• fredag 24 november 2017
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
"Straffavgift" trots giltig biljett Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Mirza Tule

Mirzas fotbollsblogg

Att njuta av en rival

Norrköping Det pratades om ett Wembley-spöke och att Tottenham aldrig levererar i Europa när det gäller.

Snacka om att Spurs äntligen tystade kritikerna.

Pochettino vs. Bosz luktade rock'n'roll på förhand. De som såg Ajax i Europa League i fjol kunde ana detta i och med viljan att flytta upp och dominera bollinnehavet. Sedan tidigare vet vi också vilket tempo Tottenham besitter när pusselbitarna faller på plats. Redan i den fjärde minuten satte Heung-Min Son sitt lags första mål i CL för i år efter en mäktig kontring som någonstans kändes mer tysk än engelsk. Att Dortmund skulle bjuda på ytor sett till sin approach till matchen var ingen högoddsare, men det var kul att se intensiteten ock kvalitén hos båda lagen. Att Yarmolenko och Kane skulle näta senare inom loppet av 20 minuter var mer ett resultat av individuell briljans, snarare än slarv hos motståndarna. Experter vill hävda att Bürki gjorde svaga ingripanden vid Spurs båda mål, men jag ser det mer som fina avslut från snäv vinkel från både sydkoreanen och "Hurricane".

Att Tottenham inleder CL-äventyret med en tung seger mot Dortmund, är utan tvekan otroligt viktigt sett till deras urusla track record på Wembley. När Dortmund kvitterade strax efter Tottenhams ledningsmål började man redan fokusera på hemmalagets "spöke". De här tre poängen är också ett statement att laget inte längre är ett charmigt offensivt sådant som kan störa de allra bästa. Nu måste vi betrakta Tottenham som ett lag som på allvar kan vinna titlar. Att tro att Spurs ska utmana om en CL-titel just i år är kanske naivt, men det är absolut inte att överdriva om man hävdar att London-laget kan lyfta PL-bucklan i maj. Det finns en kontinutitet och en tydlighet i spelidén som möjliggör laget att både styra spel, men att också satsa på kontringar likt matchen ikväll. På frågan om vem som hade gjort den bästa transfersommaren svarade José Mourinho "Tottenham" och inte är det helt ologiskt, sett till att man inte har gjort stora förändringar i spelartruppen. Förvisso lämnade Walker, men Aurier är definitivt en bra ersättare och dessutom verkar man äntligen ha löst dilemmat kring vem som ska spela andrefiol bakom Kane. Llorente är en klar uppgradering jämfört med Janssen, plus att spanjoren erbjuder en helt annan ingrediens i anfallsspelet med sin längd och fysik. Dessutom är 32-åringen klart mer meriterad, har levererat på en hög nivå så att ha honom är ett rejält sparkapital.

Nu är det förvisso långt kvar av gruppspelet och Spurs har en lång väg att vandra om man ska nå åttondelsfinal, men den här segern kan åtminstone ge arbetsro och viktigt självförtroende.

Den långa flyttstädningen verkar slut. Tottenham har officiellt flyttat in till Wembley.

Ideologi och representation

Norrköping Fatima Awan hänvisar till Stuart Halls uppsats ”The Whites of Their Eyes: Racist Ideologies and the Media (1981)”, där han menar att media producerar olika representationer av den sociala världen via bilder och andra skildringar. Detta skapar en förståelse kring hur världen är och varför den fungerar som den gör. Dessutom menar Hall att vi konstruerar våra tankar och åsikter utifrån en ideologi. Den möjliggör för oss att förstå den sociala verkligheten och vår roll i den. Hall hävdar att ideologier blir ”naturaliserade” och representationer som i sig är ideologiskt motiverade, ses som ”sunt förnuft”. Dessa är också politiskt konstruerade urval och exempel på detta är diskussionen om ras, vars faktor anses ”given från naturen”. Detta argument upprätthåller att representationer möjliggör oss att klassa världen som ett system innehållandes kategorisering av raser. Han menar att dessa sorteringar grundas i serier av påstådda essentiella karaktärsdrag, som förstärker naturaliseringen av dessa urval ytterligare. I de västerländska samhällena sker den alltså till den grad att den vita ideologin gör sig själv osynlig, men ändå att den förblir en genomträngande styrande kraft. Som Hall nämner är ”det vita ögat” alltid utanför ramen i detta sammanhang, men ser allt bortom det.

