I värmens månad... Jonas Andersson (V) Jonas Andersson (V)
Vädersponsor:

Ett strå vassare i Östra Ryd

Östra Ryd Den borgerliga oppositionen i Söderköping, (C), (L) och (KD), arrangerar tillsammans "Ett strå vassare" för att diskutera och/eller få inspiration kring olika ämnen. I veckan som kommer är det dags att prata bygdeutveckling i Östra Ryd. Vi ses i Östra Ryds skolas matsal på onsdag 6 december kl 18.30. Jag hoppas att många har möjlighet att komma och diskutera framtida utvecklingsmöjligheter ur medborgarnas perspektiv - vi ses där!

 

Ja, det gäller landsbygd återigen

Bottna Ja, det gäller landsbygd återigen. För vi som bor här matas konstant med påståenden om en landsbygd på utdöende, urbanisering och modernisering där vi inte längre behövs utan till och med kan definieras som skräpyta. Men vem kan egentligen på allvar mena att framtiden redan finns? Är inte framtiden något vi formar idag, ibland genom stora beslut och revolutioner men oftast genom små förändringar som på sikt gör en stor skillnad?

Det sägs att vi inte kan göra något åt att landsbygden töms på människor och att alla samlas i stora städer. Men det är inte ens sant, eftersom landsbygden länge haft en nära konstant befolkning och de stora städerna främst växer genom invandring och ökat antal födslar (https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Dagens-urbanisering--inte-pa-landsbygdens-bekostnad/).

En ledande S-politiker menade i veckan, under ett möte i Östra Ryd, att politiker inte kan göra något för att befolkningen ska öka i byn. Men så galet fel tänkt, det är ju precis det politiker kan genom att underlätta för byggnation, genom fördelning av resurser och inte minst genom att släppa det urbana perspektivet och den urbana normen. I en kommun där till och med centralorten räknas som landsbygd borde det ju vara rätt enkelt, kan man tycka!

Det sägs att vi inte är miljövänliga på landet och att i städer kan man minsann effektivisera och minska utsläpp. Kanske kan man det inne i själva staden, men det som staden behöver för att överleva skapas på annat håll. Det är helt orimligt att i sina beräkningar bara ta med vissa delar men inte andra. För hur miljövänligt är det egentligen att importera mat när vi kan producera vår egen? Hur miljövänligt är det att transportera mat över halva landet eller ibland hela klotet, jämfört med att äta sin egen mat på sin egen gård? Och hur produceras egentligen elen inne i staden, var kommer värmen ifrån på vintern, var kommer pappret ifrån i morgontidningen eller virket i nya köksbordet?

Det sägs att vi inte har råd med äldreomsorg på landsbygden, inte råd med små skolor, BB i glesbygd, små lokala hemtjänstenheter eller halvfulla bussar. Däremot har vi råd med bullervallar och miljöförbättringsprojekt i tätbyggda städer, med offentligt finansierade belysta och snöröjda motionsspår där dito på landsbygd sköts ideellt, med kostsamma projekt för att hitta och beskriva ”tysta platser” i våra regioner (!!!), med lokaltrafik där många istället kan gå eller cykla, med kostnader för konstgjorda parker och grönområden, med skenande utgifter för sjuk- och hälsovård till människor som mår sämre och sämre. Vi har till och med råd att ge vissa av de senare rekreation på landsbygden - som medicin!

Varför tror vi inte längre på vår egen förmåga att forma vårt samhälle och vår framtid? Varför kan enskilda människor så snabbt byta åsikt och ideologi efter att de tillträtt en förtroendepost, så som vi ser efter varje val i riksdag, region och kommun? Varför tar vi beslut om vårt samhälle baserat på någon slags framtidsprofetia som förutspår ett samhälle som liknar science fiction-serier? Varför har vi redan börjat förbereda oss på ett sådant samhälle istället för att skapa den framtid vi vill ha, och mår bra av?

Vi vet att vi behöver ren luft. Vi vet att vi behöver mat och vatten utan gifter och föroreningar. Vi vet att vi mår dåligt av stress och buller och att vi läker och mår bra av naturen. Vi vet att känslan av bekräftelse genom status och shopping är tillfällig och att vi mår bättre när vi umgås med de vi älskar. Och sedan dör vi.

