• måndag 25 september 2017
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
Barn i växelvis boende är mindre stressade Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Låt oss kräva samarbete

Bottna Det märks att det börjar närma sig val och att partierna i Söderköping diskuterat sin valkampanj. Plötsligt har vi två nya bloggare och säkerligen hänger de andra i majoriteten på alldeles strax. För mig, som under ett års tid (och då inte partipolitiskt aktiv) knappt gjorde annat än försökte få svar, dialog och debatt med sittande majoritet, känns det som ett hån. Vill man plötsligt prata med sina medborgare? Är man plötsligt stolt över det man åstadkommit, trots att man aldrig haft så stora protester i vår kommun som under denna mandatperiod, trots att vissa nämnder går ekonomiskt back just på grund av sittande majoritets brist på konsekvensanalys innan beslut?

Nej, jag är inte förvånad utan det här är precis vad jag tog upp i mitt valborgsmässotal i Bottna förra året. Nu vill de minsann prata, inte för att de plötsligt respekterar oss - utan för att valet närmar sig. Bloggandet är en start på valkampanjen.

Jag vet inte hur ni andra känner men för mig är det skrämmande med människor som inte lyssnar eller tar till sig kritik utan bara maler på om sin egen fantastiska prestation. Människor som fått medborgarnas förtroende men som inte ens sätter sig in i frågor innan beslut, som till och med uttalar att de inte behöver bry sig om vad varken opposition eller medborgare tycker eftersom de är i majoritet!! Det är på riktigt skrämmande med förtroendevalda som inte funderat på vad deras egentliga uppdrag går ut på, som inte är intresserade av dialog eller samarbete inom nämnderna ens för att förtydliga en formulering, som senast i Barn- och Utbildningsnämnden. Som vräker ur sig långa haranger, ler och låtsas som inget har hänt.

Och ändå, deras strategi fungerar tyvärr ofta. För vi medborgare glömmer snabbt, tror på det som upprepas och särskilt på det skrivna ordet. Vi orkar sällan ta reda på bakgrund eller siffror utan lyssnar på det som serveras. Mitt förslag är dock att vi fortsätter kräva svar på det som aldrig besvarats, fortsätter kräva att de tar ansvar för beslut som blev fel och fördyrande för oss alla, fortsätter att påminna dem om att det är medborgarnas bästa som gäller – inte makt åt ett fåtal.

Samarbete. Låt oss kräva samarbete.

Diskussion, inspiration och dags att rösta!

Söderköping Det händer en hel del lokalt den närmaste tiden, jag hoppas att många har tid och lust att diskutera och hämta in inspiration.

Redan nu på lördag 16/9 har Liberalerna i Söderköping ett möte om landsbygdsutveckling, kl 11-13 i Skärkinds bygdegård. Arrangörer är Studieförbundet Vuxenskolan, LRF och Liberalerna och medverkar gör bland annat Peter Borring, LRF. Några frågor som ska diskuteras är; Vilka villkor krävs för att kunna bo och verka utanför de större orterna? Borde skatten vara kopplad till servicegrad och därigenom vara lägre på landsbygden? Vad är flaskhalsarna för ökad produktion av östgötska livsmedel? Vad krävs för att kunna bruka jord- och skog? Kan bli intressanta diskussioner tänker jag, och Peter Borring bjuder säkerligen på både nya perspektiv och konkreta exempel.

Dags igen på onsdag 20 september då Söderköpings borgeliga allians (C, L och KD) reser till Linköping för att se Bo & Samhällsexpon "VALLASTADEN 2017" - om framtidens sätt att bygga, bo och leva. Vi ses vid Stinsen i Söderköping kl 15 för samåkning, alternativt vid Expo Vallastadens entré kl 16. Kommunalråd Muharrem Demirok (C) tar emot oss och vi bjuder på inträdet. Intresserade hälsas också välkomna att efter studiebesöket kl 19 lyssna till Centerpartiets bostadspolitiske talesman Ola Johansson.

Sankt Anna skola

Den borgerliga alliansen har också bokat in två öppna dialogmöten; "Ett strå vassare" med tema "Bygdeutveckling". Vi ses först i matsalen på Sankt Anna skola 18 oktober kl 18.30 och senare i Östra Ryds skolas matsal 6 december kl 18.30 - för att diskutera framtida utvecklingsmöjligheter ur medborgarnas perspektiv. Varmt välkomna alla intresserade!

Inte minst är det nu dags för medlemmar i Centerpartiet att rösta fram sina kandidater till riksdagen och till Region Östergötland, jag lade själv mina röster imorse. Det här ger alla medlemmar stor möjlighet att påverka Centerpartiets politik de närmaste åren när varje aktiv person bidrar med just sitt perspektiv och sina hjärtefrågor. För att rösta loggar du in med din personliga kod som du fått i senaste numret av ÖstgötaFocus. Ha tidningen med kandidatpresentationerna till hands, länkarna hittar du på hemsidan: www.centerpartiet.se/soderkoping

 

Politiker som inget kan?