Awan instämmer på hans teori och konstaterar att en betydande del av forskningen pekar på att media är en nyckelfigur i gestaltningen av dessa representationer. I och med man är samhällets primära källa gällande samhällsinformation, har media makten att kontrollera och forma attityder och övertygelser. Detta är av särskild betydelse när det kommer till tro, attityder och förståelsen för rasbegreppet. Karen Ross gjorde 1992 en undersökning som tittade på vitas uppfattningar om människor tillhörande etniska minoriteter på TV. Den visade att attityderna de förstnämnda visade upp influerades av medierepresentationen. Fastän de erkände sina fördomar jämt emot ”icke-vita”, fortsatte de tillskriva negativa karaktärsdrag åt dessa i vardagslivet. Ross slutsats var majoriteten av vita människor som inte hade någon större erfarenhet av svart kultur, bildade attityder och verklighetsuppfattningar baserat på medierepresentation.

”[F]or the white viewer, s/he knows about other white people through personal, firsthand experience as well as via media sources. S/he knows that the white deviant personality is not the norm, that most white people are law-abiding, child-loving, kind and caring individuals. S/he knows rather less, however, about ethnic minority communities and must rely much more on secondary
experiences, most often vicariously derived from television”.

Ross studie indikerar det Awan menar med medias nyckelroll i attitydsskapandet, då de väljer informationen publiken ska ta emot. Den är i sig ideologiskt motiverad och hon utvecklade tillsammans med Peter Playdon vidare tanken om denna tes.

”If most media products are inscribed with the same set of cultural assumptions (and prejudices) because their producers share the same cultural experiences, then those underlying norms and values which may well be hidden but nonetheless exist, are transmitted as an un-selfconscious truth”

Bilder av att vara ”svart” representerar alltså inte faktiska verkligheten av att vara det, utan är snarare mediala bilder som sätter oss i ett sätt att tänka om ”svarthet”. Även om forskarna noterar att olika representationer varierar i dess noggrannhet, hävdar de att alla urval är kulturellt konstruerade och satta i en specifik historisk kontext. Vidare i texten hänvisar Awan till Oscar Gandy som pratar om massmedias roll som den viktigaste skaparen av det samtida samhället, jämfört med förr när kyrkan, staten och skolan hade större inflytande. Massmedia har sedermera inte obegränsad kontroll över representationen, då själva produkten måste följa kraven annonsörer och publiken ställer. Med andra ord återspeglar inte mediebilden av ”ras” en korrekt bild av spektrumet av svart kultur.

Awan drar slutsatsen att medierepresentationerna idag varken är objektiva eller demokratiska. Alla grupper i samhället är heller inte jämlikt gestaltade. Etniska minoriteter är marginaliserade av den vita ideologin där representanterna också ser sig normen och talar ”sunt förnuft”. Hon återgår till Hall kring metoderna som svarta har utsatts för genom sina erfarenheter. Sättet de har representerats på och hur de har gestaltats som underordnade, är inte bara resultatet av politisk och ekonomisk agenda, men även ett sätt att konstruera bilden av svarta som ”de andra”.

Slutligen återgår hon till Hall som menar att representationen inte bara påverkar förståelsen av etniska minoriteter i samhället generellt, utan även hur de själva ser på sin identitet. Det krävs att man överväger problematiken i att identitet konstrueras inom kulturella ramar. Hon citerar bland annat Kathryn Woodward: ”Identities are produced, consumed and regulated within culture –
creating meanings through symbolic systems of representation about the identity positions which we might adopt”. Awan pekar även på ett citat från Hall, som menar även att identitet inte är något som är ”fixat”, utan snarare ett flytande fenomen:

”Perhaps instead of thinking of identity as an already accomplished historical fact ... we should think, instead, of identity as a “production”, which is never complete, always in process, and always constituted within, not outside, representation.”