Snabbt blir långsamt och fel

Söderköping Diskussionen kring skolor i tätorten fortsätter. Majoriteten gick (som alltid, har de inga egna åsikter och inget att tillföra?) rakt av på tjänstemännens förslag och klubbade igenom en ny tvåparallellig skola i Alboga. En skola för ca 400 barn från 6 års ålder. En skola som medför att barn i tätorten kanske måste skjutsas till skolan, med en helt ny trafiksituation och kanske hundratals bilar som ska till Alboga och tillbaka morgon och eftermiddag. Ett förslag med mängder av frågetecken, inte minst kring kostnaderna.

Oppositionen gjorde verkligen vad den kunde för att stoppa beslutet och istället föra dialog med de som bor i staden, via följande yrkanden under Kommunfullmäktige i Söderköping onsdagen den 22 november 2017:

  • Yrkade på återremiss av ärendet för att KS och BUN snarast skulle kunna diskutera frågan om skolbyggnader i form av medborgardialoger och över partigränserna, i syfte att nå en hållbar lösning av frågan på både kort och lång sikt.

  • Yrkade avslag på Kommunstyrelsens förslag till beslut.

  • Yrkade på:
    Som första steg att kommunfullmäktige gav BUN-förvaltningen uppdraget att snarast kalla föräldrar och personal på Broby skolan till dialogmöten kring åtgärder som underlättar situationen på kort sikt.

    Som andra steg att kommunfullmäktige skulle besluta att KS får i uppdrag att tillsätta en gemensam projektgrupp med bred politisk representation från KS och BUN samt lämpliga tjänstemän för att ta fram beslutsunderlag för skolfrågornas utveckling, med en tidshorisont på minst 10 år.

  • Att Kommunfullmäktige skulle ange att inriktningen för kommande planering ska vara att Broby-skolan ska renoveras, för att fortsatt vara en F–6 skola.

  • Att Kommunfullmäktige skulle besluta att ett projekt snarast startar för att iordningställa Berga-området till en F–6 skola antingen för användning under ombyggnationer av andra skolor eller som en permanent F–6 skola, beroende på vad som framkommer under det fortsatta planeringsarbetet.

 
En Centerparti-kollega påpekar att det finns ett demokratiskt underskott i vår kommun under denna mandatperiod, och jag håller med till fullo. Man skapar varken delaktighet eller insyn bland opposition eller medborgare vilket givetvis ger oss framtida problem i projektet. Redan idag ser vi protestlistor mot exploatering av Albogaskogen, snart ser vi överklaganden av detaljplaner och bygglov. Självklart, helt väntat.

Dessutom behöver vi en skola även i den norra delen av staden, annars riskerar vi att många familjer väljer friskolor i Norrköping dit de ändå pendlar för arbete. Och visst står Söderköping för småskalighet – vad annars har vi att konkurrera med jämfört med övriga förorter runt Norrköping? Visst är det en akut situation på Broby, något som måste lösas omedelbart och inte om fyra år. Och visst har vi redan en skolbyggnad på Berga, en byggnad som oavsett bör bevaras, förvaltas och användas - eller vill majoriteten riva även den?

Jag är glad och stolt över att tillhöra ett parti som vill värna den lilla stadens karaktär och särart. Jag är bedrövad över att Söderköping idag styrs av politiker utan öron. Hur mycket mer ska de hinna rasera?

Kaos på Broby

Söderköping Efter att oppositionen bjöd in till ett dialogmöte i söndags är det rätt tydligt att situationen på Brobyskolan är akut. Det är märkligt att det får gå så långt som det gjort, och att man i Barn- och Utbildningsnämnden inte fått veta hur illa det faktiskt är. Vi har fått massor av fina presentationer om fungerande verksamheter i kommunen de senaste månaderna, men det är viktigt att också få information om det icke-fungerande. Så konstigt och fel det blir annars!