Söderköping Återigen blir det tydligt vilka enorma effekter det får om sittande politiker missförstår uppdraget för tjänstemän respektive folkvalda (och ja, jag har provat båda sidor). Under veckans beslutsmöte i Barn- och Utbildningsnämnden fick vi höra att ledamöterna i nämnden inte behövde sätta sig in i frågan som i allra högsta grad berör just samma nämnd – frågan skulle istället överlåtas till ”proffsen” (läs tjänstemän). Och orden kom från en förtroendevald, häpnadsväckande nog.

Det finns en tanke med att vi har ett system med både tjänstemän och politiker, med olika uppdrag och olika perspektiv. Vad blir då effekten av en majoritet som inte sätter sig in i frågor? Vad blir effekten av tjänstemannastyre där politikerna inte vill, törs eller får säga sin mening?

Märkligt nog är det ingen som ens frågar vad de folkvalda har för bakgrund, kompetens, utbildning eller erfarenhet. Jag vet nästan inget om de övriga i min nämnd och de vet nästan inget om mig. Hur kommer det sig då att nämndens ordförande anser att vi ska överlämna frågor till proffsen? Är det en värdering i relation till egen kompetens i ämnet? Eller tror personen att det finns omfattande brister hos de andra runt bordet? Ser han inte ens den erfarenhet som samlats hos de ledamöter som under många år suttit i samma nämnd?

Det är och ska vara en enorm skillnad på perspektiv hos en tjänsteman och en folkvald. En tjänsteman är ofta specialiserad, har som mål att klara sin egen budget men mäts inte på kommunen som helhet och ibland inte ens långsiktigt inom sitt eget område. En folkvald däremot bor alltid i kommunen, är utsedd till representant av medborgarna och har därigenom ett avsevärt bredare perspektiv – i alla fall om den förstått allvaret i sitt uppdrag.

En tjänsteman kan tillsättas genom beslutet av en enda person, dessutom av en person som själv fått sin plats på samma sätt. Medborgarna har inga möjligheter till insyn eller medbestämmande och det finns faktiskt inga garantier för att titeln motsvarar kompetensen – det är högst individuellt precis som på alla andra arbetsplatser och precis som bland politiker. De senare kan dock avsättas både under en mandatperiod men framför allt vid nästa val. En tjänsteman avkrävs sällan ansvar för effekterna av sitt arbete eller sina beslut, åtminstone inte med några allvarligare följder.

Det finns självklart en anledning att vi har ett system med både tjänstemän och politiker, båda sidor behövs för att driva en kommun. Men när sittande majoritet gång på gång överlämnar hela ansvaret på anställda, från förslag till underlag till utredningar till planer till kalkyler och ända fram till beslut – då är plötsligt vårt gemensamma inget annat än en excelfil och en budgetredovisning. När budgeten överskrids äskar man mera pengar och medborgarna får betala – på ett eller annat sätt.

När politiker lägger fram ett förslag till beslut reagerar ofta medborgarna. Men om sittande majoritet inte vågar tänka själv utan enbart lutar sig på tjänstemännens utredningar så är besluten ofta så gott som redan tagna, utan att medborgarna kan påverka. Med en sådan majoritet måste man reagera redan när tjänstemännen börjar skissa.

Den här gången handlar det om byggnation, placering och storlek på framtida skolor i Söderköping tätort, en viktig fråga för rätt många. Har inte politiker en skyldighet att sätta sig in i den frågan, ur barnens, föräldrarnas och undervisningens perspektiv? Tjänstemännen har börjat sitt uppdrag och kommer att klara av det galant - men var är den politiska motvikten?

Bussar eller inte?

Östergötlands landsbygd Det finns inget snabbt sätt att säga det här men du har kanske ett par minuter – det är viktigt.

Som centerpartist är det svårt att prata kollektivtrafik utan att också säga att det är just Centerpartiet i Region Östergötland, tillsammans med nästan alla andra partier, som har tagit beslutet om att omvandla kollektivtrafik till närtrafik i många områden. Visst har närtrafik positiva sidor men man ska inte missa att man samtidigt lade ner både många avgångar och vissa busslinjer helt och hållet. Jag står på inget sätt bakom beslutet och har kämpat emot det från första stund, redan sedan ett år innan beslutet när jag bjöds in till en dialog kring ämnet.

