Rätt till socialbidrag? Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Ulrika Jeansson (S)

Vackert med vardag

Vardag - vackert!

Efter att först ha varit på kongress och sedan haft lite ledigt vid påsk är det ganska skönt, ja till och med lite vackert, med vardag. Min vardag är sällan helt inrutad, vissa ”övning” återkommer, möten som faller in med jämna eller ojämna mellanrum.

I dag har jag hunnit med att träffa Ulla Johansson, i Finspång en riktig kändis då hon klarat av att få titeln årets Finspångare för något år sedan. När jag träffar Ulla kan jag alltid vara säker på att frågorna är fler än de vi egentligen ska avhandla. Vi ska bereda dagordningen för rådet för funktionsfrågor. Idag han vi också med att prata boendeutveckling i Finspång. Ulla värnar såklart om de som behöver lättillgängliga bostäder. Hon pratar varmt om att kanske kunna bygga ett särskilt boende för äldre på lasaretts-tomten när så är dags. Även det boende för missbrukare som Ulla basade över för länge sedan diskuterades. Jag var lite nyfiken och Ulla berättade. Hon berättade om utflykter och om att de hade en gemensamhetslokal i källaren för att kunna umgås utan droger.

Efter Ulla träffade jag en anhörig till en brukare på ett boende. Vi hade ett bra samtal och både ris och ros avhandlades. Jag blev varm över att höra om den fina vi gör, men också såklart lite ledsen över det som inte är fungerar lika bra. Men, att ta del av tankar gör ju också att det finns möjlighet att förändra, så allt sådant är mycket värdefullt. Efter förberedelse inför att samordningsförbundet ska få ta del av Finspång och budgetförberedelser och budgetprat så tog jag el-cykeln och for hem. El-cykeln i sig är värd en egen bloggtexter, så den tar jag en annan dag.

Väl hemma blev det vardagskunskap, Zia läste recept, övade på mått och stekte pannkakor. Mycket svenska, lite matte och en hel del hemkunskap. Och ett bra sätt att plugga på, då ar man maten färdig när plugget är klart. Zia är för övrigt,, för er som inte känner mig och familjen, vår familjehemskille som bott hos oss i ett och halvt år. 

 

Nu innan det blir natt så blir det promenad. Ja, jag går mycket och det är så jag processar mycket av det jag har på G. Idag kommer jag nog fundera över dagens samtal med den anhöriga och om budgeten för 2018.

Ja, visst är vardag vacker. Och det ända jag kan vara riktigt säker på är att morgondagens vardag inte ser lika dan ut som dagens. Kanske den blir ännu vackrare.

 

Vibjörsparken 2.0

En park med fantastiska möjligheter. Det tog lite tid, många har fått varit med och tycka till. Ett nytt sätt att jobba, Culture planning användes. Idag så var det äntligen invigning. Vibjörnsparken 2.0 är verklighet.

En fantastiskt fin lekmiljö har växt fram i parken. Anpassningar för rullstolsburna är gjorda, både vid sandlådan och de fina bänkarna och borden där man kan äta sin matsäck. Eller varför inte en grillad korv, eftersom det finns en fin eldstad också. En fin naturstig är också skapad, på sommaren kommer du kunna njuta av vackra blommor på slotterängarna och insektshotell finns för att främja livet i parken. Och, en mycket viktig sak, något nödvändigt när nöden kommer – toalett, även den anpassad för en ökad tillgänglighet. Och så det som har dröjt allt för länge. Belysningen i parken. Eken är upplyst, men även gångvägarna i parken. En fråga som verkligen slår mig, varför har vi inte förrän nu satt lysen i parken. Många ”genar” i parken för att komma hem, och mörka områden är inte direkt trygga. Snart är det kanske snö och vitt på marken, då blir pulkabacken ett givet nöje. Och kanske en grillad banan till mellanmål?

 

Invigningen i eftermiddag var välbesökt. Vibjörn (Urban, till vardags kommunanställd arkivarie) från 1300-talet gästade parken och lämnade över nyttjandet till alla barn och vuxna i Finspång. Herman var med och skrev under på överlämnandet. Ett utmärkt skådespel av dem båda. Sedan släcktes hela parken ner, och alla fick uppleva en mycket fin eldshow.

Så nu, Till alla Finspångsbor, parken är er. Använd den mycket!

