Logga in
Logga ut
Jag vill ha ett fritt och öppet samhälle Christian Widlund (C) Christian Widlund (C)
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Pappa som olovligen hållit kvar döttrar vinner mot mamman

Norrköping Parterna var tidigare gifta men separerade år 2007. De har gemensamt barnen A, 15 år, och D, 11 år.

Pappan flyttade till Sverige år 2009 och barnen kom att bo kvar stadigvarande hos mamman i Spanien. En spansk domstol meddelade år 2010 ett utslag innebärande att barnen skulle bo hos mamman men att de hade rätt att vistas hos pappan under sommarlov m.m.

Mamman gifte sig med en tysk medborgare, varpå hon och barnen från i vart fall senhösten 2015 till våren 2016 vistades i Tyskland. Därefter flyttade mamman och barnen tillbaka till Spanien. Barnen kom till sin pappa i Sverige den 23 april 2016 och har sedan dess varit kvar här. Mamman har den 2 maj 2017 kommit in med ansökan om överflyttning av barnen till henne i enlighet med lagen (1989:14) om erkännande av utländksa vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

Av 11 § verkställighetslagen följer att ett barn som olovligen har forts hit till landet eller olovligen hålls kvar här på ansökan ska överflyttas till den från vilken barnet undanhålls, om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i .en stat som har tillträtt Haagkonventionen. Ett bortförande eller kvarhållande är enligt andra stycket olovligt, om det strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnadshavare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid tidpunkten för bortförandet eller kvarhållandet eller skulle ha utövats då om inte bortförandet eller kvarhållandet ägt rum.

Under vissa förhållanden får, enligt 12 § verkställighetslagen, överflyttning vägras om det föreligger s.k. verkställighetshinder. Överflyttning får vägras bl.a. om det när ansökan görs har förflutit minst ett år sedan bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig väl tillrätta i sin nya miljö, om det finns en allvarlig risk att överflyttningen allvarligt skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en inte godtagbar situation samt i de fall en överflyttning skulle strida mot grundläggande principer om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter. Vidare anges att överflyttning får vägras om barnet själv motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas.

Tingsrätten konstaterade att barnen har i och för sig har kvarhållits olovligen och att förutsättningar därför finns att flytta dem över till moden i Spanien. Vidare anger tingsrätten i fråga om hinder för verkställigheten följande.

A är 15 år och D fyller 12 år senare i år. Det har sagts att ett synsätt liknande det som kommer till uttryck i 21 kap. 5 § föräldrabalken bör anläggas i frågan om barns ålder och mognad. Enligt praxis ska därför normalt hänsyn tas till en viljeyttring av ett barn som fyllt tolv år. I fråga om A anser tingsrätten att hennes viljeyttring bör respekteras. Hon har fyllt femton år och ett tillbakaförande av henne mot hennes vilja kan endast komma i fråga om mycket speciella förhållanden råder vilket inte är fallet här. Hennes kurator har uppgett att A är ganska mogen och ansvarsfull och att det är hennes egen vilja att stanna i Sverige. I fråga om D anger tingsrätten att hennes egen vilja inte kan bli helt utslagsgivande men att det vore mycket olämpligt att skilja systrarna åt särskilt inte när de av allt att döma väl har funnit sig tillrätta i Sverige. Vid en samlad bedömning anser tingsrätten därför att inte heller D bör överflyttas mot sin vilja till modern.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det finns for hinder mot överflyttning av barnen. Mammans yrkande härom ska därför lämnas utan bifall.

Hovrätten anförde.

Vad som förekommit i hovrätten föranleder inte några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort, vare sig i fråga om kvarhållandet varit olovligt eller om hinder mot verkställighet föreligger. Med avseende på den senare frågan har den tillkommande utredningen endast förstärkt bilden av att den snart tolv år gamla D uppnått en sådan mognad att hennes vilja ska respekteras. Det sagda ska, som tingsrätten också pekat på, särskilt ses mot bakgrund av vad som framkommit om Ds gynnsamma utveckling här i landet under en längre tid, hennes relation med systern A och hennes uttalade oro för en överflyttning. Ls och Us uppgifter ger dessutom ett starkt stöd för att D uttalade vilja att få bo kvar hos pappan framstår som ett självständigt ställningstagande grundat på sakliga överväganden. Som tingsrätten konstaterat föreligger därför hinder mot verkställighet. Överklagandet ska alltså avslås.

 

Besiktningsman missade mögel och röta

Norrköping Den 18 februari 2016 förvärvade T och N (nedan Beställarna) fastigheten. Fastigheten såldes av ett dödsbo. Huset på fastigheten är byggt 1959. Köpeskillingen uppgick till 2 100 000 kr. Köpekontraktet innehöll en friskrivningsklausul för fel och brister och en besiktningsklausul som gav Beställarna rätt att frånträda köpet efter genomförd överlåtelsebesiktning. Begäran om återgång skulle framställas senast den 14 mars 2016. Tillträde skulle enligt köpekontraktet ske den 13 maj 2016.

