Logga in
Logga ut
Försök att tillkalla polis styrker nödvärn Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Mirza Tule

Mirzas fotbollsblogg

Multikulturalism

Norrköping Det växande missnöjet med rasrelationerna och kraven för bättre representation av de svarta under det sena 1970-talet, framkallade förändringar i medie- och institutionspolicyn. På den tiden sågs ”svarthet” mer som något politiskt, snarare än rastillhörighet. Denna politiska kamp togs upp av medborgarrättsrörelsen i USA bland annat, som ville ha de svartas frigörelse från underordning och förtryck. Istället för att se deras samhällen som en homogen helhet, var erkännandet av olikheterna snarare en central dogm i vägen mot mångfald. Multikulturalismen övergav alltså teorin kring assimilation och integration för att istället hylla olikheterna. Denna filosofi återspeglades främst i uppdraget Channel 4 hade i Storbritannien, där man ville promota program och gestaltningar av minoriteter. Syftet var inte minst att visa olika representationer av svarta som också underlättade fri TV-produktion, men även en större medverkan bland svarta i professionella roller i sammanhanget.

Även om syftet med multikulturalism hade som mål att gå mot en mer jämlik gestaltning av representationer, gestaltades även mer bilder som inte bara återspeglade stereotyper som redan fanns, utan även skapade nya. Karen Ross nämner The Cosby Show som ett exempel vars syfte var att porträttera afroamerikaner i USA på ett positivt sätt. Hon menar sedermera att programmet snarare lade tyngd på att lyfta faktorer som individualism och personliga prestationer som något positivt, för att på det sättet avfärda diskussionerna om ojämlikheter. Med andra ord var seriens ”lösning” på debatten att skönmåla de svarta karaktärerna och för att på det sättet motverka en historia av negativa stereotyper. Kobena Mercer är likt Ross inne på samma spår:

”If every black image, event or individual is expected to be ‘representative’, this can only simplify and homogenise the diversity of black experience and identities. In other words the burden of representation reinforces the reductive logic of the stereotype.”

Detta begrepp har även utforskats av Paul Gilroy som har sett ytterligare problem med skildringen av ”positiva svarta” inom en mångkulturell ram. Genom exemplet i den svarta komediserien ”No Problem!” som sändes i brittiska Channel 4, menar Gilroy att exkluderandet av det politiska i själva narrativet möjliggjorde att vita kunde skratta åt de svarta utifrån ett ”sunt förnuft” och ett rasistiskt perspektiv. Han menar kritiken mot själva serien är legitim då karaktärerna porträtterades utan någon som helst referens till de svartas verklighet i det sociala. Dessutom problematiserar Gilroy själva strukturen i multikulturell programmering, då sådana i sig marginaliserar etniska minoriteter som också speglar de riktiga erfarenheterna svarta står inför. Med andra ord bibehåller han vid sin tes att de multikulturella programmen fokuserar på de etniska motståndarnas motsättningar och
skillnader jämfört med den vita kulturen, vilket också cementerar bilden av de svarta som ”de problematiska” och ”de andra”.

Fatima Awan påpekar vidare att flera forskare har pekat på att representationen av etniska minoriteter motiveras av ekonomiska imperativ, snarare än konkret intresse för den svarta kulturen. Cottle hävdar att själva multikulturella programmeringen hindras, i och med att dess innehåll måste anpassa sig till medieindustrins särskilda agenda och marknadsekonomins begränsningar.
Dessutom betonar han likt Gilroy att de strukturella ojämlikheterna och medieindustrins nonchalans inte bara beror på den numeriska obalansen, utan även på grund av skillnaderna gällande den politiska och ekonomiska makten. Den påstådda multikulturalismen engagerar sig med andra ord inte alls med att hylla olikheterna.

Dessa antydningar stöds av en studie som gjordes av Ross under mitten av 1990-talet. Den gick ut på att fråga ut åskådare ur etniska minoriteter om porträtteringen av dem på TV och hur de skulle vilja förändra dessa representationer. Deltagarna noterade en begränsad räckvidd av tillgängliga gestaltningar och en marginalisering av dem. Studien avslöjade att de uppfattade karaktärerna de såg som orealistiskt framställda. Dessutom menade deltagarna att hemlivet som visades inte bekräftade kulturell äkthet och att den påstådda multikulturalismen snarare fortsatte framhäva stereotypiska porträtteringar, som homogeniserade ”svarthet”. Ross summerar det hela med att själva begreppet ”multikulturalitet” egentligen betyder kulturell homogenitet. I själva verket är det en spridning av ”unikulturer” som löses upp i en stor formlös massa av stereotypiska väsen. Hennes deltagare avvisade diskussionen kring ”svarta som hot” och krävde egentligen inte att de negativa stereotyperna skulle bytas ut till positiva. I själva verket ville de se sina erfarenheter gestaltas inom en realistisk ram.

Utifrån detta blir det svårt att veta var gränsen går med att framställa svarta i TV exempelvis på ett realistiskt sätt, utan att överdriva med positiva stereotypiska karaktärsdrag. Som den tidigare forskningen påpekar, vidmakthåller den representationen och misslyckas med att samverka med systematiska ojämlikheter som integreras med den själva politiska framställningen. Stuart Hall menar att identitet och dess representationer inte kan förminskas till ett system av tvåfaldighet som fortsätter centralisera ”svarthet” som motiv. Dessa föreställningar som baseras på detta måste förkastas:

"The essentializing moment is weak because it naturalizes and de-historicizes difference, mistaking what is historical and cultural for what is natural, biological and genetic. The moment the signifier ‘black’ is torn from its historical, cultural and political embedding and lodged in a biologically constituted racial category, we valorize, by inversion, the very ground of the racism we are trying to deconstruct."

Han menar alltså att det är själva mångfalden och inte homogeniteten av de svartas erfarenheter som ska ligga i huvudfokus när man tar in kunskap. Man måste ta i anspråk att identiteter även formas av faktorer som ålder, klasstillhörighet och sexualitet. För att öppna upp ”representationsbördan” och göra strukturerna mer rättvisa, måste bilden av de svarta helt enkelt nyanseras mer för att framställningen ska bli mer rättvis.

Tack

Norrköping

Kasper

Norrköping

Vamos Suecia!

Norrköping

Kalinka

Norrköping Hej!

Kommer under större delen av sommaren fokusera på min VM-vodd Kalinka. Se gärna till att följa den via Youtube och via min blogg här! Prenumerera gärna, stort tack!

24-åring med fotbollsfostran i IF Sylvia. Manager för Calcio Amore. Meriter från SFL.


Tidigare skribent på Fotbollskanalen/TV4 och är M.Sc inom kultur och mediegestaltning.


Hjärtat klappar för Arsenal och Lukas Podolski. Griezmann också en favorit. Extraknäcker med tennis.

  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se