Mirza Tule

Mirzas fotbollsblogg

Att njuta av en rival

Norrköping Det pratades om ett Wembley-spöke och att Tottenham aldrig levererar i Europa när det gäller.

Snacka om att Spurs äntligen tystade kritikerna.

Pochettino vs. Bosz luktade rock'n'roll på förhand. De som såg Ajax i Europa League i fjol kunde ana detta i och med viljan att flytta upp och dominera bollinnehavet. Sedan tidigare vet vi också vilket tempo Tottenham besitter när pusselbitarna faller på plats. Redan i den fjärde minuten satte Heung-Min Son sitt lags första mål i CL för i år efter en mäktig kontring som någonstans kändes mer tysk än engelsk. Att Dortmund skulle bjuda på ytor sett till sin approach till matchen var ingen högoddsare, men det var kul att se intensiteten ock kvalitén hos båda lagen. Att Yarmolenko och Kane skulle näta senare inom loppet av 20 minuter var mer ett resultat av individuell briljans, snarare än slarv hos motståndarna. Experter vill hävda att Bürki gjorde svaga ingripanden vid Spurs båda mål, men jag ser det mer som fina avslut från snäv vinkel från både sydkoreanen och "Hurricane".

Att Tottenham inleder CL-äventyret med en tung seger mot Dortmund, är utan tvekan otroligt viktigt sett till deras urusla track record på Wembley. När Dortmund kvitterade strax efter Tottenhams ledningsmål började man redan fokusera på hemmalagets "spöke". De här tre poängen är också ett statement att laget inte längre är ett charmigt offensivt sådant som kan störa de allra bästa. Nu måste vi betrakta Tottenham som ett lag som på allvar kan vinna titlar. Att tro att Spurs ska utmana om en CL-titel just i år är kanske naivt, men det är absolut inte att överdriva om man hävdar att London-laget kan lyfta PL-bucklan i maj. Det finns en kontinutitet och en tydlighet i spelidén som möjliggör laget att både styra spel, men att också satsa på kontringar likt matchen ikväll. På frågan om vem som hade gjort den bästa transfersommaren svarade José Mourinho "Tottenham" och inte är det helt ologiskt, sett till att man inte har gjort stora förändringar i spelartruppen. Förvisso lämnade Walker, men Aurier är definitivt en bra ersättare och dessutom verkar man äntligen ha löst dilemmat kring vem som ska spela andrefiol bakom Kane. Llorente är en klar uppgradering jämfört med Janssen, plus att spanjoren erbjuder en helt annan ingrediens i anfallsspelet med sin längd och fysik. Dessutom är 32-åringen klart mer meriterad, har levererat på en hög nivå så att ha honom är ett rejält sparkapital.

Nu är det förvisso långt kvar av gruppspelet och Spurs har en lång väg att vandra om man ska nå åttondelsfinal, men den här segern kan åtminstone ge arbetsro och viktigt självförtroende.

Den långa flyttstädningen verkar slut. Tottenham har officiellt flyttat in till Wembley.

SvFF:s syn på mångfald

Norrköping I och med att herrlandslaget är en del av Svenska Fotbollförbundet, ämnar uppsatsen att ge några svar på hur de sistnämndas hållning har påverkat utvecklingen inom svensk fotboll. Det gäller dels frågan om representation, men också hur man han agerat i viktiga samhällsfrågor. Utifrån dessa aspekter kommer en diskussion föras senare kring fotbollförbundets ståndpunkt. Framför allt ska analysen ge vissa svar på vilka syften man kan ha haft med de kampanjerna eller arbetsmetoderna han har haft.

Representationsfrågan och mångfalden har utåt sett varit två viktiga hjärtefrågor för SvFF (Svenska Fotbollförbundet). På deras hemsida kan man bland annat läsa om visionen ”En förening i varje by – fotboll för alla”. Det innebär att alla oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund, religion, sexuell läggning eller nationalitet, ska erbjudas en positiv fritidsmiljö som är utvecklande och gynnar hälsan. Företräder man svensk fotboll ska man vara en ambassadör utåt gällande frågor inom moral och etik. Våld, fusk, diskriminering och annat olämpligt är något man som representant ska jobba emot.