Beställarna anlitade Enspecta AB (nedan Enspecta) för att utföra en överlåtelsebesiktning. Beställarna mottog en uppdragsbekräftelse och besiktningen utfördes den 29 februari 2016 av NN. Efter besiktningen erhöll Beställarna ett besiktningsprotokoll från Enspecta. En tid efter att Beställarna tillträtt fastigheten uppmärksammade de en avvikande lukt i ett av sovrummen i huvudbyggnaden. Efter att – på inrådan av Anticimex – ha flyttat ut möbler och vädrat monterade Beställarna ner en gipsskiva i sovrummets gavelvägg. De noterade då en öppning ut i det fria. För att fastställa orsaken till den avvikande lukten anlitade Beställarna besiktningsföretaget Hygrotec AB (nedan Hygrotec). Besiktningen utfördes den 15 december 2016 av YY.

Parterna är inte överens om omfattningen av Enspectas besiktningsuppdrag. De är inte heller överens om huruvida de fel som noterats i Hygrotecs besiktningsprotokoll var upptäckbara eller om de förelåg vid tidpunkten för Enspectas besiktning, om Enspectas besiktningsman förfarit vårdslöst genom att inte observera felen, om Beställarna lidit skada till följd av eventuell sådan vårdslöshet, vad skadan i så fall uppgår till och omfattningen av Enspectas eventuella skadeståndsskyldighet.

Tingsrätten anförde.

En överlåtelsebesiktning är att betrakta som en immateriell tjänst. Sådana tjänster faller utanför konsumenttjänstlagens tillämpningsområde (se NJA 2007 s. 962). I stället blir allmänna avtalsrättsliga principer gällande. Tingsrätten finner vidare att frågor om eventuellt avtalsbrott med åtföljande skadeståndsfrågor när det gäller överlåtelsebesiktningar skiljer sig från vad som gäller mellan en köpare och säljare i fråga om fel i fastighet. Vilket skick en köpare har rätt att förvänta sig saknar därvid betydelse när frågan om avtalsbrott och följderna av det ska bedömas.

Beskrivning av fastigheten och åberopat fel.

Beställarnas hus är ett kedjehus i tegel där garage finns på båda sidor om huvudbyggnaden, varav ett garage tillhör Beställarnas fastighet och det andra tillhör den intilliggande grannens fastighet. Garagens tak ansluter till Beställarnas fasad vid respektive husgavel. Av utredningen i målet har det framkommit att den takpapp som täcker grannens garage, och som har vikts upp under eternitskivorna och fästs mot bakomliggande träpanel på Beställarnas husfasad, har glidit ner och spruckit. Det finns också en springa där eternit och tegel möts i fasadens hörn. Genom öppningar, sprickor och springor som löper parallellt med garagets takfall har regnvatten runnit in i vägglivet. Det har resulterat i att trävirket i husgavelns stomme har mögel- och rötskadats.

Tingsrätten konstaterade.

Enspectas besiktningsman har således genom sin vårdslöshet föranlett Beställarna att köpa fastigheten utan att de hade kännedom om de brister som fanns i anslutningen mellan grannens garage och fasaden. Genom detta har Beställarna drabbats av skada. Skadan utgörs av att Beställarna hade avstått från att köpa fastigheten eller att de i vart fall kom att köpa fastigheten till ett högre pris än vad som annars hade blivit fallet. Genom att Beställarna köpt fastigheten utan att vara medvetna om felen får de anses ha lidit en skada motsvarande åtgärdskostnaderna.

 

Underrättelseverksamhet mot person

Norrköping Åklagaren har åtalat en man för olovlig underrättelseverksamhet mot person, grovt brott (s.k. flyktingspionage). Enligt åklagaren har mannen bedrivit en verksamhet i Sverige för att samla in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Syftet med detta har enligt åklagaren varit att överlämna dessa uppgifter till den kinesiska underrättelsetjänsten.

Tingsrätten har i domen kommit fram till att åklagaren har bevisat att mannen har gjort sig skyldig till flyktingspionage och har därför dömt mannen för brottet. Straffet har bestämts till fängelse i ett år och tio månader.

