Rätt till socialbidrag? Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Missuppfattade lag på grund av språkförbistring - frias

Norrköping Åklaren anförde att G har kört personbil utan att ha rätt till det. Det hände oktober 2015 och G begick gärningen med uppsåt. 

I hovrätten anfördes.

När G körde bil den 31 oktober 2015 hade han alltså varit folkbokförd i Sverige i mer än ett år. Vid körtillfället gällde därför inte hans etiopiska körkort i Sverige, se 6 kap. 2 § andra stycket körkortslagen. Inte heller på någon annan grund gav körkortet honom rätt att här köra bil vid det aktuella tillfället. Han själv har uppgett att han trodde att han hade sådan rätt, eftersom han hade fatt besked med denna innebörd vid sina kontakter med Transportstyrelsen bl.a. vid telefonsamtal i maj 2015.

Hovrätten anser att det kan bortses från möjligheten att Transportstyrelsen skulle ha lämnat ett i sak oriktigt besked till G om innehållet i körkortslagstiftningen, om han vid sina kontakter med myndigheten gav en korrekt beskrivning om under hur lång tid han hade varit folkbokförd här och övriga omständigheter av betydelse. Med hänsyn bl.a. till att G inte behärskar svenska språket kan det dock enligt hovrättens mening inte uteslutas att det uppstod någon form av missförstånd vid kontakterna med Transportstyrelsen och att han själv uppfattade beskeden från myndigheten så, att det etiopiska körkortet gav honom rätt att köra i Sverige under ett års tid räknat från när han återvände hit i februari 2015.

Mot bakgrund av dessa omständigheter och det som i övrigt har kommit fram i målet bedömer hovrätten att det inte är ställt utom rimligt tvivel att G vare sig hade insikt i eller förhöll sig likgiltig till att han inte var berättigad att köra bil vid det aktuella tillfallet. Det nu sagda kan uttryckas så, att hovrätten inte finner styrkt att G hade uppsåt till omständigheten att han saknade behörighet att köra bil. Följaktligen ska han frikännas från ansvar för den åtalade gärningen. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom i enlighet med denna bedömning.

Kommentar: Ett påstående av en förare att denne trott sig vara berättigad att köra bil, trots att så inte var fallet, ska förtjänas tilltro endast om särskilda omständigheter föreligger (se NJA 1986 s. 392). Transportstyrelsens muntliga svar som påstås, bör sakna relevans i det nu aktuella målet. Vi får se om Högsta domstolen tar upp målet.

 

Rätt till socialbidrag?

Norrköping Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 5 juni 2017 (mål nr 1527-1529-16) funnit att en person som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd - och därefter hållit sig undan en verkställighet av utvisningsbeslutet - inte har rätt till försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen. Av rättsfallet HFD 2013 ref. 83 framgår att den omständigheten att en person håller sig undan och därför inte har rätt till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. inte innebär att personen i fråga upphör att omfattas av lagens personkrets. AA och hennes barn omfattas således av den lagen.

I en analys Magnus Åhammar, rådman Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm, i Dagens Juridik, anges "en tredjelandsmedborgare eller statslös person som vistas illegalt i Sverige har inte rätt till något samhälleligt stöd för sin försörjning. Han eller hon kan ta sitt ansvar för sin ekonomi och sin situation i övrigt genom att söka legalisera sin vistelse i landet eller genom att på egen hand återvända till sitt hemland".

I 2 kap. 1 § socialtjänstlagen anges att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver.

Enligt 4 kap. 1 § första stycket samma lag har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Av fjärde stycket framgår att den enskilde genom biståndet ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Enligt 4 kap. 2 § får socialnämnden ge bistånd utöver vad som följer av 1 § om det finns skäl för det.

I 4 kap. 3 § första stycket anges för vilka kostnader som försörjningsstöd lämnas. Där nämns bl.a. kostnader för livsmedel, kläder och boende. Enligt andra stycket ska vissa av dessa kostnader beräknas enligt en av regeringen fastställd s.k. riksnorm. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna dem till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl för detta. Ett sådant skäl kan vara att bistånd behöver lämnas i en akut nödsituation (se prop. 1996/97:124 s. 170).

I 16 kap. 3 § anges vilka av socialnämndens beslut som får överklagas. Av uppräkningen i paragrafen framgår att beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § får överklagas. Däremot nämns inte 2 kap. 1 § eller 4 kap. 2 § i denna uppräkning. Enligt 1 § första stycket LMA innehåller den lagen bestämmelser om bistånd till bl.a. utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting eller som annan skyddsbehövande. Av 11 § följer att rätten till bistånd som regel upphör när uppehållstillstånd ges eller när utlänningen lämnar landet.

Enligt 13 § LMA lämnas bistånd i form av logi, bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag. Med dagersättning avses enligt 17 § bistånd för den dagliga livsföringen. Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas har dock enligt 12 § inte rätt till bistånd. I 1 § andra stycket LMA anges att den som omfattas av den lagen inte har rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen för förmåner av motsvarande karaktär. Rätt till bistånd föreligger inte heller för bostadskostnader.

 

 

 

 

Förbudsskylt vid privat camping olaglig

Norrköping Allemansrätten gäller framför privata förbudsskyltar

Miljö-, bygg- och räddningsnämnden har 12 maj 2015 förelagt (bolaget) att avlägsnn en skylt med texten ”campingområdet är endast tillgängligt för campinggäster, entréavgift gäller” samt förbjudit bolaget att utan tillstånd från kommunen sätta upp nya skyltar som avvisar eller utestänger allmänheten från badstranden vid Pinnarps camping (se bilaga 2).

