Logga in
Logga ut
Nödsituation när cyklist sparkade på bil - Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Kvalificerat otillbörligt beteende

Norrköping Det förekommer att affärsmän skapar men även konkursförvaltare skapar "processbolag" som får stämma motparter. Om bolaget förlorar, sätts bolaget i konkurs och kan därmed inte betala sina rättegångskostnader. I ett fall anförde Svea hovrätt att det handlar om ett "kvalificerat otillbörligt beteende" och därmed fick ägaren av bolaget stå för rättegångskostnaderna.

Av rubriken till rättsfallet NJA 2014 s. 877 framgår att en ägare till ett bolag vars verksamhet uteslutande syftat till att kringgå rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader (s.k. processbolag) kan bli personligen ansvarig för motpartens kostnader. I avgörandet pekade Högsta domstolen (HD) särskilt på att den som stäms till domstol i princip inte kan undandra sig att bli  indragen i rättegången och att svarandens skydd i sådana fall främst ligger i de regler om rätt till ersättning för rättegångskostnader som rättegångsbalken ger.

Vid bedömningen av om det bolagsarrangemang som var uppe till prövning i HD syftade till att kringgå rättegångsbalkens regler om betalning av rättegångskostnader tog HD, vilket tingsrätten i förevarande fall också särskilt pekat på, hänsyn till ett antal omständigheter. De omständigheter som lades till grund för HD:s slutsats är en uttömmande beskrivning av under vilka  förhållanden ansvarsgenombrott kan aktualiseras. En helhetsbedömning måste istället göras av de förhållanden under vilka bolagets verksamhet bedrivits och vad som i övrigt framkommit om bolaget och dess verksamhet. Med hänsyn till den grundläggande principen för aktiebolag om att delägare som huvudregel inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, är att en ansvarsgenombrottsregel endast torde kunna aktualiseras undantagsvis och vid kvalificerat otillbörliga bolagsarrangemang.

Hovrätten anförde.

När det gäller det i målet aktuella bolagsarrangemanget delar hovrätten tingsrättens bedömning att DD:s förvärv av processföremålet och drivandet av processen har varit verksamhetsfrämmande för bolaget, att ägaren själv kunnat avgöra hur stora DD:s intäkter blev samt att intäkterna i princip motsvarat bolagets egna ombudskostnader och att de sedermera upphörde när det stod klart att DD skulle förlora processen.

I fråga om drivandet av processen varit verksamhetsfrämmande för DD gör hovrätten följande tillägg till vad tingsrätten angett i sin dom. Genom ägarens egna uppgifter har det framkommit att han hade uppfattningen att det var han personligen, i egenskap av aktieägare, som led skada till följd av att C likviderades. Även om en stor del av DD:s intäkter härrörde från C ägde DD inte några aktier i C. Som tingsrätten konstaterat var rättsprocesser inte heller en del av DD:s verksamhetsföremål. För det fall företrädare för DD var av uppfattningen att bolaget hade åsamkats ekonomisk skada till följd av likvidationen stod det bolaget fritt att väcka talan om det. Så har dock inte skett. Ägaren har uppgett att DD istället förvärvade fordringen eftersom han själv inte hade ekonomiska förutsättningar att driva processen.

Om ett processföremål placeras hos ett aktiebolag som inte har resurser som är tillräckliga för att kunna möta det rättegångskostadsansvar som rimligen kan förväntas i händelse av förlust handlar det om ett illojalt och otillbörligt förhållningssätt. Bolaget [notera att det måste vara en juridisk person] används då som en s.k. processtorped (se Lindskog i Festskrift till Heuman, s. 327 ff.). Detta talar för att ägaren försökte kringgå rättegångsbalkens regler om ansvar för rättegångskostnader.

I målet har det också gjorts gällande att DD saknade en plan för hur motpartens rättegångskostnader skulle regleras. Hovrätten konstaterar i likhet med tingsrätten i denna del att det i samband med att HD meddelade sin dom den 30 december 2013 måste ha stått klart för ägaren att DD riskerade att behöva stå för motpartens rättegångskostnader. Efter HD:s dom upphörde i princip intäkterna till DD. Bolaget hade vid denna tidpunkt visserligen ett visst resterande kapital, men ägaren tog ut delar av detta som lön från DD för arbetet med en resningsansökan. Enligt ägaren syftade löneuttaget inte till att tömma bolaget på tillgångar, utan lönen var skälig ersättning för hans arbete med resningsansökan. Av DD:s årsredovisningar framgår dock att bolaget tidigare hade mycket små lönekostnader, trots att bolaget fakturerade bl.a M för utförda konsultuppdrag. Ägarens förklaring, att löneuttaget utgjorde skälig ersättning för ett visst utfört arbete, kan därför ifrågasättas. I likhet med vad tingsrätten konstaterat visar hans handlande snarare på att det inte fanns någon plan för hur rättegångskostnaderna skulle betalas.