Frågan om mannen har begått brottet

Av utredningen har framgått att den åtalade mannen, vid flera tillfällen under den tidsperiod som åtalet gäller, har rest till Polen för att träffa en person (B) som enligt åklagaren var kinesisk underrättelseofficer. En viktig fråga i målet har därför varit om åklagaren har bevisat att B verkligen var underrättelseofficer och om den åtalade mannen i så fall visste om det. Tingsrätten har kommit fram till att den bevisning som åklagaren har lagt fram i den delen är stark. Bland annat har utländska myndigheter lämnat uppgifter som stödjer slutsatsen att B var underrättelseofficer. Vidare har det kommit fram att den åtalade mannen och B har använt särskilda försiktighetsåtgärder när de har haft kontakt med varandra. Genom hemlig telefonavlyssning har åklagaren också visat att B vid ett tillfälle har gett den åtalade mannen i uppdrag att ta reda på om några personer av tibetansk härkomst skulle resa till Tjeckien vid en viss tidpunkt. Detta har sammanfallit med att den kinesiske statschefen skulle göra ett statsbesök där. En chefsanalytiker på Säkerhetspolisen har också vittnat om att B har identifierats som underrättelseofficer och vilka kriterier som läggs till grund för en sådan bedömning. Tingsrätten har funnit att detta är övertygande bevisning mot den åtalade mannen.

När det gäller frågan om den åtalade mannen har vetat om att B var underrättelseofficer har tingsrätten också tagit hänsyn till att utredningen visar att han tidigare har haft kontakt med två andra identifierade kinesiska underrättelseofficerare. Tingsrätten har kommit fram till att det i princip är uteslutet att detta skulle kunna vara en slump.

Sammantaget har tingsrätten därför funnit att det inte finns några andra rimliga förklaringar till mannens kontakter med B än att de har varit en del av en olovlig underrättelseverksamhet mot person.

Genom avlyssnade telefonsamtal och vittnesförhör med ett antal personer har åklagaren också bevisat att den åtalade mannen har samlat in uppgifter om personliga förhållanden från personer av tibetansk härkomst. Detta har pågått under relativt lång tid (drygt ett och ett halvt år), och under den tiden har den åtalade mannen haft omfattande kontakter med den kinesiska underrättelseofficeren. Tingsrätten har också funnit det bevisat att den åtalade mannen har fått betalt av underrättelseofficeren. Med hänsyn till alla dessa omständigheter har tingsrätten kommit fram till att det har varit fråga om en brottslig verksamhet som den åtalade mannen har bedrivit.

Tingsrätten har funnit att brottet är grovt med hänsyn bl.a. till omfattningen av verksamheten och den risk som den har inneburit både för personer av tibetansk härkomst i Sverige och för deras anhöriga i Tibet. I den delen har hänsyn också tagits till att uppdragsgivaren Kina är en totalitär stormakt som har stora resurser som delvis används för att förtrycka Tibet och tibetaner.

 

Bistånd enligt socialtjänstlagen

Norrköping Det är kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Ansvaret omfattar såväl svenska som utländska medborgare men en utlänning som inte har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt, och som därmed i princip inte har rätt att vistas i landet, har endast i undantagsfall rätt till bistånd utöver vad som krävs för att undvika en akut nödsituation (jfr HFD 2014 ref. 37).

 

Krav på advokat

Norrköping En bostadsrättsförening, som förlorade en entreprenadtvist, ansåg att den advokat som hade företrätt föreningen genom bristande rådgivning och processföring hade orsakat den skada.

En advokat bär gentemot sin klient på kontraktsrättslig grund ett ansvar för skada som vållats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Ansvaret präglas av de kunskaper en advokat förutsätts ha i sin egenskap av juridisk expert och ledamot av advokatsamfundet.

Vid bedömningen av om det föreligger skadeståndsgrundande vårdslöshet måste hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. uppdragets omfattning, de sakliga och rättsliga frågornas komplexitet och svårighetsgrad, den tid advokaten haft till sitt förfogande, de värden som står på spel och klientens instruktioner. Det måste också kunna vägas in i bedömningen om advokaten har särskilda insikter och erfarenheter från det rättsområde som klientens ärende rör.

När de rättsliga frågorna är komplexa och kräver svåra överväganden får oaktsamhetsbedömningen främst riktas in på frågan om advokaten har varit tillräckligt omsorgsfull vid sina undersökningar och i sin analys av dels de faktiska omständigheterna, dels rättsläget och de processuella förutsättningarna att driva huvudmannen sak. 

Undersökningarna kan medföra att klienten har olika handlingsalternativ. Advokaten har då en skyldighet att upplysa klienten om dessa och framhålla de fördelar och risker som finns med respektive alternativ och bör normalt ange sin uppfattning. En underlåtenhet att lägga fram alternativen med fördelar och risker bör emellertid inte kunna leda till skadeståndsskyldighet annat än i mer uppenbara fall.

