Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Vem har rätt att bli glömd?

Norrköping Datainspektionen har kontrollerat hur Google hanterar "rätten att bli glömd", det vill säga möjligheten att få sökresultat borttagna. Myndigheten slår fast att om Google ska ta bort en sökträff så kan det även krävas att sökträffen tas bort från sökningar som görs från andra länder än Sverige.

I maj 2014 slog EU-domstolen fast att en person kan begära att sökmotorer som exempelvis Google tar bort resultat för sökfrågor som innehåller personens namn i fall resultaten är oriktiga, irrelevanta, inte längre relevanta eller överflödiga. Den här möjligheten kallas ibland "rätten att bli glömd".

 

Gemensam vårdnad och fortsatt våld

Norrköping Samhällets inställning (som den tillämpas hos mödrahälsovården, socialtjänsten och domstolarna) arbetar utifrån en målsättningen att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar. Därmed blir gemensam vårdnad huvudregeln.

När en förälder och barn utsätts för våld, blir gemensam vårdnad en riskfaktor. Gemensam vårdnad gör det omöjligt för föräldern att ha skyddat boende, en vårdnadshavare har rätt att veta var barnen uppehåller sig. Det är också svårt att utväxla barnen utan att träffas, och den andra förädern får därigenom gott om fortsatta tillfällen att hota, kränka och misshandla den andra föräldern.

När det är process i domstol om barnen så upphör som regel våldet, hoten och kränkningarna eftersom föräldern vet spelreglerna och skulle därmed straffa ut sig själva om våldet fortsatta. Däremot öppnas möjligheterna att sabotera ingångna avtal och på annat sätt trakassera den andra förälderna.

I Kommittén mot barnmisshandels betänkande jämställer man bevittnande eller upplevelser av våld i hemmet med psykisk barnmisshandel (SOU 2001:72). Frågan är om en förälder ska lämna fostran av barnen till den andra föräldern som tydligt visat vilka metoder hen tar sig rätten att använda, när han vill forma en annan människa efter sina normer. Eller som Kvinnovåldskommissionen uttryckte det: ”En man som utsätter sin hustru för fysiskt eller psykiskt våld kan förmodas se på sina barn på samma sätt som han ser på sin hustru, dvs. som en ägodel som ska vara honom till lags, kontrolleras och bestraffas”.

Är det inte fråga om dubbla budskap?

Officiellt fördömer vi våld i relationer och lagstiftningen ser till brottets speciella karaktär av systematiska kränkningar. Samtidigt kräver lagstiftaren att en förälder ska samarbeta med den person som kränkt hen och lämna barnen i hens vård. Principen om den gemensamma vårdnaden skapar idag svårigheter och problem för föräldrar som försöker bryta upp från en våldsam relation. I praktiken innebär det att många istället ger upp och återvänder till förövaren. Om det ändå inte går att komma ifrån gärningspersonen är det lika bra att bo med honom. På så sätt slipper offret i alla fall lämna barnen ensamma med honom. Det är inte 1917 utan idag 2017!

Problemet är att kraven på bevisning om att våld förekommit ställs högt i domstolarna där bevisbördan angående våld i vårdnadstvister många gånger motsvarar den i brottmålsrättegångar. Även om det formellt är en riskbedömning i vårdnadsmålen så tillämpas ett krav på bevisning som likställs med kraven i en brottmålsrättegång. Konksekvensen blir att barn tvingas att umgås eller t.o.m. bo med den förälder som slagit, hotat eller utsatt barnet för övergrepp.

Se till mig som liten är: när pappa slår mamma

Norrköping I kartläggningar av barnmisshandel konstateras att polisanmälningarna gällande misshandel av små barn (0–6 år) har ökat i Sverige. Diskussioner pågår om huruvida denna ökning ska hänföras till en faktisk ökning av våld mot barn, eller till en ökad benägenhet att anmäla sådana brott. Oavsett vilket, så är brottsnivån oacceptabelt hög.

I Föräldrabalkens förbud mot aga (6 kap. 1 §) kan följande läsas:

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Och i FN:s barnkonvention om Barns Rättigheter (artikel 19) står det:

”Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.”