Representanter för en föräldragrupp i Broby överlämnade under mötet en skrivelse med i huvudsak tre enkla budskap (min tolkning och förenkling):

1. Man saknar dialog och ber om samarbete
En enklare begäran kan man som tjänsteman eller politiker inte få, tänker jag. Dialog och samarbete måste vara självklart och centralt i en kommuns arbete. Det är medborgarnas ärenden och frågor som ska förvaltas och drivas – och det går ju inte att göra på ett seriöst sätt utan dialog eller samarbete. Nu tar jag för givet att man snabbt ordnar ett möte mellan ansvariga operativa tjänstemän, ledande politiker och engagerade föräldrar.

2. Man kommer med konstruktiva förslag och ber om fler
Från min plats verkar det som att både tjänstemän och styrande politiker ser lösningen på Broby i bygget av en tvåparallellig skola i Alboga. När den skolan står klar kan barnen i Broby flytta dit, har jag hört sägas flera gånger tidigare. Men precis som en förälder påpekade under mötet är det inte en lösning för de barn som finns på Broby idag eftersom en ny skola kanske står klar först om fyra år eller så.

Situationen på Broby är akut, där barn får kasta i sig mat och ibland sitta på golvet när de ska äta, där barn inte vill gå på frita längre eftersom det inte finns plats för aktiviteter varken ute eller inne. Där föräldrar inte vet var de ska hämta sina barn på eftermiddagen och där det finns oro kring mögel - eller förlåt, ”otjänliga lokaler” låter mindre skadligt. Det här är arbetsmiljöproblem som aldrig skulle accepteras bland vuxna anställda! Och som enligt föräldrarna enbart räddas upp tack vare kämpande pedagoger.

Jag upplevde att föräldrarna på mötet förstod problematiken och är beredda på kompromisser. Det finns möjligheter för de äldre barnen att nyttja Bergaskolan i kombination med idrott på Ramunderskolan. Det finns möjligheter att fördela elever på alla skolor i tätorten, eller att riva en byggnad och ställa upp baracker. Men mest av allt finns det troligen massor av möjligheter om alla sätter sig ned och blir konstruktiva och konkreta.

3. Man vill försäkra sig om att problemen inte följer med till högstadiet
Har Ramunderskolan den kapacitet som krävs om ett par år eller ska samma barn då mötas av en liknande problematik? Vi fick inte svar på den frågan under mötet, men det handlar om antal barn och om kvadratmeter så svaret borde vara enkelt att hitta hos den som planerar verksamheten.

 

Jag tänker att de barn som går på Broby idag förtjänar en bra skoltid. De ska ha med sig fina minnen, få samma chans till både idrott och rastaktiviteter som andra, gärna älska att gå på frita och uppskatta lunchen tillsammans med kompisar. Det hjälper inte de här barnen om skolfrågan är löst om fyra år, det måste finnas en plan innan jul och en lösning strax därefter. När det handlar om barn kan man inte prata om ”sen”- varje dag räknas och varje dag är viktig.

Det finns (otroligt men sant) bara en begränsad summa pengar i vår kommun, och en begränsad tillgång på både tjänstemän och hantverkare. Och det måste självklart prioriteras att lösa akuta situationer först, innan man påbörjar nya och storslagna visioner. När Brobyskolans problem är löst, först då vet vi var, när och hur en ny skola bör se ut och vad den får kosta. Ju snabbare desto bättre alltså, för alla parter. Snart nog är det jul!

 

Ett beslut som rör ditt barn och din vardag

Söderköping Nyss hemkommen från Barn- och Utbildningsnämndens möte kan jag inte skaka av mig irritationen över hur den politiska majoriteten blundar för demokrati, medbestämmande och debatt. Trots att den borgerliga oppositionen både debatterat emot och formellt reserverat sig mot beslutet om en tvåparallellig skola i Alboga så fick vi idag höra av vi i nämnden är överens. Och när en representant för Centerpartiet påpekade att så verkligen inte är fallet kallades det för ett ”missförstånd”. Tänk så enkelt att skylla på missförstånd när man inte vill ha varken dialog eller samarbete!

Vi i den borgerliga oppositionen ser oss som representanter för medborgarna. Och vi anser också att vissa beslut och förändringar, som är avgörande och/eller kontroversiella, ska lyftas och diskuteras även under mandatperioden. I dagarna ska den politiska majoriteten i Söderköping (S), (M) och (MP) driva igenom ett beslut om skolbyggnation utan att varken presentera eller diskutera förslagen med de som bor i staden. Man har inte ens tagit fram en riktig kalkyl utan lutar sig på något som uttalat bara är en riktlinje. Och överens, det är vi varken om hur en demokratisk process går till eller om hur en framtida skola ska se ut – det senare eftersom de som bor i staden inte ens har tillfrågats.