Sammantaget konstaterar alltså hovrätten att sedan NN m.fl. stämts i tingsrätten med anledning av deras agerande i samband med Cs likvidation har de haft ett grundläggande skydd för kostnader i processen genom reglerna om rättegångskostnadsansvar. I likhet med tingsrätten menar hovrätten att NN m.fl. har bevisat att arrangemanget att sälja skadeståndsfordringen till DD uteslutande syftat till att kringgå rättegångsbalkens regler om ansvar för rättegångskostnader. Enligt hovrätten visar ägarens försäljning av skadeståndsfordringen till DD - ett bolag som han helt kontrollerade själv — och hans agerande i övrigt på ett kvalificerat otillbörligt agerande från hans sida som syftade till att undkomma betalningsansvar för motpartens rättegångskostnader.

 

Kommentar:

En aktieägare har normalt inte något personligt betalningsansvar för aktiebolagets förpliktelser (se 1 kap. 3 § ABL). I ABL finns dock kapitalskyddsregler som ska säkerställa att borgenärerna inte drabbas av att aktieägarna saknar personligt betalningsansvar. Dessa regler har dock inte alltid gett borgenärerna ett tillfredställande skydd. I rättspraxis har därför aktieägare i vissa fall ålagts ett personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser utan uttryckligt stöd i lagen, så kallat ansvarsgenombrott. Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 877 prövat frågan om ansvarsgenombrott vid användande av ett så kallat processbolag. I rättsfallet framhölls den särställning som den ofrivillige borgenären, en borgenär som inte kunnat undvika att få en fordran hos ett bolag, intar och att denne i vissa fall kan vara i behov av ett förstärkt rättsskydd. Vidare underströks att den som stäms till domstol i princip inte kan undandra sig att bli indragen i en rättegång och att dennes skydd främst ligger i reglerna om rätt till ersättning för rättegångskostnader, vilka regler också verkar handlingsdirigerande. I bedömningen fäste Högsta domstolen vikt vid att bolaget inte drev någon annan verksamhet än rättsprocessen, att de transaktioner som ägde rum endast rörde bolagets egna ombudskostnader där inbetalningar till bolaget tids- och beloppsmässigt sammanföll med utbetalningar till ombudet, att bolaget inte försetts med mer kapital än att det har kunnat betala de egna processkostnaderna samt att det inte hade framkommit något som tydde på att det funnits någon plan för hur kostnader som kunde uppstå i händelse av att bolaget förlorade rättsprocessen skulle betalas.

 

 

Nödsituation när cyklist sparkade på bil -

Norrköping Åklagaren ansökte om stämning enligt följande.

V har sparkat på gånger på en R:s tillhörig personbil varvid lackskador uppstått på fronten och det ena spolarmunstycket skadades. Kostnaden för åtgärdande av skadorna uppgick till i vart fall 9 000 kronor. Det hände den 9 december 2017 på Lindhagensgatan, Stockholms stad. V begick gärningen med uppsåt. Lagrum: 12 kap 1 § brottsbalken.

Tingsrätten friar med följande motivering.

Det är utrett att V sparkat en gång mot Rs bil och därigenom orsakat skador på bilen.

V har uppgett att bilen rörde sig och att sparken var en ren reflexrörelse eftersom han var rädd för att bli påkörd. Det står klart att det har varit fråga om ett snabbt händelseförlopp och varken vittnena har lämnat några säkra uppgifter i fråga om bilen var i rörelse när sparken utdelades. Det går inte att utesluta att V sträckte ut foten för att få ordning på balansen. Tingsrätten finner inte att det genom den utredning som lagts fram är bevisat att V uppsåtligen utdelat en spark mot bilen. Under alla omständigheter finner tingsrätten att V befunnit sig i en nödsituation och att hans handling att sparka mot bilen för att få stopp på den inte kan anses som oförsvarlig. Åtalet ska därför ogillas.

 

Rättens ordförande var skilaktig och ville döma enligt följande.

Liksom tingsrättens majoritet finner jag utrett att V sparkat en gång på Rs bil. Till skillnad från majoriteten anser jag dock att det genom utredningen i målet är utrett att V utdelat sparken uppsåtligen. Enligt min bedömning har V inte befunnit sig i en nödsituation. Jag vill därför döma V för skadegörelse.