På detta första möte stod det klart att medborgarna och föreningarna var starkt emot nedläggningarna medan regionen redan bestämt sig - någon dialog fanns aldrig chans till. Jag har heller varken då eller senare sett något större initiativ från Söderköpings kommun, politiska majoriteten eller tjänstemän, för att se till att medborgarna har en tillgänglig kollektivtrafik. Detta trots att kommunen sedan några år överför pengar till just regionen för att de ska ansvara för trafiken. Man kunde ju tro att kommunen skulle kämpa för sina medborgare och jag undrar fortfarande varför man inte agerat. Eller var man bara inte tillräckligt stark?

Nej det är inte kommunens ansvar att ordna kollektivtrafik, det sköter regionen. Nej det är inte kommunens ansvar att ordna skolskjuts till gymnasieungdomar, de hänvisas till kollektivtrafik. Nej det är inte Östgötatrafikens ansvar att ordna upp situationen, de följer politiska beslut. Men någonstans måste väl någon ta ansvar för helheten? Någonstans måste väl människor som arbetar med detta se följderna och börja samarbeta?

Det finns ingen skattkista med offentliga medel. Det finns inte pengar som är reserverade till vissa områden eller funktioner. Det finns däremot ett demokratiskt system och en väldans massa medborgare som tar ur sin plånbok och lägger det i en gemensam pott. Vad ska vi då använda dessa gemensamma pengar till? Kanske borde barns möjlighet att åka till skolan vara en sådan sak?

Vi väljer representanter som i sin tur kan göra precis som de vill under sina fyra år. Man förväntar sig kanske att dessa folkvalda ska känna ett ansvar för att representera sina medborgare. Man förväntar sig kanske att dessa folkvalda ska ha en viss kompetens eller åtminstone en viss ödmjukhet inför uppdraget. Men vad gör man då när ingen ens reagerar på att våra barn inte längre kan komma hem från skolan?

Barn i grundskola får skolskjuts men inte gymnasielever, alltså från 15 år och uppåt. Gymnasiet är inte obligatoriskt säger man trots att det i realiteten är precis det idag – vem får ett jobb utan?

I vissa områden kan gymnasieelever inte överhuvudtaget ta sig till eller från skolan. En del kommuner ger dem rätt att åka med skolskjutsar i ”mån av plats” - vilket betyder att man varje dag och vid varje resa riskerar att stå kvar på hållplatsen. Vissa familjer kan ordna skjuts med bil, med extra resor (varken bra för vardagen, plånbok eller miljö) eller samarbeten med andra pendlare. I andra familjer kostar man på körkort, mopeder och EPA-traktorer och låter sedan ungdomarna färdas på egen hand på farliga landsvägar, ibland tiotals mil om dagen, och under långa perioder i mörker och i dåligt väglag. På några håll tvingar detta beslut familjer att lämna sina hem, att lämna landsbygden. För självklart sätter familjerna barnen främst.

Där jag bor kan många gymnasieungdomar ta sig till skolan men kommer för sent till lektionerna varje dag eftersom bussanslutningar inte matchar. Problemen börjar på allvar när de ska ta sig hem. Vissa har inte en enda buss som går hemåt, men där jag bor finns det åtminstone just denna enda. Denna enda buss går så gott som EXAKT samma tid som den skolskjuts som ungdomarna kanske kan få åka med – ingen som helst samordning där heller alltså.

När eleverna slutar tidigt kan de få driva omkring i fyra timmar varje dag för att invänta denna enda buss. När eleverna slutar normal tid så missar de denna enda buss. Och då kan man tro att problemet är löst med närtrafik?

Närtrafiken går bara efter klockan 17, så visst kan de vänta på den. Men den måste beställas dagen innan så missar man en anslutande buss (ja, bussarna är ofta försenade) så står man där ändå, utan möjlighet att ta sig hem. Kanske fem mil hemifrån, ibland mer. Har man möjlighet att beställa resan i förväg så löser sig allt kanske ni tror? Nja, verkligheten är ju den att man då får betala. Förutom att föräldrarna betalat för kollektivtrafiken genom skatten, förutom att gymnasieskolan eller föräldrarna redan betalat extra för kollektivtrafik genom det vanliga busskortet så får man alltså betala resan en tredje gång. 30 kronor per enkel resa för ungdomar, en resa som måste beställas i förväg, där man inte kan välja avresetid och man inte vet hur lång tid resan kommer att ta.

30 kronor enkel väg per dag blir ungefär 6.500:- per år om man räknar bort helger och lov. Har du flera barn får de också betala, jag vet de som har tre. 19.500:- per år alltså, och om de ”bara” behöver resan hem – annars blir det ju det dubbla. Extra. Utöver skatt för kollektivtrafik. Utöver busskort för kollektivtrafik. Och så undrar vissa varför föräldrar är upprörda?