Framkallande av fara för annan

Norrköping Frågan i Högsta domstolen

1. Målet rör framkallande av fara för annan enligt 3 kap. 9 § brottsbalken. En person med välinställd antiretroviral behandling mot hivsmitta (välinställd hivbehandling) har haft oskyddade samlag. Frågan i Högsta domstolen är om det – i ljuset av dagens behandlingsmetoder och kunskap om smittoöverföring – har funnits en konkret fara för spridning av hivinfektion.

Bakgrund

2. PMH diagnostiserades med hivinfektion under 2000. Han behandlas sedan 2001 mot sin hivinfektion med antiretrovirala läkemedel. I juni 2013 fick han av sin behandlande läkare muntlig och skriftlig information om vilka förhållningsregler som gällde för honom som hivsmittad. Informationen innefattade bl.a. att han skulle informera tilltänkta sexualpartners om hivsmittan och att han skulle använda kondom vid anala, orala och vaginala samlag.

3. Vid två tillfällen under augusti–september 2014 hade PMH och målsäganden anala och orala samlag utan att använda kondom. PMH informerade inte före samlagen målsäganden om att han var hivsmittad. Målsäganden har inte blivit smittad med hiv.

4. Under den i målet aktuella perioden hade PMH enligt provsvar mindre än 20 viruskopior/ml blod, vilket innebär att virusnivåerna i hans blod vid provtagningstillfällena låg under gränsen för vad som är mätbart. Han uppfyllde samtliga kriterier för en välinställd hivbehandling.

5. PMH är åtalad för framkallande av fara för annan. Det påstås att han – medveten om att han var hivsmittad – genom de oskyddade samlagen riskerade att föra över smittan till målsäganden. Därigenom har han av grov oaktsamhet utsatt målsäganden för fara för allvarlig sjukdom.

6. Tingsrätten fann att PMH hade en välinställd hivbehandling. Därmed var sannolikheten för överföring av smitta så liten att man inte rimligen kunnat förvänta sig att samlagen skulle resultera i en överföring av hivsmitta. Någon konkret fara för smittoöverföring hade därför enligt tingsrätten inte förelegat. Åtalet ogillades. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

Framkallande av fara för annan

15. Enligt 3 kap. 9 § brottsbalken ska den som av grov oaktsamhet utsätter annan person för fara för allvarlig sjukdom dömas för framkallande av fara för annan. Rekvisitet allvarlig sjukdom återfinns även i 3 kap. 6 § där det anges att en misshandel kan bedömas som grov, bl.a. om gärningsmannen har tillfogat allvarlig sjukdom. Hivinfektion har i praxis bedömts som en allvarlig sjukdom (se t.ex. NJA 1995 s. 448 och NJA 2004 s. 176).

16. Med fara avses i 3 kap. 9 § s.k. konkret fara för en viss effekt av gärningen, i detta fall effekten överföring av en allvarlig sjukdom. Att gärningen har innefattat konkret fara kan sägas innebära att det varit möjligt att gärningen skulle medföra effekten. Det ska dessutom ha förelegat en viss sannolikhet för effekten i den meningen att det framstår som rimligt att förvänta denna som en följd av gärningen. Bedömningen ska göras på rent objektiva grunder, och vad gärningsmannen insett, trott eller antagit saknar således betydelse. Hur hög grad av sannolikhet som krävs går inte att ange generellt. Det har bl.a. betydelse hur allvarlig den befarade följden är. Det kriminaliserade området sträcker sig inte så långt att farerekvisitet är uppfyllt så snart det inte är omöjligt att effekten hade kunnat inträffa. (Se NJA 2004 s. 176 och NJA 1987 s. 490.) Hivinfektion är en allvarlig sjukdom

Slutsatser

25. Det råder alltså samsyn bland kliniskt verksamma infektionsläkare och smittskyddsläkare i Sverige och – såvitt framkommit – även internationellt. Sannolikheten för smittoöverföring från en hivsmittad person med välinställd hivbehandling vid oskyddade samlag är minimal (icke beaktansvärd). Det gäller oavsett vilken typ av samlag det är fråga om. Det är i och för sig inte möjligt att i strikt vetenskaplig mening utesluta en smittoöverföring. Det är emellertid inte där gränsen för det kriminaliserade området går (se NJA 1987 s. 490). Med beaktande av hur liten sannolikheten för överföring av hivsmitta vid välinställd hivbehandling enligt dagens kunskapsläge bedöms vara vid oskyddade samlag, kan det inte anses föreligga någon konkret fara för smittoöverföring.

26. Det kommer emellertid även fortsättningsvis att vara nödvändigt att i varje enskilt fall göra en bedömning av om en hivsmittad person har haft en välinställd hivbehandling. Om så inte har varit fallet kan en konkret fara för smittoöverföring ha förelegat vid ett oskyddat samlag.

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se