Att inte enbart föräldrarna har ansvar för barns rätt till hjälp och skydd mot utsatthet regleras med anmälningsskyldighet. Socialtjänstlagens 71 § anger att: ”

Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta till socialnämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd.”

 

Vilka skäl framförs till stöd för ensam vårdnad?

Norrköping I en tvist om barns vårdnad åberopar åtminstone en förälder som regel samarbetssvårigheter till stöd för ett yrkande om ensam vårdnad. I de flesta målen anges även andra skäl för yrkandet, t.ex. bristande föräldraförmåga, våld/hot mot föräldern eller barn, att den andra föräldern motarbetade umgänge, missbruk, att föräldern var den som bäst främjade kontakt mellan barnet och den andra föräldern, barnets inställning, psykisk ohälsa, kontinuitetsprincipen, sexuella övergrepp eller risk för bortförande av barnet Det vanligaste är alltså att en förälder anför samarbetssvårigheter som ett av flera skäl för ett yrkande om ensam vårdnad.

Av den senaste undersökingen i SOU 2017:6 framgår att tingsrätterna beslutade om gemensam vårdnad i 33 procent av fallen där föräldrarna tvistade om vårdnaden. Mamman fick ensam vårdnad om barnet i 46 procent av fallen och pappan i 21 procent av fallen. Vid 2002 års vårdnadskommittés genomgång beslutade domstolarna om gemensam vårdnad i 55 procent av fallen. Mamman fick ensam vårdnad i 36 procent av fallen och pappan i 9 procent av fallen. Ökningen av ensam vårdnad är, i procentenheter, relativt jämnt fördelad mellan mammor och pappor.

I en vårdnadsutredning (SOU 2017:6) anses den nuvarande formulering i 6 kap. 5 § föräldrabalken (FB) att i vårdnadsfrågor ”särskilt beakta föräldrarnas förmåga att samarbeta” är konfliktskapande till nackdel för barnet. Istället förelås en lagändringen i nämnt lagrum, att i vårdnadsmål i stället beakta”… föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar i frågor kring barnet.” Om tingsrätterna hade gjort samma bedömning som utredaren i vårdnadsutredningen hade tingsrätterna dömt till gemensam vårdnad i 25 procent av fallen (om lagändringen blir verklighet) dvs. en förbättring från 33 % till 25 % enlig utredningen. 

 

Föräldrarnas samarbetsförmåga

Norrköping I fallet NJA 2007 s. 382 tog Högsta domstolen ställning till frågan om föräldrarnas samarbetssvårigheter var sådana att de uteslöt gemensam vårdnad. Fallet rörde bl.a. vårdnaden om en flicka som vid tidpunkten för Högsta domstolens avgörande var tre år gammal. Flickan bodde hos sin mamma och hade visst umgänge med sin pappa. Föräldrarna hade, sedan de kommit överens i ett tidigare mål, gemensam vårdnad om flickan. Efter att ha redogjort för den nya bestämmelsen uttalade Högsta domstolen följande.

En gemensam vårdnad får således förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och inom rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas, utan att de regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut och utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet. Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ta gemensamt ansvar. Uttryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom för bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är ett tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa. En konflikt mellan föräldrarna bör dock inte utesluta gemensam vårdnad, om motsättningarna kan antas vara av övergående natur och därför inte bedöms hindra ett fungerande samarbete på längre sikt i frågor som rör barnet. Högsta domstolen konstaterade därefter att föräldrarna hade haft konflikter av varierande art och omfattning sedan flickan föddes samt att rättsliga processer hade pågått om henne sedan hon var fyra månader gammal. Högsta domstolen uttalade också att utformningen av umgängesbeslutet i tingsrättens dom och de nya yrkanden som framställts rörande umgänget i Högsta domstolen illustrerade väl parternas problem att få till stånd ett fungerande samarbete kring barnet. Högsta domstolen ansåg att föräldrarnas samarbetsproblem var av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte var till barnets bästa.

Kommentar: Rättsfallet kritiserades tidigt för att inte ge någon egentlig vägledning för när gemensam vårdnad är utesluten på grund av samarbetssvårigheter. Något som i sin tur förutsågs innebära en risk för att en samarbetsovillig förälder skulle åstadkomma samarbetssvårigheter för att på så sätt få ensam vårdnad. Se Singer, Anna, Samarbetsförmåga och gemensam vårdnad, Juridisk Tidskrift, nr 1 2007/08.