 

Att uppmärksamma det goda

I veckan delades det sista stipendiet för året ut av kommunstyrelsen i Finspång. Det var ungdomsstipendet och det gick till Faik Bandy U9. Det är ett lag som består av fler tjejer än killar. Häftigt, i en ganska killdominant sport. Jag och Stefan Carlsson hade äran att dela ut stipendiet. För att möta upp på ”hemmaplan” snörde jag på mig skridskor (om än lånade, då jag vid letandet av mina gamla inkörda konståkningsskridskor vände upp och ner på hela huset kvällen före utan framgång ), min hjälm och åkte ut på isen. I regn men med glada miner fick laget 10 000 till lagkassan. Vi fick berättat för oss att de just heter U (istället för P eller F) för att det är både tjejer och killar i laget.De spelar i en serie med mest killar. Det finns seriespel för lag med enbart tjejer, men då skulle resorna bli allt för långa (vi pratar om tex Stockholm och Västerås). Men, pengarna skulle nog bland annat gå till någon cup för flickor.

För mig som politiker är det viktigt att uppmärksamma föreningslivet, stötta föreningslivet på olika sätt, bland annat ekonomiskt. Det görs självklart via föreningsbidrag – men ibland kan det vara kul att få lite extra stöd. Jag tror det ligger mycket i själva uppmärksammandet också. Föreningslivets alla eldsjälar gör ett fantastiskt jobb. Jag har i veckan läst artiklar i tidningen om hur föräldrar lämnar av sina barn på träning precis som på tex frita (artiklarna handlade inte om Finspång). När jag är ute i Finspång så tycker jag att jag möter en annan bild. Många engagerade föräldrar, syskon, mor och farföräldrar och vuxna som bara brinner för sin förening. Häromkvällen uppe vid Bandyplan på Arena Grosvad stod det ett antal påhejare i bandykurerna och tittade på de duktiga bandyspelarna och det var många ledare/föräldrar som var på isen med skridskor på. Jag vet att det inte är alla barn som har vuxna som kan ställa upp i föreningslivet, av en massa olika orsaker. Då tycker jag att det är underbart att föreningslivet släpper in och ser till att det finns plats för alla. Föreningslivet gör en otrolig social insats, jag vet att det är så mycket mer än att leda själva ”träningen/aktiviteten”. Man har samtal, men stöttar – man pratar om skolan och om känslor. För många barn och ungdomar så är ledaren/ tränarna de vuxna som man har allra mest förtroende för.

Jag är stolt över Finspångs föreningsliv, och önskar ibland att jag själv skulle kunna engagera mig mer. Men, sedan tänker jag att var sak har sin tid och möjlighet. Jag har genom åren, på olika sätt och i olika föreningar varit aktiv. Men just nu nöjer jag mig med at vara en sådan mamma som hejar, står i kiosken när det behövs, hjälper till och säljer lite olika saker för att ekonomiskt stötta barnens aktiviteter. Däremot är jag stolt över min son som är 17 år , som just nu tränar två olika lag/grupper i Torstorps IF. Jag hoppas verkligen att nästa generation också förstår vilken viktig roll föreningslivet spelar och att det ideella arbetet är viktigt och något riktigt fint att utföra. Det är i alla fall värderingar jag vill föra vidare.

.

I helgen ska jag vara riktigt aktiv i den föreningen som jag oftast är aktiv i. Socialdemokraterna. Alla eldsjälar ska träffas hela söndagen för att diskutera hur vi vill utforma vår politk, vårt Finspång, under kommande mandatperiod. Vill ni ha andra tips på en förening som är aktiv i helgen så kan jag rekommendera Finspångs konstförening som bjuder in till vernissage i morgon lördag mellan 14-17 för att uppmärksamma sitt 70-åriga jubileum.

Ska kanske avsluta med att berätta vilka som fått de andra två stipendierna som kommunstyrelsen har deltat ut i år. Miljöstipendiet gick till Friluftsfrämjandet och Kulturstipendiet till Ljusfallshammars lantbruksmuseum. Grattis till dem också, och ett stort tack till alla eldsjälar

När tiden springer ifrån

Förra veckan blev en bloggfri vecka, men det var absolut inte för att det inte hände något. Utan snarare tvärt om, en riktigt späckad vecka. Jag började veckan och måndagen lite ”som vanligt”, med KS-möte och allt som hör det till. Jag provade till och med att larma av kommunhuset 23.15 för att justera protokoll, inget jag rekommenderar i längden. Detta gjordes för att jag på kvällen var på Gåsmiddag i Norrköping hos Sveriges byggindustri. Och nej, det blev ingen svartsoppa – utifrån tips från min coach hade jag anmält avvikande kost, dvs ej blodmat. Den sena justeringen berodde på att bussen dagen efter skulle gå 06.00, och innan dess behövdes det vara justerat. Jag var på kvalitetsmässan i Göteborg i dagarna tre, och lyssnade på en massa bra föredrag (och något mindre bra, men kanske ack så viktiga)så nu gäller det att ta med det bästa vidare in i politiken och i de processer som jag leder. Fick bland annat chansen att lyssna på Klara Henry, och det kan stressa en 45-årig kommunpolitiker. Allt ska gå fort, vara två klick bort och gärna roligt… Känns långt från den kommunalgrå vardagen, men ack så viktigt att tänka på när man ska möta framtiden. 

