Logga in
Logga ut
Frias de från äktenskapstvång Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

En ekonomi i gungning

Igår fick Kommunstyrelsen information om utbildningsnämndens prekära ekonomiska läge. Utbildningsdirektör och ekonomichef gjorde en utmärkt analys av budgetunderskottet och redovisade också sina tankar framåt.

Nu återstår den politiska analysen med tillhörande åtgärdsplan och den ska göras nästkommande måndag då Kommunstyrelsen återigen samlas. Det är till syvende och sist politikernas ansvar att hålla budgeten på ett nollresultat. Sedan kan man tycka att utbildningsnämndens underskott ”bara” utgör ett par procent av hela budgetomslutningen, men här pratar vi om mer än 40 miljoner kronor.

Kommunfullmäktige har ålagt varje nämnd att hålla sin budget, eller som det står i budgetdokumentet:

”Kommunens ekonomi ska vara i balans. Det är därför av största vikt att nämnderna inte överskrider tilldelad budget. Vid ett befarat överskridande ska nämnderna omedelbart vidta åtgärder så att underskott undviks.”

De ständigt återkommande underskotten är ett politiskt misslyckande men det är alldeles för lätt att kräva politikers avgång. Först måste vi alla hjälpas åt med analysen och se till att vi får en långsiktigt hållbar utbildningsbudget.

 

Slukhålet Utbildningsnämnden

 

Wikipedias definition av slukhål är:

”ett naturligt bildat dräneringshål där vatten leds ner från is- eller markytan till djupare liggande tunnelsystem. Slukhål förekommer främst i karstområden men även på glaciärer. Om ett slukhål bildas plötsligt, genom att taket på en underjordisk grotta kollapsar, är den korrekta termen för detta en instörtningsdolin.”

 

Denna text illustreras med ett foto på ”The Devils sinkhole” (Djävulens slukhål”) i Florida.

 

Jag tänker förstås på Utbildningsnämndens ekonomi. Vid morgondagens kommunfullmäktigesammanträde, då vi ska debattera årsbokslutet, kommer ett särskilt fokus att ligga på utbildningsnämnden. Revisorerna har framfört skarp kritik och Kommunfullmäktiges presidium stämmer in i ack- och vekören. 

 

Det har tagit mig 7 år att förstå att jag ingenting förstår av vad som driver nämndens kostnader. 

 

Kan det vara kulturellt betingat där starka hierarkier byggts in i systemet? Ofta hör jag att ”så kan vi inte göra därför att rektorerna själva bestämmer över sin enhet”. Är det verkligen så även år 2018? Jag känner igen det från min skoltid, men nu? Är det inte egentligen så att rektorerna ofta får agera ställföreträdande buse? Att det är ett strukturellt problem som bör angripas från grunden?

 

Jag kan inte låta bli att jämföra med vård- och omsorgsnämndens verksamheter. Aldrig skulle någon komma på att säga att ”de förändringarna går inte att göra eftersom enhetscheferna själva härskar över sitt rike”. Vi har en mycket flexibel organisation.

 

Och att kliva in i förra ekonomichefens tjänsterum var som att få tillträde till självaste kung Salomos skattkammare. Men istället för guldmynt så var hela vägen täckt av ett interaktivt system som skulle få MSB:s sambandscentral att rodna av skam. Inte en krona slank ur det nätet utan att ha ett förutbestämt kostnadsställe.

 

Nu tror jag emellertid att slukhålet är på väg att täppas till. Nya krafter har hittat nyckeln till kung Salomos skattkammare och vi kan förvänta oss en ljusare ekonomisk framtid för utbildningsnämnden.

Modiga kvinnor

Idag har den internationella kvinnodagen firats runt om i världen. Pionjärer har lyfts fram i ljuset och kvinnorättsorganisationer har fått komma till tals.
Själv vill jag lyfta fram tre typer av kvinnor denna dag (och alla andra dagar också):
• Den lågavlönade undersköterskan som kämpar för sitt uppehälle och som sliter både dag och natt för att få ihop till familjens uppehälle. Så här års kommer ångesten krypande när semestern ska planeras. Kommer det att finnas pengar till någon semesterresa? Kommer åtminstone ungarna att få en bra sommar?
• Den unga kvinnan som kämpar för att försöka dölja sina panikångestattacker medan hon väntar på en tid hos psykiatrin. Kommer hon att orka? Var finns stödet för henne?
• Pensionären som trots att hon arbetat i hela sitt liv, inte har råd med en kopp kaffe på fiket i stan. Varför blev det så här? Värst är det för de kvinnor som valde att stanna hemma med barnen när de var små. Här är pengarna i portmonnän lätt räknade. Det orättfärdiga pensionssystemet ger ingen lyxtillvaro!

Ikväll har jag förmånen att få vara deltagare i en politikerpanel i Linköping som ska diskutera regeringens stöd till kvinnorättsorganisationer i andra länder, dvs biståndsarbete. Den som driver människorättsfrågor i vissa länder, får räkna med hårt motstånd. När regeringarnas stöd till kvinno- och HBTQ-organisationer minskar eller upphör, tvingas många lägga ner sin verksamhet. Därför är det viktigt att Sverige driver på för bistånds- och utvecklingsarbete på den globala arenan. Vi har som bekant en ”feministisk utrikespolitik” – låt oss bli en ännu tydligare röst i världen för kvinnors rättigheter.
…………………………..
Åter till den lokala vardagen. Idag har jag varit på begravning och följt en stark och modig kvinna till den sista vilan. En kvinna som aldrig fick stå på en scen i rampljuset. Men en kvinna ur arbetarklassen som stod upp för sin familj och som alltid hade en öppen dörr för den som behövde hennes värme och klokskap.