Länsstyrelsen avslog bolagets överklagande av föreläggandet med den huvudsakliga motiveringen att skylten avvisar allmänheten från ett område som är av betydelse för friluftslivet och att det därmed funnits grund för föreläggandet.

Förvaltningsrätten yttrade i dom.

Enligt förvaltningsrätten har ett campingområde en sådan karaktär att hemfridzonerna kring boendeenheter där får anses vara av mycket begränsad omfattning (jfr 4 kap. 6 § brottsbalken). Användningen av den befintliga passagen ned till badplatsen kan därför inte anses inkräkta på hemfridszonerna och inte heller anses olovlig i den mening som avses i 12 kap. 4 § brottsbalken. Det kan därför inte heller anses uppenbart att allmänheten inte får använda passagen eller vistas vid badplatsen.

Enligt förvaltningsrätten går det inte att undanta skylten från kravet på tillstånd med hänvisning till att den har satts upp för att motverka störningar och nedskräpning. Vidare kan det inte anses vara fråga om en sådan informationsskylt som avses i 6 § skyltlagen.

Rätten för markägaren att ta ut en skälig avgift för att täcka skäliga kostnader för särskilda anordningar på området påverkar inte heller kravet på tillstånd. Miljö-, bygg- och räddningsnämnden har därför haft rätt att förelägga bolaget att avlägsna skylten samt att förbjuda bolaget att sätta upp motsvarande nya skyltar utan tillstånd (12 § skyltlagen). Därmed var även Länsstyrelsens beslut korrekt och överklagandet ska avslås.

Utgjorde inte "påtaglig fara för trafiksäkerheten" med 2,23 promille

Norrköping Hovrätten anförde.

I enlighet med tingsrättens dom är det utrett att C framfört bilen och att alkoholkoncentrationen i hennes blod uppgått till 2,23 promille. Redan med hänsyn härtill ska brottet bedömas som grovt.

När det gäller frågan om körningen inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att C kört in i sidan på Ls bil blir en central fråga vem som haft väjningsplikt. I tingsrättens dom har konstaterats att högerregeln gäller i korsningen. Det är emellertid inte ostridigt att det förhåller sig på detta sätt.

Enligt hovrätten hade L haft väjningsplikt gentemot C.

Därmed ska C dömas för grovt rattfylleri, dock inte på den grunden att körningen inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att hon kört in i sidan på Ls bil.

 

 

Frias i hovrätten - "åklagaren har inte motbevisat hans nödvärnsinvändning"

Norrköping Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det är utrett att K har utdelat ett slag på det sätt som åklagaren har påstått och med de följder som anges i gärningsbeskrivningen. K har i hovrätten redovisat samma inställning till den åtalade gärningen som i tingsrätten. K har således vidgått att han har utdelat ett slag med öppen hand som träffat E i ansiktet, men invänt att han ska gå fri från ansvar eftersom han har befunnit sig i en nödvärnssituation, verklig eller inbillad.

När det gäller bevisbördans placering när en nödvärnsinvändning framställs samt vilken styrka som fordras på den bevisning som lägs fram. Sammanfattningsvis är det således så att i den mån den tilltalades uppgift om att det har förelegat en nödvärnssituation inte kan lämnas utan avseende har åklagaren att bevisa att situationen varit sådan att rätt till nödvärn inte har förelegat och det krävs att åklagarens bevisning har sådan styrka att nödvärnsinvändningen framstår som obefogad.

Hovrätten anser att åklagaren inte har motbevisat Kent Ekeroths invändning om nödvärn. Det innebär att Ks uppgifter ska läggas till grund för bedömningen av gärningen och hovrätten har att i de fortsatta övervägandena utgå från att K befann sig i en nödvärnssituation när han utdelade det slag som han är åtalad för. En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.

En förutsättning för att en gärning ska anses tillåten är att det inte förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet. För att gärningen ska anses tillåten krävs dessutom att det våld som använts inte står i klar disproportion till vad som behövts för att avvärja den hotade faran (se t.ex. NJA 2009 s. 234). Bedömningen ska göras med hänsyn till vilka alternativ som kan ha förelegat för att undvika eller avvärja angreppet. Vid denna bedömning ska man räkna med en relativt bred marginal till förmån för den angripne (se bl.a. prop. 1993/94:130 s. 30 och 69 samt NJA 1999 s. 460 med där gjorda hänvisningar till andra rättsfall).

Frågan är då om det slag som K utdelat, med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt, varit uppenbart oförsvarligt. Det framgår av utredningen att Ks livvakter, när han lämnade kön till Solidaritet, uppfattade att det förelåg en potentiellt hotfull situation mot K på grund av uttalanden och beteende från flera personer i kön. Oavsett att K enbart mottog ett slag är inte klarlagt att det brottsliga angreppet mot honom var avslutat när han slog E. Även om det skulle ha varit möjligt för K att avlägsna sig från platsen efter det att han blivit slagen kan det enligt hovrätten inte anses uppenbart oförsvarligt att han i stället stannat och bemött angreppet med ett slag med öppen hand. På grund av det anförda skall åtalet för misshandel ogillas. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det

Gör: pappa, make och supporter.


Födelseår: 1970 (vädur).



Började skriva för juristbloggen: September 2013.


Gillar: historia, litteratur, Norrköping


Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se