsfall.

 

Besiktningsman missade mögel och röta

Norrköping Den 18 februari 2016 förvärvade T och N (nedan Beställarna) fastigheten. Fastigheten såldes av ett dödsbo. Huset på fastigheten är byggt 1959. Köpeskillingen uppgick till 2 100 000 kr. Köpekontraktet innehöll en friskrivningsklausul för fel och brister och en besiktningsklausul som gav Beställarna rätt att frånträda köpet efter genomförd överlåtelsebesiktning. Begäran om återgång skulle framställas senast den 14 mars 2016. Tillträde skulle enligt köpekontraktet ske den 13 maj 2016.

Beställarna anlitade Enspecta AB (nedan Enspecta) för att utföra en överlåtelsebesiktning. Beställarna mottog en uppdragsbekräftelse och besiktningen utfördes den 29 februari 2016 av NN. Efter besiktningen erhöll Beställarna ett besiktningsprotokoll från Enspecta. En tid efter att Beställarna tillträtt fastigheten uppmärksammade de en avvikande lukt i ett av sovrummen i huvudbyggnaden. Efter att – på inrådan av Anticimex – ha flyttat ut möbler och vädrat monterade Beställarna ner en gipsskiva i sovrummets gavelvägg. De noterade då en öppning ut i det fria. För att fastställa orsaken till den avvikande lukten anlitade Beställarna besiktningsföretaget Hygrotec AB (nedan Hygrotec). Besiktningen utfördes den 15 december 2016 av YY.

Parterna är inte överens om omfattningen av Enspectas besiktningsuppdrag. De är inte heller överens om huruvida de fel som noterats i Hygrotecs besiktningsprotokoll var upptäckbara eller om de förelåg vid tidpunkten för Enspectas besiktning, om Enspectas besiktningsman förfarit vårdslöst genom att inte observera felen, om Beställarna lidit skada till följd av eventuell sådan vårdslöshet, vad skadan i så fall uppgår till och omfattningen av Enspectas eventuella skadeståndsskyldighet.

Tingsrätten anförde.

En överlåtelsebesiktning är att betrakta som en immateriell tjänst. Sådana tjänster faller utanför konsumenttjänstlagens tillämpningsområde (se NJA 2007 s. 962). I stället blir allmänna avtalsrättsliga principer gällande. Tingsrätten finner vidare att frågor om eventuellt avtalsbrott med åtföljande skadeståndsfrågor när det gäller överlåtelsebesiktningar skiljer sig från vad som gäller mellan en köpare och säljare i fråga om fel i fastighet. Vilket skick en köpare har rätt att förvänta sig saknar därvid betydelse när frågan om avtalsbrott och följderna av det ska bedömas.

Beskrivning av fastigheten och åberopat fel.

Beställarnas hus är ett kedjehus i tegel där garage finns på båda sidor om huvudbyggnaden, varav ett garage tillhör Beställarnas fastighet och det andra tillhör den intilliggande grannens fastighet. Garagens tak ansluter till Beställarnas fasad vid respektive husgavel. Av utredningen i målet har det framkommit att den takpapp som täcker grannens garage, och som har vikts upp under eternitskivorna och fästs mot bakomliggande träpanel på Beställarnas husfasad, har glidit ner och spruckit. Det finns också en springa där eternit och tegel möts i fasadens hörn. Genom öppningar, sprickor och springor som löper parallellt med garagets takfall har regnvatten runnit in i vägglivet. Det har resulterat i att trävirket i husgavelns stomme har mögel- och rötskadats.

Tingsrätten konstaterade.

Enspectas besiktningsman har således genom sin vårdslöshet föranlett Beställarna att köpa fastigheten utan att de hade kännedom om de brister som fanns i anslutningen mellan grannens garage och fasaden. Genom detta har Beställarna drabbats av skada. Skadan utgörs av att Beställarna hade avstått från att köpa fastigheten eller att de i vart fall kom att köpa fastigheten till ett högre pris än vad som annars hade blivit fallet. Genom att Beställarna köpt fastigheten utan att vara medvetna om felen får de anses ha lidit en skada motsvarande åtgärdskostnaderna.

 

Underrättelseverksamhet mot person

Norrköping Åklagaren har åtalat en man för olovlig underrättelseverksamhet mot person, grovt brott (s.k. flyktingspionage). Enligt åklagaren har mannen bedrivit en verksamhet i Sverige för att samla in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Syftet med detta har enligt åklagaren varit att överlämna dessa uppgifter till den kinesiska underrättelsetjänsten.

Tingsrätten har i domen kommit fram till att åklagaren har bevisat att mannen har gjort sig skyldig till flyktingspionage och har därför dömt mannen för brottet. Straffet har bestämts till fängelse i ett år och tio månader.