Alla människors lika värde

Regeringens utredare av personlig assistans är på väg att lägga fram ett helt vansinnigt förslag som kommer att drabba redan drabbade familjer, men inte minst barnen själva. Att dra bort assistansen för barn och äldre är inget annat än vansinne. Vi pratar ofta om att alla har rätt till ett självständigt liv, i den mån det låter sig göras. Personlig assistans åt ett barn med stora behov betyder ofta skillnad mellan en familj i förtvivlan och en familj som får avlastning och på sätt lyckas hålla ihop hela familjen.
Förslaget innebär att funktionshindrade barn under tolv år och äldre över åttio år inte ska ha rätt till personlig assistans.
Nu väntar vi på att ansvarig minister ska kliva fram och säga att det aldrig kommer på frågan att regeringen lägger ett sådant förslag.


Vänsterpartiet vill ha ett samhälle som inkluderar alla. Jag tror på alla människors lika värde!

Solen är röd i Karlstad

Just nu pågår Vänsterpartiets kongress i Karlstad. Jag är inte ombud, men har tre anledningar att vara här.
1. Jag är här som åhörare och jag känner mig bekväm i den fria rollen att komma och gå som man vill i kongresshallen.
2. Nåja, inte riktig som jag vill för jag är också utställare. ViSK - Vänstern i Svenska kyrkan presenterar sig och det har varit fullt upp vid infobordet. Jag har skrivit ett dokument om befrielseteologin där jag också förklarar varför den behövs mer än någonsin idag och självklart försöker jag rekrytera nya medlemmar.
3. Vänsterpartiet har bjudit in mig som gäst med anledning av våra stora valframgångar i Kyrkovalet i höstas.

Och mitt upp i allt ringer SVT Öst och vill ha en kommentar till Stjernkvists utspel i Folkbladet. Vem är Stjernkvist?? I Karlstad är det lätt att ryckas med i debatten som pågår i utställningshallen. Här finns bokförläggare, studieförbund, pensionärsorganisationer och många fler. I hörnet har SVT ställt upp sin utrustning och Mats Knutsson ler oavbrutet med mungipan lite på sned. Och i TV4:as monter står reportern som jag aldrig lärt mig namnet på. Jag säger till Bengt Berg från Värmland att reportern påminner om Kristersson. Bengt säger att de hör till samma gäng.

Och så blir det kulturinslag med Emil Jensen. Vilken ordekvilibrist! Jag har underskattat honom. Hans hyllning till Kulturtanten är både intelligent, rolig och tänkvärd.

I morgon åker jag hem och blir förmodligen mött på stationen av SVT öst. Tillbaka till vardagen igen

Att våga lyssna

I onsdags arrangerade Vänsterpartiet i Norrköping ett öppet möte där vi bjöd in pensionärsorganisationerna PRO och SKPF. Det blev ett riktigt bra möte där vi fick diskutera olika frågor och få ett äldreperspektiv på dem. Under mina 6 år som kommunalråd/oppositionsråd har jag fått lära mig mycket om äldres villkor, men mina viktigaste lärdomar har jag fått av våra äldre medborgare själva.


Att våga lyssna och förstå vilka konsekvenser som de politiska besluten för med sig är oerhört viktigt.


Tiden bara flög iväg! Och jag som trodde att det bara skulle komma ett fåtal med tanke på det kraftiga snöväder som drog in under kvällen. Vi var minst ett trettiotal och bland dem flera av våra egna medlemmar, yngre som äldre. Att vi har så många ungdomar som intresserar sig för äldreomsorg, bådar gott inför framtiden!


Vi pratade om allt mellan himmel och jord.


Bostäder – vem har råd att bo i det trygghetsboende som byggs i Kneippen (på tomten där gamla Roshyddan stod)? Var ska de äldre med låg inkomst bo över huvud taget?


Träffpunkter – en fråga som blossat upp igen. Läs gärna de insändare som Ingrid Andersson har skrivit i Nt nyligen om vilka konsekvenser de kraftiga neddragningarna har fått.


LOV (lagen om valfrihetssystem) ville de inte heller ha. Kloka medborgare som förstår att en privatisering av hemtjänsten bara leder till en dränering av vård- och omsorgsnämndens budget.


Så det var bara att bocka av varenda fråga som Vänsterpartiet i Norrköping har drivit under den här mandatperioden. Vi har våra äldre medborgare med på vägen!


Vid lunchtid lyssnade jag på presskonferensen som civilminister Ardalan Shekarabi (s) och min egen partiledare Jonas Sjöstedt höll ang överenskommelsen om vinster i välfärden. Jag hörde Shekarabi säga: ”Det finns en folklig ilska mot läckaget från svensk välfärd”.


Det har våra äldre medborgare förstått och de delar den ilskan. Vågar ni lyssna?

Jag är Vänsterpartiets oppositionsråd i Norrköping och sitter i Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen och Vård- och omsorgsnämnden. Jag tror på alla människors lika värde och på att samhällen ska byggas underifrån grundat på medborgarnas delaktighet och inflytande.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se