Etnicitet och etnisk identitet

Norrköping Enligt Thomas Hylland Eriksen består begreppet etnicitet både av kontrasten oss/de/dem (dikotomisering) och ett sorts gemensamt fält för samspel mellan olika etniska grupper (komplementarisering). Det betyder att förbindelsen mellan olika etniska grupper inte behöver bestå av motsättningar. Eriksen förklarar vidare att etnicitet är resultatet av kontakt och att ett uttryck som ”isolerad etnisk grupp” är intetsägande. Etniciteten definieras alltså i relation till andra grupper. Etnisk identitet är å andra sidan i allra högsta grad besläktat med etnicitetsbegreppet. Eriksen menar att den typen identitet bibehålls när den upplevs som hotad. Den kan uttrycka ”metaforiskt släktskap” och är en slags lugnande faktor för människor som lever under en tuff epok eller tid. Den etniska identiteten kan också vara ett symboliskt verktyg i en politisk kamp. Den går även att koppla till kampen som en fotbollsmatch utgör.

Stuart Hall var en av de första som definierade begreppet ”nya etniciteter”. När det kommer till att skapa nya sätt att se på etnicitet, fokuserar han främst på den svarta kulturproduktionens diskurser. I dessa hittar han en ny kulturell politik som tydliggör och låter skillnader synas, snarare än dämpas (Hall, 1996b:446). Etniciteten kan med andra ord ses som en positiv aspekt och länk mellan olika kulturer, snarare än en faktor för segregation.

När det kommer till identitetsbegreppet anser Hall att den reproduceras hela tiden. Den pågår med andra ord konstant och kan heller aldrig bli färdig. Den har lika mycket att göra med framtiden som med det förflutna. Även om det som har hänt förr har betydelse, menar Hall att det inte garanterar man återvinner den typen av identitet på ett enkelt sätt. Kultur och historia ger oss enligt honom instabila detaljer kring identitet. Det handlar inte om en essens utan snarare om att lokalisera sig.

För Hall har globaliseringen en central roll i identitetsskapande processer. Den producerar en variation, möjligheter och nya positioner gällande identitetsfrågan.

”It does have a pluralizing impact on identities, producing a variety of possibilities and new positions of identification, and making identities more positional, more political, more plural and diverse; less fixed, unified or transhistorical”.

Fatima Awan har skrivit en text som diskuterar detta tema där hon hänvisar till ett antal forskare. Bland annat lutar hon sig mot Isaac Julien och Kobena Mercer, som hävdar att inom mediastrukturer blir begränsningen av olika etniska röster även ett politiskt problem. För det första blir en svart skribent eller producent stämplad som en representant för en specifik kultur. Sedan är
faktum att minoriteters röst är bundna till en majoritetsdiskurs, vilket ändå positionerar dem ideologiskt genom stereotyper. Hon återspeglar även till Hall som menar att svarta har två primära mål när de enas under ett politiskt paraply, för att strida om frågor som rör representation. Dels är det kampen om att ge svarta konstnärer mer tillgång till rättigheter rörande sin påverkan på
representation, men också att utmana rådande situation och marginalisering via de som har skapat de ”positiva” bilderna om dem. Han menar att det inte bara handlar om relationerna mellan framställningarna, utan också att de svarta i längden skapar en positiv bild av sig själva politiskt.

Att vara svart är både en politiskt och kulturellt konstruerad kategori, som inte kan grunda sig eller delas upp i olika abstrakta raskategorier exempelvis. Skälet är den enorma mångfalden och variationen av historiska och kulturella erfarenheter inom de svartas historia. Detta innebär oundvikligen en försvagning av rasbegreppet, eller ett sammansatt sådant av termen ”svart”.
Antingen kommer detta garantera effektiviteten av någon kulturell praxis eller till slut dess estetiska värde. Slutligen betonar han denna diskussion till slut kommer ge upphov till ett erkännande, av de subjektspositioner som finns inom de etniska minoriteterna. 

Hall menar att detta radikala sätt att jobba med identitet och representation, kommer vara en stark motpol till de dominerande diskurserna av nationalism och nationell identitet. Han menar att etnicitet varken är fast eller permanent, vilket på det sättet undergräver förtryckande samtal som grundar sig i raskategorisering. Forskare Paul Gilroy ser sedermera en risk i att avfärda ras som konstruktion. Maktstrukturerna som påverkar den sociala verkligheten fortsätter nämligen att organisera sig inom en rasstruktur. Awan validerar den sistnämndes tes, men är samtidigt inne på Halls spår inte minst tack vare exemplen med de svarta producenterna. Hon menar att detta är ett av flera sätt att destabilisera idéerna om ras och etnicitet på makronivå.