2006 inledde förbundet kampanjen ”Ge rasismen rött kort” tillsammans med Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF), Elitfotbollföreningen Damer (EFD), Föreningen Svenska fotbollsspelare (FSF) och stiftelsen ”Älska fotboll”. Syftet var att svensk fotboll skulle vara ett föredöme i det antirasistiska arbetet. Man ville motverka all form av diskriminering så väl på senior- som juniornivå. Bland annat visades banderoller med antirasistiskt budskap på innerplan, i samband med
de allsvenska matcherna på herr- och damsidan och i Sveriges EM-kvalmatch mot Liechtenstein. Matchvärdarnas speaker skulle berätta om kampanjen inför matcherna, spelarna skulle hålla upp ett A4-kort med logon ”Ge rasismen rött kort” och lagens kaptener skulle läsa upp ett budskap kring antirasism. Denna kampanj pågick mellan 9-20 september samma år.

Under ordförandekonferensen ”Enad front mot rasism” 2014, uttryckte man hur svensk fotboll skulle fortsätta bedriva kampen. Förbundet menade att de och UEFA hade strängare påföljder för supportrar, ledare, spelare och föreningar som uttryckte kränkande åsikter. Av de nio punkterna handlade en om att hjälpa föreningar med strukturering och handlingsplaner, för att skapa en fotbollskultur för alla. Den skulle vara fri från kränkningar, främlingsfientlighet, rasism och all
övrig diskriminering.

Svenska Fotbollförbundet är symbolen och hjärtat för svensk fotboll, vilket gör denna beskrivning viktig för diskussionen senare i uppsatsen. Det som sedermera går att diskutera är om SvFF har varit konsekventa i sina handlingar och åsikter gällande mänskliga rättigheter. Bland annat har förbundet fått kritik från journalister som Olof Lundh, gällande deras passiva agerande i samband
med herrlandslagets landskamper. Bland annat har Sverige haft landskamper mot Iran och Saudiarabien, där Lundh menar att spelare, ledare och övriga representanter borde ta tydligare ställning i demokratifrågor. Dessutom har SvFF fått kritik för samarbetet med Qatar Holding. De innehar flest aktier i Lagardèrekoncernen som i sin tur driver Friends Arena, som också är herrlandslagets hemmaplan.

Källor: SvFF & Olof Lundh/Fotbollskanalen

Fotboll är samhällskunskap

Norrköping Juni 2016 skrev jag klart magisteruppsatsen "De gemensamma blågula drömmarna", som är en analys kring representationen av A-landslagsspelarna i det svenska herrlandslaget i fotboll från 1994-2012. Mitt kommande bloggprojekt kommer alltså bli att presentera den här genom en uppdelning, där jag styckar ut vissa delar som publiceras i flera inlägg. Det kommer ta några veckor, men tanken är att varje del kommer väcka en viss typ av diskussion. Det första jag gör är att helt enkelt presentera bakgrunden till uppsatsen.

Det svenska samhället har av vissa ansetts vara ett av världens mest jämlika och mångkulturella länder. Herrfotbollslandslaget har varit en av faktorerna och gestaltningarna av vårt land. Svensk fotboll har som målsättning att stärka sin position som en viktig roll för ett integrerat Sverige. Man agerar även som en viktig samhällsaktör i och med att fotbollen har flest utövare i landet. Samtidigt
har en diskussion förts kring ifall det speglar samhället i stort. Bland annat går det att reflektera kring ifall representationen av nationaliteter hos spelarna går hand i hand med känslan av känna sig svensk med herrlandslaget. En aspekt i frågan är också om denna faktor har ett samband med hur befolkningen och uppdelningen av folkgrupper ser ut i Sverige.

I exempelvis England har representationsfrågan på senare år blivit en känslig diskussion. Den förre engelske mittbacksstjärnan Sol Campbell har i sin bok kritiserat engelska FA (Football Association), för att ha tillämpat strukturell rasism. Han har bland annat öppet hävdat att han hade varit given lagkapten i det engelska herrlandslaget, om han inte varit mörkhyad. Enligt Campbell är det
fortfarande nästintill en omöjlighet att vara svart och samtidigt lagkapten för ett engelskt herrlandslag oavsett hur bra man är. Den italienske fotbollspelaren Mario Balotellis agent Mino Raiola har öppet pratat om samma dilemma. Det här blir också en av frågeställningarna till huruvida det finns nackdelar eller kanske till och med fördelar, med att ha utländska rötter och vara på väg in, eller representera ett svenskt herrlandslag.