Frågan om mannen har begått brottet

Av utredningen har framgått att den åtalade mannen, vid flera tillfällen under den tidsperiod som åtalet gäller, har rest till Polen för att träffa en person (B) som enligt åklagaren var kinesisk underrättelseofficer. En viktig fråga i målet har därför varit om åklagaren har bevisat att B verkligen var underrättelseofficer och om den åtalade mannen i så fall visste om det. Tingsrätten har kommit fram till att den bevisning som åklagaren har lagt fram i den delen är stark. Bland annat har utländska myndigheter lämnat uppgifter som stödjer slutsatsen att B var underrättelseofficer. Vidare har det kommit fram att den åtalade mannen och B har använt särskilda försiktighetsåtgärder när de har haft kontakt med varandra. Genom hemlig telefonavlyssning har åklagaren också visat att B vid ett tillfälle har gett den åtalade mannen i uppdrag att ta reda på om några personer av tibetansk härkomst skulle resa till Tjeckien vid en viss tidpunkt. Detta har sammanfallit med att den kinesiske statschefen skulle göra ett statsbesök där. En chefsanalytiker på Säkerhetspolisen har också vittnat om att B har identifierats som underrättelseofficer och vilka kriterier som läggs till grund för en sådan bedömning. Tingsrätten har funnit att detta är övertygande bevisning mot den åtalade mannen.

När det gäller frågan om den åtalade mannen har vetat om att B var underrättelseofficer har tingsrätten också tagit hänsyn till att utredningen visar att han tidigare har haft kontakt med två andra identifierade kinesiska underrättelseofficerare. Tingsrätten har kommit fram till att det i princip är uteslutet att detta skulle kunna vara en slump.

Sammantaget har tingsrätten därför funnit att det inte finns några andra rimliga förklaringar till mannens kontakter med B än att de har varit en del av en olovlig underrättelseverksamhet mot person.

Genom avlyssnade telefonsamtal och vittnesförhör med ett antal personer har åklagaren också bevisat att den åtalade mannen har samlat in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Detta har pågått under relativt lång tid (drygt ett och ett halvt år), och under den tiden har den åtalade mannen haft omfattande kontakter med den kinesiska underrättelseofficeren. Tingsrätten har också funnit det bevisat att den åtalade mannen har fått betalt av underrättelseofficeren. Med hänsyn till alla dessa omständigheter har tingsrätten kommit fram till att det har varit fråga om en brottslig verksamhet som den åtalade mannen har bedrivit.

Tingsrätten har funnit att brottet är grovt med hänsyn bl.a. till omfattningen av verksamheten och den risk som den har inneburit både för personer av tibetansk härkomst i Sverige och för deras anhöriga i Tibet. I den delen har hänsyn också tagits till att uppdragsgivaren Kina är en totalitär stormakt som har stora resurser som delvis används för att förtrycka Tibet och tibetaner.

 

Bistånd enligt socialtjänstlagen

Norrköping Det är kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Ansvaret omfattar såväl svenska som utländska medborgare men en utlänning som inte har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt, och som därmed i princip inte har rätt att vistas i landet, har endast i undantagsfall rätt till bistånd utöver vad som krävs för att undvika en akut nödsituation (jfr HFD 2014 ref. 37).

 

Krav på advokat

Norrköping En bostadsrättsförening, som förlorade en entreprenadtvist, ansåg att den advokat som hade företrätt föreningen genom bristande rådgivning och processföring hade orsakat den skada.

En advokat bär gentemot sin klient på kontraktsrättslig grund ett ansvar för skada som vållats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Ansvaret präglas av de kunskaper en advokat förutsätts ha i sin egenskap av juridisk expert och ledamot av advokatsamfundet.

Vid bedömningen av om det föreligger skadeståndsgrundande vårdslöshet måste hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. uppdragets omfattning, de sakliga och rättsliga frågornas komplexitet och svårighetsgrad, den tid advokaten haft till sitt förfogande, de värden som står på spel och klientens instruktioner. Det måste också kunna vägas in i bedömningen om advokaten har särskilda insikter och erfarenheter från det rättsområde som klientens ärende rör.

När de rättsliga frågorna är komplexa och kräver svåra överväganden får oaktsamhetsbedömningen främst riktas in på frågan om advokaten har varit tillräckligt omsorgsfull vid sina undersökningar och i sin analys av dels de faktiska omständigheterna, dels rättsläget och de processuella förutsättningarna att driva huvudmannen sak. 

Undersökningarna kan medföra att klienten har olika handlingsalternativ. Advokaten har då en skyldighet att upplysa klienten om dessa och framhålla de fördelar och risker som finns med respektive alternativ och bör normalt ange sin uppfattning. En underlåtenhet att lägga fram alternativen med fördelar och risker bör emellertid inte kunna leda till skadeståndsskyldighet annat än i mer uppenbara fall.