Besiktningsman missade mögel och röta

Norrköping Den 18 februari 2016 förvärvade T och N (nedan Beställarna) fastigheten. Fastigheten såldes av ett dödsbo. Huset på fastigheten är byggt 1959. Köpeskillingen uppgick till 2 100 000 kr. Köpekontraktet innehöll en friskrivningsklausul för fel och brister och en besiktningsklausul som gav Beställarna rätt att frånträda köpet efter genomförd överlåtelsebesiktning. Begäran om återgång skulle framställas senast den 14 mars 2016. Tillträde skulle enligt köpekontraktet ske den 13 maj 2016.

Beställarna anlitade Enspecta AB (nedan Enspecta) för att utföra en överlåtelsebesiktning. Beställarna mottog en uppdragsbekräftelse och besiktningen utfördes den 29 februari 2016 av NN. Efter besiktningen erhöll Beställarna ett besiktningsprotokoll från Enspecta. En tid efter att Beställarna tillträtt fastigheten uppmärksammade de en avvikande lukt i ett av sovrummen i huvudbyggnaden. Efter att – på inrådan av Anticimex – ha flyttat ut möbler och vädrat monterade Beställarna ner en gipsskiva i sovrummets gavelvägg. De noterade då en öppning ut i det fria. För att fastställa orsaken till den avvikande lukten anlitade Beställarna besiktningsföretaget Hygrotec AB (nedan Hygrotec). Besiktningen utfördes den 15 december 2016 av YY.

Parterna är inte överens om omfattningen av Enspectas besiktningsuppdrag. De är inte heller överens om huruvida de fel som noterats i Hygrotecs besiktningsprotokoll var upptäckbara eller om de förelåg vid tidpunkten för Enspectas besiktning, om Enspectas besiktningsman förfarit vårdslöst genom att inte observera felen, om Beställarna lidit skada till följd av eventuell sådan vårdslöshet, vad skadan i så fall uppgår till och omfattningen av Enspectas eventuella skadeståndsskyldighet.

Tingsrätten anförde.

En överlåtelsebesiktning är att betrakta som en immateriell tjänst. Sådana tjänster faller utanför konsumenttjänstlagens tillämpningsområde (se NJA 2007 s. 962). I stället blir allmänna avtalsrättsliga principer gällande. Tingsrätten finner vidare att frågor om eventuellt avtalsbrott med åtföljande skadeståndsfrågor när det gäller överlåtelsebesiktningar skiljer sig från vad som gäller mellan en köpare och säljare i fråga om fel i fastighet. Vilket skick en köpare har rätt att förvänta sig saknar därvid betydelse när frågan om avtalsbrott och följderna av det ska bedömas.

Beskrivning av fastigheten och åberopat fel.

Beställarnas hus är ett kedjehus i tegel där garage finns på båda sidor om huvudbyggnaden, varav ett garage tillhör Beställarnas fastighet och det andra tillhör den intilliggande grannens fastighet. Garagens tak ansluter till Beställarnas fasad vid respektive husgavel. Av utredningen i målet har det framkommit att den takpapp som täcker grannens garage, och som har vikts upp under eternitskivorna och fästs mot bakomliggande träpanel på Beställarnas husfasad, har glidit ner och spruckit. Det finns också en springa där eternit och tegel möts i fasadens hörn. Genom öppningar, sprickor och springor som löper parallellt med garagets takfall har regnvatten runnit in i vägglivet. Det har resulterat i att trävirket i husgavelns stomme har mögel- och rötskadats.

Tingsrätten konstaterade.

Enspectas besiktningsman har således genom sin vårdslöshet föranlett Beställarna att köpa fastigheten utan att de hade kännedom om de brister som fanns i anslutningen mellan grannens garage och fasaden. Genom detta har Beställarna drabbats av skada. Skadan utgörs av att Beställarna hade avstått från att köpa fastigheten eller att de i vart fall kom att köpa fastigheten till ett högre pris än vad som annars hade blivit fallet. Genom att Beställarna köpt fastigheten utan att vara medvetna om felen får de anses ha lidit en skada motsvarande åtgärdskostnaderna.

 

Underrättelseverksamhet mot person

Norrköping Åklagaren har åtalat en man för olovlig underrättelseverksamhet mot person, grovt brott (s.k. flyktingspionage). Enligt åklagaren har mannen bedrivit en verksamhet i Sverige för att samla in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Syftet med detta har enligt åklagaren varit att överlämna dessa uppgifter till den kinesiska underrättelsetjänsten.

Tingsrätten har i domen kommit fram till att åklagaren har bevisat att mannen har gjort sig skyldig till flyktingspionage och har därför dömt mannen för brottet. Straffet har bestämts till fängelse i ett år och tio månader.