En liknande debatt väcktes 2007 när Sverigedemokraternas Mattias Karlsson hävdade att Zlatan Ibrahimovic inte var svensk. Politikern hävdade att fotbollsspelaren har ett sätt att tänka, agera och tala på ett sätt som inte ligger i linje med Karlssons definition. Attityden pekar han även på som en faktor:

"Han har ett kroppsspråk och ett språk i allmänhet som jag inte uppfattar direkt som svenskt."

Samme Karlsson la fram ett förslag på SD:s definition kring hur en svensk ska vara. Där står det i ordalag att ”svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk”.

Här symboliserar politikern en grupp människor där problematiken belyses kring varför diskussionen om etnicitet och svenskhet är subjektiv. Bilden Karlsson målar upp kring den typiske svensken är också traditionell och konservativ syn, vilket också är en polarisering mellan det ”nya” och ”gamla” Sverige. Med andra ord har en spelare som Ibrahimovic inte bara blivit representant för en ny syn på svensk fotboll, utan även på hur en svensk ska vara.

Källor: Timbro, SvFF, RF, The Authorized Biography, Daily Mail, Sveriges Radio

Halvadzic omväg till toppen

Norrköping Innan bortaförlusten mot Skövde senast, vann Mjällby varje match Mirza Halvadzic startade.

Det är rätt uppenbart att förre IFK Norrköping-spelaren fortfarande sticker ut som en slitvarg på kanten.

– Än så länge har jag trivits väldigt bra, säger 21-åringen.

2017 är egentligen första året där Halvadzic på allvar slagit sig in i ett A-lag. I Malmö FF var konkurrensen för tuff, IFK Norrköping likaså mycket på grund av en drömsäsong 2015 av övriga spelare, men även bosniska Zeljeznicar där det saknades kontinuitet. Att han väljer att skynda långsamt i Division 1 känns därför inte chockartat.

– Jag hade problem med en skada i baksida lår som gjorde att jag inte kunnat spela 90 minuter under vårsäsongen, men när jag väl blev frisk var det bara att köra på och spela med självförtroende. Spelet försöker jag vara involverad i så mycket som möjligt och vara nyttig för laget. Sedan vill jag vara lite vassare och skapa mer målchanser, men än så länge har jag trivits väldigt bra och tagit steg framåt varje match.

Din karriär har ju varit rätt intressant trots sparsam speltid, bland annat med spel i bosniska Zeljeznicar. Berätta!

– Beslutet att lämna Norrköping togs på grund av brist på speltid. "Zeljo" blev ett alternativ, då det är en storklubb i Bosnien/Hercegovina med en fantastisk supporterkultur som var lockande. Det spelades även fin fotboll med många bra spelare, men det var en del som heller inte var positivt. Uteblivna löner och tränarbyten alltför ofta, som gjorde att jag ville tillbaka till Sverige och köra om på nytt.

IFK Norrköping värvade dig från Malmö 2014 men det lossnade aldrig riktigt i "Peking". Varför tror du det?

– Svår fråga. Jag gjorde allt jag kunde på träning, men fick aldrig chansen riktigt att visa vad jag gick för. Den hösten jag kom kämpade vi för ett allsvenskt kontrakt, vilket kanske inte var optimalt för mig och året därpå hade vi ett vinnarlag på planen. Trots allt detta var det kul och lärorikt.

Halvadzic valde Division 1-spel efter Bosnien-äventyret, fastän anbud fanns från klubbar högre upp i Sverige.

– Mjällby kändes som ett bra alternativ för i år, just att få spela varje vecka, utvecklas och visa sig. Det har gått bra för laget och väldigt bra för mig personligen, så jag är glad över mitt beslut.

Känner du mer och mer att du är en startman och hur tror du om era chanser att avancera till Superettan?