Kollektiv betyder gemensam. Kollektivtrafiken ska vara en gemensam trafik. Det är vi medborgare som har skapat denna funktion och betalat för den. Den är till för att vi ska kunna ta oss till skola, till jobb och till aktiviteter för en rimlig peng med mindre miljöpåverkan. Ska man då skylla sig själv om man bor på landet, acceptera att man får ordna och bekosta allt själv för att få vardagen att gå ihop? I min kommun bor hälften av skattebetalarna på landsbygden, den grupp som nu drabbas av ickefungerande kollektivtrafik. Det är en rätt omfattande peng som betalas av dessa medborgare. Dessa medborgare som inte har cykelavstånd, men som förser landet och städerna med mat, energi, material, rekreationsmöjligheter. Dessa medborgare som får se skattepengar läggas på bullerbekämpning och trottoarer inne i staden, på gatubelysning, på blomsterarrangemang på torgen, på konstruerade grönområden, på bussar som går var tionde minut - ja på en massa saker som de inte tar del av.

Det är rätt orimligt alltihop. Och då har jag inte ens berört hur man bemött och tilltalat sina medborgare.

Ta mig tillbaka

Norrköping Igår var jag återigen på RixFM-festival i Norrköping. Och även om jag hellre stannat hemma och lyssnat på skogen och havet (vad gör man inte för sina barn) så är jag ändå imponerad över Norrköpings förmåga att få till bra evenemang för en stor målgrupp. I år bjöds det dessutom på en hel del stjärnglans från scenen, i alla fall om man gillar Melodifestivalen.

För två år sedan var jag på samma plats och lyssnade på Darin och hans ”Ta mig tillbaka”. Då tyckte jag att det var en riktigt bra låt, idag stänger jag av radion så snart jag hör de första tonerna. För mitt sällskap på festivalen 2015 finns inte längre kvar och texten blir numera alltför sorglig.

”Döden, döden” sa Astrid Lindgren i en intervju, ständigt närvarande, mer ju äldre man blir. Efter att ha förlorat både vänner och släktingar i förtid så tänker jag ofta på varför döden är så frånvarande i vårt samhälle och i vår vardag, trots att den är lika verklig idag som alltid. Kanske beror det på att de flesta av oss inte längre har tro eller kyrkan i vårt liv, den är inte längre byns medelpunkt. Kanske var det närheten till kyrkan som gjorde att man pratade mer om döden förr. Och det man pratar om är oftast inte lika skrämmande, precis som motsatsen.

De mer givande samtal jag haft om sorg och förlust har varit antingen med någon som drabbats eller med en prästvigd, det kan till och med räcka med en blick eller ett fåtal ord för att känna stöd. Och drabbas enskilda, grupper eller samhället av en kris (om så bara gällande nedläggningar av kommunal service) så är det kyrkan som är den första att öppna sin dörr och att ge av sin tid. Ingen annan verkar ha lyckats ta kyrkans plats. Kan det till och med vara en av orsakerna till att många människor mår så dåligt, att det där äkta ärliga och frivilliga stödet inte längre finns?

Nej, jag förespråkar inte en viss religion och de flesta jag umgås med är nog ateister. Detta är bara mina egna funderingar kring sorg, stöd och samtal som kommer upp när jag gått på RixFM-festival och Darin spelas på radion på vägen hem. Önskar att man kunde skicka kramar till himlen.

På måndag är det dags för ett helt annat "ta mig tillbaka". Till jobbet.

Jag heter Pia Liedholm, är medlem i Centerpartiet och ersättare i Barn- och Utbildningsnämnden i Söderköping. Jag har en bakgrund inom bland annat information och marknadsföring samt kvalitets- och verksamhetsutveckling. Idag arbetar jag med skogs- och lantbruksmaskiner och fritiden spenderas gärna utomhus, i skogen och på sjön med familjen.


Söderköpings kommun har en fantastisk stad och historia, småskalighet, ett rikt kulturutbud, en levande landsbygd, en världsunik skärgård och ett stort antal aktiva företag och föreningar. Närheten till flera stora städer är en enorm potential men hur ska vi bäst både bevara och utveckla?


Det vi gör och beslutar idag förändrar morgondagen och livet för kommande generationer. Framtiden är inte utstakad, utvecklingen är inte förutbestämd –- det är vi alla tillsammans som varje dag sätter standarden och skapar möjligheterna. Inom lokalpolitiken vill jag se mer helhetsperspektiv; en hänsyn till alla aspekter och ett ansvar för alla effekter av det som beslutas. Jag vill också att så många som möjligt ska ha möjlighet att påverka sin egen vardag och sitt eget liv, oavsett hur och var man väljer att leva.

  • Mest lästa bloggar
Östgötahockey

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se