Framkallande av fara för annan

Norrköping Frågan i Högsta domstolen

1. Målet rör framkallande av fara för annan enligt 3 kap. 9 § brottsbalken. En person med välinställd antiretroviral behandling mot hivsmitta (välinställd hivbehandling) har haft oskyddade samlag. Frågan i Högsta domstolen är om det – i ljuset av dagens behandlingsmetoder och kunskap om smittoöverföring – har funnits en konkret fara för spridning av hivinfektion.

Bakgrund

2. PMH diagnostiserades med hivinfektion under 2000. Han behandlas sedan 2001 mot sin hivinfektion med antiretrovirala läkemedel. I juni 2013 fick han av sin behandlande läkare muntlig och skriftlig information om vilka förhållningsregler som gällde för honom som hivsmittad. Informationen innefattade bl.a. att han skulle informera tilltänkta sexualpartners om hivsmittan och att han skulle använda kondom vid anala, orala och vaginala samlag.

3. Vid två tillfällen under augusti–september 2014 hade PMH och målsäganden anala och orala samlag utan att använda kondom. PMH informerade inte före samlagen målsäganden om att han var hivsmittad. Målsäganden har inte blivit smittad med hiv.

4. Under den i målet aktuella perioden hade PMH enligt provsvar mindre än 20 viruskopior/ml blod, vilket innebär att virusnivåerna i hans blod vid provtagningstillfällena låg under gränsen för vad som är mätbart. Han uppfyllde samtliga kriterier för en välinställd hivbehandling.

5. PMH är åtalad för framkallande av fara för annan. Det påstås att han – medveten om att han var hivsmittad – genom de oskyddade samlagen riskerade att föra över smittan till målsäganden. Därigenom har han av grov oaktsamhet utsatt målsäganden för fara för allvarlig sjukdom.

6. Tingsrätten fann att PMH hade en välinställd hivbehandling. Därmed var sannolikheten för överföring av smitta så liten att man inte rimligen kunnat förvänta sig att samlagen skulle resultera i en överföring av hivsmitta. Någon konkret fara för smittoöverföring hade därför enligt tingsrätten inte förelegat. Åtalet ogillades. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

Framkallande av fara för annan

15. Enligt 3 kap. 9 § brottsbalken ska den som av grov oaktsamhet utsätter annan person för fara för allvarlig sjukdom dömas för framkallande av fara för annan. Rekvisitet allvarlig sjukdom återfinns även i 3 kap. 6 § där det anges att en misshandel kan bedömas som grov, bl.a. om gärningsmannen har tillfogat allvarlig sjukdom. Hivinfektion har i praxis bedömts som en allvarlig sjukdom (se t.ex. NJA 1995 s. 448 och NJA 2004 s. 176).

16. Med fara avses i 3 kap. 9 § s.k. konkret fara för en viss effekt av gärningen, i detta fall effekten överföring av en allvarlig sjukdom. Att gärningen har innefattat konkret fara kan sägas innebära att det varit möjligt att gärningen skulle medföra effekten. Det ska dessutom ha förelegat en viss sannolikhet för effekten i den meningen att det framstår som rimligt att förvänta denna som en följd av gärningen. Bedömningen ska göras på rent objektiva grunder, och vad gärningsmannen insett, trott eller antagit saknar således betydelse. Hur hög grad av sannolikhet som krävs går inte att ange generellt. Det har bl.a. betydelse hur allvarlig den befarade följden är. Det kriminaliserade området sträcker sig inte så långt att farerekvisitet är uppfyllt så snart det inte är omöjligt att effekten hade kunnat inträffa. (Se NJA 2004 s. 176 och NJA 1987 s. 490.) Hivinfektion är en allvarlig sjukdom

Slutsatser

25. Det råder alltså samsyn bland kliniskt verksamma infektionsläkare och smittskyddsläkare i Sverige och – såvitt framkommit – även internationellt. Sannolikheten för smittoöverföring från en hivsmittad person med välinställd hivbehandling vid oskyddade samlag är minimal (icke beaktansvärd). Det gäller oavsett vilken typ av samlag det är fråga om. Det är i och för sig inte möjligt att i strikt vetenskaplig mening utesluta en smittoöverföring. Det är emellertid inte där gränsen för det kriminaliserade området går (se NJA 1987 s. 490). Med beaktande av hur liten sannolikheten för överföring av hivsmitta vid välinställd hivbehandling enligt dagens kunskapsläge bedöms vara vid oskyddade samlag, kan det inte anses föreligga någon konkret fara för smittoöverföring.

26. Det kommer emellertid även fortsättningsvis att vara nödvändigt att i varje enskilt fall göra en bedömning av om en hivsmittad person har haft en välinställd hivbehandling. Om så inte har varit fallet kan en konkret fara för smittoöverföring ha förelegat vid ett oskyddat samlag.

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se