– Ja det tycker att jag är. Det har gått bra för mig och jag vet vilka kvalitéer jag besitter. Vi har en bra trupp med nyttig konkurrens, så det är bara positivt för framtiden. Vi har gjort en bra vårsäsong och är ett relativt nytt lag med nya spelare som har blivit bättre och bättre. Jag hoppas det fortsätter i höst nu. Vi är obesegrade hemma och det blir bara mer och mer folk på läktaren, vilket tyder på något.

Personlig målsättning för hösten och framöver?

– Just nu är det bara att fortsätta och spela bra fotboll helt enkelt. Det gäller att prestera varje träning och match, ta kliv i mitt spel och sedan får vi se vart det landar.

"Koffe" skyndar långsamt

Norrköping Trots Bajen-kulturen i familjen känns det idag rätt självklart att se Kristoffer Olsson i en AIK-startelva.

Dessutom kan han tänka sig stanna länge.

– Jag känner absolut ingen stress för framtiden, säger mittfältaren lugnt.

Efter spel i Arsenal var han med och ta Midtjyllands första ligaguld, men mot slutet blev det utebliven speltid och så småningom lockade Sverige. Få trodde dock på att AIK skulle bli nästa klubbadress sett till familjens kopplingar till "Peking" och "Bajen", men med facit i hand var det inget svårt val. 

– Man gör sina val efter vad man tror passar en själv bäst, så är det. Jag är väldigt glad över att jag valde AIK. De andra i Sverige var aldrig något jag kunde ta ställning till.

Hur skulle du beskriva din första tid i AIK?

– Det har varit en bra och väldigt intensiv första tid i klubben. Som lag har vi mycket mer att ge och även personligen. I början var prestationerna inte bra från min egen sida, men det har blivit bättre och bättre hela tiden. Några matcher innan EM-uppehållet och nu efter har det känts väldigt positivt.

U21-EM gick inte vägen som många trodde. Vad tror du det berodde på?

– Dels marginaler och även en blandning mellan kvalité och flyt. Vi gjorde det otroligt bra hela vägen till EM och de två första matcherna i mästerskapet. Vi hade förhoppningar om mer, men vi räckte inte till helt enkelt.

Med tanke på Olssons fina start i Danmark trodde många att det var en språngbräda till en större europeisk klubb, men plötsligt blev det mindre och mindre speltid och så småningom en återkomst till Allsvenskan. Trots den sista tunga tiden vill 22-åringen inte älta utan blickar framåt.

– Många grejer kunde säkert gjorts annorlunda, man tänker alltid över vad som kunde gått bättre och så vidare. Med lite distans på det hela så är jag dock glad över tiden jag hade i Midtjylland. Jag var med och vann klubbens första guld, kom till sextondelsfinal i Europa League och blev årets talang den säsongen jag spelade. Man lär sig grejer hela tiden i fotbollsvärlden, både som spelare och människa.

AIK må vara topplag i år, men drömmen om SM-guld är redan så gott som körd. Olsson menar att säsongen hittills både har varit ris och ros.

– Det där får man värdera eller sammanfatta efter säsongen. Nu är vi mitt uppe i den och det är många matcher kvar och enda fokuset är nästa match, men det är klart att vi är långt ifrån nöjda. Från AIK är kraven både på insidan och utsidan väldigt höga och det gillar jag starkt. Det kommer utveckla spelare till något större.

Hur ser du på din framtid i AIK? Vill du stanna en lång tid eller finns det en plan för att eventuellt bli utlandsproffs igen?

– Givetvis kan jag tänka mig att stanna en lång tid. För tillfället känner jag mig väldigt lugn och känner absolut ingen stress inför framtiden, jag fokuserar och lever i nuet. Som sagt trivs jag jättebra, utvecklas och spelar väldigt mycket fotboll just nu, säger Kristoffer Olsson.

24-åring med fotbollsfostran i IF Sylvia. Spelar idag i Ektorp Talent FC men har även lirat i SFL eller "Futsalallsvenskan".


Tidigare skribent på Fotbollskanalen/TV4 och har en magisterexamen inom KSM.


Hjärtat klappar för Arsenal och Lukas Podolski. Griezmann en av favoriterna lika så. Extraknäcker med tennis.

  • Mest lästa bloggar
Östgötahockey

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se