Barnet och barnets bästa i Konflikt & försoning

Norrköping Barnets bästa är mångfacetterat och olika människor har olika åsikter om vad som är bäst för barn. Riktlinjerna för vad som är barnets bästa är alltid väldigt vaga och bedömningen om vad som är barnets bästa ser olika ut beroende på vem som bedömer.

Inom projektet Konflikt & Försning ska en familjerättssekreterare arbeta med familjen för att få en bättre kännedom om föräldrarna och hur de fungerar och denna kunskap ska sedan användas under sammanträdena t.ex. så att familjerättssekreteraren lättare ser potentiella fallgropar för föräldrarna och kan då framföra att överenskommelser bör göras för att täcka dessa.

De konflikter som handläggs ser väldigt olika ut men går under gemensam benämning "high conflict divorce". Konflikten kännetecknas av svårlösta tvister, fientlighet, negativa tillskrivningar, ömsesidig misstro samt att konflikten drivs av försvar och att motverka attacker. Antagandet är naturligtvis att dessa tvister påverkar barnen negativt eftersom barnet hamnar i lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. Lojalitetskonflikter mellan föräldrar anses vidare ge upphov till skuldkänslor, stress och oro och ge ett sämre emotionellt välbefinnande. I Sverige tillkommer det grundläggande antagandet att barnet skall få tillgång till en trygg kontakt med båda föräldrarna vilket kräver ett fungerande föräldrasamarbete.

Svårigheten är att förändra föräldrarnas förhållningssätt gentemot varandra och få igång ett fungerande föräldrasamarbete. I Konflikt & Försoning sker en undervisning av föräldrarna om barns behov och en diskussion med föräldrarna om dessa. Familjerättsekreteraren försöker förmedla och synliggöra för föräldrarna vad barnen behöver och vill.  I bästa fall håller man även barnsamtal  Barnsamtalen utgår från att socialarbetaren ska få en bild av barnet och dennes situation samt att barnet ska få kunskap om vad som sker.

Bedömningen av barnets bästa sker med tanke om att ett barnperspektiv ska hållas på allt beslutsfattande som påverkar barn. Det innebär att se barnet, lyssna till barnet, sträva efter att förstå barnet och respektera dess rättigheter och uppfattning. Barnet sätts i fokus och ses som expert på dess egen situation och detta kräver en undersökning av hur barnet uppfattar och upplever situationen. 

I Sverige har vi inte längre 1900-talets idealiserade moderskapsmodell som postulerar ansvaret på en kvinna utan istället på föräldrarna gemensamt. För att det teoretiskt ska fungera måste man utgå från att båda föräldrarna är lika lämpliga. Det är politik som ska verkställas inom juridiken. 

Exempelvis ska barnets bästa alltid vara avgörande vid alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge (FB 6:2a) och barnet har rätt att få sin vilja beaktad med hänsyn till sin ålder och mognad (FB 6:2b). Domstolen skall i bedömningen ta särskild hänsyn till barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar (det politiska intresset). Därmed blir det problematiskt att avgöra om barnet har behov av skydd mot den ena föräldern t.ex. när det kommer hot och våld. Då kommer juridiken på nytt in med beviskrav - kraven på bevisning om att våld förekommit ställs högt vilket riskerar barnet att drabbas negativt av beslut i domstolen. Bevisbördan angående våld i vårdnadstvister kommer många gånget nära den i brottmålsrättegångar. Även om det inte är tanken, så blir domstolens riskbedömning, ett krav på bevisning som likställs med kraven i en brottmålsrättegång. Barnet kan därmed tvingas att umgås eller bo med den förälder som slagit, hotat eller utsatt det för övergrepp.  

  

Gör: pappa, make och supporter.


Födelseår: 1970 (vädur).



Började skriva för juristbloggen: September 2013.


Gillar: England, historia, litteratur.


Bonusinfo: Spelade fotboll för IFK Norrköping som ung, operafantast och samlar böcker, både fack- och skönlitteratur.


  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se