Gemenskap och identitet

Norrköping Gemensamt för den forskning som jag hittills hänvisat till, är att den betonar föreställningen om att nationsgemenskapen har en viktig roll även inom fotbollen. När det kommer till begreppet ”föreställd gemenskap”, beskrev Benedict Anderson sin syn på nationen med hjälp av detta begrepp. Representanter som tillhör denna typ av gemenskap kommer trots det starka sambandet, förmodligen aldrig lära känna majoriteten av de övriga medlemmarna. Uttrycket är viktigt att förstå, då det mynnar ut i diskussionen kring nationalism och nationell identitet och vilka skillnader det finns i hur media just skapar föreställda gemenskaper.

Begreppen ”nationell identitet” och ”nationalism” påminner om varann men är viktiga att skilja på i detta sammanhang. Nationella identiteter är enligt Eriksen konstruktioner och inte något naturligt, baserat på forskningen om både nationalism och etnicitet. Den nationella identiteten som konstruktion lever på att det finns andra nationella identiteter att förhålla sig till, det vill säga andra personer som inte tillhör nationen i sig. Minoriteters förhållande till majoritetsidentiteten är ett problem när det kommer till den generella diskussionen, men även själva gränsdragningen för en identitet. Eriksen nämner ett exempel i ”nationalismens janusansikte”, det vill säga dubbelheten som uppstår när ett land styrs av en dominerande etnisk grupp medan andra mindre utesluts ur en nationell gemenskap. Med hjälp av begreppet går det att senare i analysen titta vidare på om medias formuleringar medvetet eller omedvetet utesluter vissa grupper ur den svenska gemenskapen.

Invandrarklubbars särart

Norrköping 2009 publicerades en text i det identiska namnet ”Soccer and Society”, där Torbjörn Andersson bland annat reflekterar kring invandrarlagen i Sverige. Han riktar mest fokus på Assyriska FF och deras avancemang till Allsvenskan hösten 2004 då det i sig var historiskt, eftersom en invandrarförening för första gången tog sig till Sveriges högsta fotbollsserie.

Analysen av de svenska tidningarna konstaterar att dessa lags matcher blev kontroversiella. De allra första invandrarlagen beskrevs och gestaltades som temperamentsfulla. Rubrikerna handlade oftast om spelare eller supportrar som hamnade i bråk. Under de senaste tio åren har problemen sedermera minskat enligt Anderssons forskning. Trots att Assyriska FF gjorde allsvensk debut 2005, var det bara en minoritet av folket i Södertälje som var support till klubben. Däremot har föreningen betytt enormt mycket för assyrier och syrianer, eftersom den har varit en viktig faktor till att just de är de mest integrerade grupperna i staden.

Invandringen från assyrier och syrianer från Mellanöstern de senaste årtiondena, har gjort staden till symbol för det nya mångkulturella Sverige. Enligt statistiken Andersson lägger fram är det mellan 10- till 12 000 personer som tillhör denna folkgrupp, vilket är en stor andel av de assyrier och syrianer som generellt finns i västra Europa. Integrationen har alltså inte bara gjort att Assyriska FF har etablerat sig, utan även huvudkonkurrenten Syrianska FC. Det har gjort att staden allt mer har fått stämpeln som fotbollsstad.

Anderssons forskning visar känslan av motsättningar mellan det som upplevs svenskt och ”det andra”. Med detta som grund finns två aspekter att analysera. Dels är det skillnaden på representationen mellan klubb och landslag, men också vilka svar Anderssons forskning kan ge senare i analysen. Det går också att reflektera kring begrepp som nationalitet och etnicitet och dess innebörd för Assyriska kontra det svenska herrlandslaget. De mångkulturella aspekterna, metoderna och framför allt förutsättningarna är relevanta senare i texten. Mönstren som Andersson pratar om i rapporteringen kan ha påverkat förbundets syn både åt det negativa och positiva hållet. Alltså ämnar uppsatsen senare att redovisa om exemplet Assyriska på något sätt påminner om herrlandslaget eller för den delen SvFF, när det gäller synen på att representera sitt landslag eller i detta fall förening.