Frågan om mannen har begått brottet

Av utredningen har framgått att den åtalade mannen, vid flera tillfällen under den tidsperiod som åtalet gäller, har rest till Polen för att träffa en person (B) som enligt åklagaren var kinesisk underrättelseofficer. En viktig fråga i målet har därför varit om åklagaren har bevisat att B verkligen var underrättelseofficer och om den åtalade mannen i så fall visste om det. Tingsrätten har kommit fram till att den bevisning som åklagaren har lagt fram i den delen är stark. Bland annat har utländska myndigheter lämnat uppgifter som stödjer slutsatsen att B var underrättelseofficer. Vidare har det kommit fram att den åtalade mannen och B har använt särskilda försiktighetsåtgärder när de har haft kontakt med varandra. Genom hemlig telefonavlyssning har åklagaren också visat att B vid ett tillfälle har gett den åtalade mannen i uppdrag att ta reda på om några personer av tibetansk härkomst skulle resa till Tjeckien vid en viss tidpunkt. Detta har sammanfallit med att den kinesiske statschefen skulle göra ett statsbesök där. En chefsanalytiker på Säkerhetspolisen har också vittnat om att B har identifierats som underrättelseofficer och vilka kriterier som läggs till grund för en sådan bedömning. Tingsrätten har funnit att detta är övertygande bevisning mot den åtalade mannen.

När det gäller frågan om den åtalade mannen har vetat om att B var underrättelseofficer har tingsrätten också tagit hänsyn till att utredningen visar att han tidigare har haft kontakt med två andra identifierade kinesiska underrättelseofficerare. Tingsrätten har kommit fram till att det i princip är uteslutet att detta skulle kunna vara en slump.

Sammantaget har tingsrätten därför funnit att det inte finns några andra rimliga förklaringar till mannens kontakter med B än att de har varit en del av en olovlig underrättelseverksamhet mot person.

Genom avlyssnade telefonsamtal och vittnesförhör med ett antal personer har åklagaren också bevisat att den åtalade mannen har samlat in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Detta har pågått under relativt lång tid (drygt ett och ett halvt år), och under den tiden har den åtalade mannen haft omfattande kontakter med den kinesiska underrättelseofficeren. Tingsrätten har också funnit det bevisat att den åtalade mannen har fått betalt av underrättelseofficeren. Med hänsyn till alla dessa omständigheter har tingsrätten kommit fram till att det har varit fråga om en brottslig verksamhet som den åtalade mannen har bedrivit.

Tingsrätten har funnit att brottet är grovt med hänsyn bl.a. till omfattningen av verksamheten och den risk som den har inneburit både för personer av tibetansk härkomst i Sverige och för deras anhöriga i Tibet. I den delen har hänsyn också tagits till att uppdragsgivaren Kina är en totalitär stormakt som har stora resurser som delvis används för att förtrycka Tibet och tibetaner.

 

Bistånd enligt socialtjänstlagen

Norrköping Det är kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Ansvaret omfattar såväl svenska som utländska medborgare men en utlänning som inte har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt, och som därmed i princip inte har rätt att vistas i landet, har endast i undantagsfall rätt till bistånd utöver vad som krävs för att undvika en akut nödsituation (jfr HFD 2014 ref. 37).

 

Krav på advokat

Norrköping En bostadsrättsförening, som förlorade en entreprenadtvist, ansåg att den advokat som hade företrätt föreningen genom bristande rådgivning och processföring hade orsakat den skada.

En advokat bär gentemot sin klient på kontraktsrättslig grund ett ansvar för skada som vållats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Ansvaret präglas av de kunskaper en advokat förutsätts ha i sin egenskap av juridisk expert och ledamot av advokatsamfundet.

Vid bedömningen av om det föreligger skadeståndsgrundande vårdslöshet måste hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. uppdragets omfattning, de sakliga och rättsliga frågornas komplexitet och svårighetsgrad, den tid advokaten haft till sitt förfogande, de värden som står på spel och klientens instruktioner. Det måste också kunna vägas in i bedömningen om advokaten har särskilda insikter och erfarenheter från det rättsområde som klientens ärende rör.

När de rättsliga frågorna är komplexa och kräver svåra överväganden får oaktsamhetsbedömningen främst riktas in på frågan om advokaten har varit tillräckligt omsorgsfull vid sina undersökningar och i sin analys av dels de faktiska omständigheterna, dels rättsläget och de processuella förutsättningarna att driva huvudmannen sak. 

Undersökningarna kan medföra att klienten har olika handlingsalternativ. Advokaten har då en skyldighet att upplysa klienten om dessa och framhålla de fördelar och risker som finns med respektive alternativ och bör normalt ange sin uppfattning. En underlåtenhet att lägga fram alternativen med fördelar och risker bör emellertid inte kunna leda till skadeståndsskyldighet annat än i mer uppenbara fall.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se