Personligen har jag en massa funderingar kring det förslag som utan dialog ska klubbas:

  • Skulle jag föredra att mitt barn från sex års ålder går i en skola med 200 barn eller i en skola med 400?
  • Skulle jag tycka att trafiksituationen kring en skola i Alboga är bra, om mitt barn från sex års ålder ska ta sig till och från skolan från exempelvis Broby eller Dockgärdet?
  • Hur trygg blir trafiksituationen kring en skola där föräldrar måste lämna och hämta sina barn med bil varje dag?
  • Vill vi att Albogaskogen ska bebyggas?
  • Är det lämpligt att en ny multihall hamnar i Alboga samtidigt som vi utvecklar en idrottsplats på Vikingavallen?
  • Blir det kanske lättare att från Dockgärdet ta med mina barn i bilen till en skola i Norrköping, eftersom jag ändå pendlar dit varje dag? Ett beslut som i sin tur ökar kostnaderna för skattebetalarna, eftersom elever som väljer annan kommun kostar oss mer?
  • Vad händer med vårt bostadsområde om vi inte har en skola alls, alternativt har en skola för 400 barn intill?
  • Och vad är det egentligen som gör vår kommun attraktiv för en inflyttande barnfamilj, vad har vi idag som de inte kan hitta i vilken Norrköpingsförort som helst?

Nu på söndag ska jag inte prata om vad jag tycker, däremot hoppas jag att DU kommer och ger oss alla DIN syn på hur framtidens skola i Söderköping kan se ut. Varmt välkommen till Brobyskolans matsal nu på söndag 12 november kl 15-17 för att diskutera storlek, placering och tidsplan gällande skolor i Söderköping stad.

 

 

Ur Centerpartiets idéprogram:

”Föräldrarnas och barnens rätt att välja skola är central, samtidigt som föräldrarna och eleverna bör få ett ökat ansvar och inflytande i skolan.”


”För att stärka det personliga självbestämmandet, för att öka det regionala och lokala självstyret, måste principen vara att beslut i första hand ska fattas av människor själva, eller så nära den enskilda människan som möjligt. Beslut som endast berör en mer lokal nivå, eller bara individen själv, bör inte flyttas upp till en högre nivå, som ofta är fallet idag. Detta ställer krav på meningsfulla och demokratiskt tillsatta beslutsnivåer på lokal och regional nivå, med legitimitet och insyn, så att människor aktivt kan delta i besluten. En del i decentraliseringen är att öka brukarinflytandet så att de som går i skolan, eller de som har behov av omsorg, ska ha möjlighet att påverka sin närmiljö och livssituation.”

 

Jag heter Pia Liedholm, är medlem i Centerpartiet och ersättare i Barn- och Utbildningsnämnden i Söderköping. Jag har en bakgrund inom bland annat information och marknadsföring samt kvalitets- och verksamhetsutveckling. Idag arbetar jag med skogs- och lantbruksmaskiner och som processledare för organisationen "Hela Sverige ska leva!". Fritiden spenderas gärna utomhus, i skogen och på sjön med familjen.


Söderköpings kommun har en fantastisk stad och historia, småskalighet, ett rikt kulturutbud, en levande landsbygd, en världsunik skärgård och ett stort antal aktiva företag och föreningar. Närheten till flera stora städer är en enorm potential men hur ska vi bäst både bevara och utveckla?


Det vi gör och beslutar idag förändrar morgondagen och livet för kommande generationer. Framtiden är inte utstakad, utvecklingen är inte förutbestämd –- det är vi alla tillsammans som varje dag sätter standarden och skapar möjligheterna. Inom lokalpolitiken vill jag se mer helhetsperspektiv; en hänsyn till alla aspekter och ett ansvar för alla effekter av det som beslutas. Jag vill också att så många som möjligt ska ha möjlighet att påverka sin egen vardag och sitt eget liv, oavsett hur och var man väljer att leva.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se