Fotbollen som medieobjekt & relationen press och publik

Norrköping I boken ”Mediated football” diskuterar författarna Jacco van Sterkenburg och Ramón Spaaij i ett avsnitt kring fotbollen som medieobjekt och hur faktorer som kön, ras, etnicitet och nationalitet bland annat gestaltas. Det tar bara inte upp hur media utformar bilden av idrotten, utan även hur publiken reagerar och styr debatten. En slutsats som bland annat dras är att ett fokus riktat på just sambandet mellan medierepresentationen och mottagarna, som i det här fallet är offentligheten, kan i olika kulturella sammanhang lyfta debatten på en mer akademisk nivå. Det kan i sig spela en viktig roll i förståelsen av hur den medialiserade fotbollen skapar sociala relationer.

Under detta århundrade ses sport i media som en av den viktigaste underhållningsfaktorn för många människor i världen. Vare sig det handlar om tidningar, TV, radio eller Internet, är sporten och media ihopkopplad. Fotbollen är i synnerhet en idrott som kanske lockar mest tittare på samma gång, när det kommer till bredden av medieanvändningen.

När de holländska forskarna går in på temat nationalitet och ras hänvisar de bland annat till den slovenske författaren Simon Licens artikel om play-by-playsändningar inom den inhemska fotbollsligan. Den ger en komplex bild av Sloveniens syn på sin nationella identitet i och med att landet inte har varit en demokrati så länge. Licens forskning visar att landets allmänna sändningar tydligt har som mål att visa upp sin nation som självständig och en del av Europeiska unionen (EU). Å andra sidan visar TV-kanalerna gärna upp dess fotbollshistoria som har starka kopplingar till forna Jugoslavien. Det är med andra ord två olika sidor av myntet i sättet man vill se sin egna nationella identitet på. Härkomst har också varit ett utmärkande drag gällande
medierepresentationer, när det kommer till icke-slovenska spelare i den inhemska ligan. Skälet är att det ofta används som ett neutralt substitut till rasbegreppet. Licen menar att det är en medveten strategi för att kunna ge dessa spelare uppmärksamhet utan att riskera framstå som rasistiska.

Senare i texten hänvisar man till David Rowes undersökning kring betydelsen av inom fotboll och andra sporter som speglas av hög nivå av etnokulturell mångfald och rörlighet. Bland annat nämns en jämförelse mellan fans själva dedikering till sitt land inom sporter kontra sin nationella identitet i sig. Rowe konstaterar att fans utifrån ett sociokulturellt perspektiv indirekt visar sin riktiga
nationella lojalitet i stort via sin support för nationen inom idrotter. Liknande problematik gällande den socialpolitiska kontexten finns även inom Mellanöstern och Israel, kring israeliska arabers vara eller icke vara i landslaget.

Slutligen hänvisar holländarna till en artikel som handlar om medierepresentationerna och åskådarreaktionerna av vita identiteter jämfört med superstjärnan Cristiano Ronaldo. Forskarna Kevin Hylton och Stefan Lawrence konstaterar att man genom hans bilder utifrån ett självidentiskt perspektiv som en fysiskt aktiv vit man, kopplar Ronaldos vithet till ras-, fotbolls- och maskulinitetsdiskurser. Detta exemplifierar ytterligare problematiken i hur bilder av ras och etnicitet konstrueras av publik och media inom fotbollen.

För att applicera detta till uppsatstemat, förblir det relevant att se om denna forskning har en koppling till hur åskådare och media i Sverige har blivit påverkade av dessa faktorer i sin rapportering. Det öppnar diskussionen ytterligare kring om alla spelare har samma förutsättningar när de exempelvis konkurrerar om en landslagsplats, eller för den delen när de kämpar om en plats i
en allsvensk trupp exempelvis. Den tidigare forskningen kan också ge svar på om makthavare eller i detta fall förbundskaptenen, genom dessa faktorer påverkas i valet av spelare till landskamper eller mästerskap.

24-åring med fotbollsfostran i IF Sylvia. Manager för Calcio Amore. Meriter från SFL.


Tidigare skribent på Fotbollskanalen/TV4 och är M.Sc inom kultur och mediegestaltning.


Hjärtat klappar för Arsenal och Lukas Podolski. Griezmann också en favorit. Extraknäcker med tennis.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se