Fredagen förmiddagen var en mötesdag på hemmaplan med bland annat beredning för kommunala pensionärsrådet och eftermiddagen ägnades åt att fira en 10-åring, lärlingsutbildningen på orten. När man är på språng så gäller det att nyttja tiden, så när jag var på bildningen så klämde jag också in att vara med på sonens utvecklingssamtal (det gäller ett passa på, snart är han 18 och då vill han väl inte ha med mig). Kvällen avrundades med att kommunens jubilarer firades, de som haft anställning i 25 år hos Finspångs kommun. De firades i sedvanlig ordning med god mat, underhållning och dans till På G.

Helgen hade kanske behövts till vila, men jag valde att prioritera mig själv och därför blev det 80-tals fest på Hugos, tillsammans med bästa tjejerna. Jo, det är väl sant att söndagen inte gick så fort.

Och vet ni, nu är det måndag igen, kan liksom inte förstå att det kan gå så fort… När ska jag göra allt jag vill, allt jag tänker och funderar på. Någon som har svare? just nu känns det lite som om det är en 10 000 kronors fråga! Men, om jag inte tyckte allt jag gör var roligt, då skulle jag ju inte göra det. Så, vem är jag att gnälla över i-landsproblem? Jag är lyckligt lottad, med familj jag älskar, tak över huvudet och värme på natten, fina vänner och familj och ett jobb jag gillar! Det kunde vara sämre…

 

Ungdomar

Lovet  har varit tufft för många Finspångsungdomar. Kommunen tvingades stänga Hörnan, fritidsgården i Kulturhuset. Orsaken: det blev för stökigt och man kunde inte garantera ungdomarnas eller de anställdas säkerhet. En hel del åtgärder är såklart redan vidtagna, och fler kommer säkert bli nödvändiga. Hörnan kommer öppna nästa vecka och då kommer man bland annat bjuda in till föräldrarmöte med medlemmarnas föräldrar.Hörnan funderar också över hur man ska kunna göra ungdomarna mer delaktiga i verksamheten. Samarbetet med socialtjänst, skola och polis är viktigt i jobbet med ungdomar. Det kommer behövas ett stort jobb med attityder hos ungdomarna som varit aktiva i det stök som varit. Nattvandrarna har dragit igång, de har fått flera som vill engagera sig. Men, jag hoppas att det är fler av föräldrarna som har barn i tonåren just nu som förstår vikten av det finns vuxna i den miljö tonåringarna är i.

Redan när vi presenterade vår budget så hade vi med en satsningar fritidsverksamhet för de som är +16. Ett rätt tänkt (har det tyvärr visat sig allt för tydligt).Men, kanske kommer det också visa sig att vi kommer behöva utöka även fritidgårdsmöjligheterna för 12-16-åringarna, det får diskussionerna mellan de olika inblandade aktörerna utvisa.

När det blir stökigt runt ungdomar så blir det ofta en viss jargong, många säger ” varför gör inte socialtjänsten något”. Jag vet att socialtjänsten gör en massa, dels förebyggande mer generellt men också mer riktat mot enskilda ungdomar. Det som är viktigt är att socialtjänsten får reda på vad som händer, det som man ibland tråkigt också säger ”att anmäla” om. En sk anmälan ska ses som ett sätt som man bryr sig om individen, att man vill hjälpa och stötta individen. En viktig sak att notera i samband med ”varför gör inte socialtjänsten något” är att socialtjänsten inte kan gå ut och tala om vad man gör, sekretessen för individen är stark och viktig.

En sista uppmaning till alla som rör sig runt ungdomar, fråga vad de gör, var de har varit, med vem de umgås, lyssna på svaren, säg ifrån om det behövs. Det här är såklart ett föräldraransvar, men det är också ett ansvar som de som jobbar med ungdomar har- för att stötta barn som inte växer upp med föräldrar som ställer frågorna, ett kompensatoriskt uppdrag.

Våra barn och ungdomar är värda att vi alla bryr oss. Kommunen som aktör såklart, men framförallt Du och JAG,ja, vi ALLA som har möjlighet.

Vardag

Mitt i veckan, vardag. En ganska trevlig företeelse. Kvällen har bland annat ägnats åt hemkunskapsläxa. Ja, inte min egen utan Zias. Vi har diskuterat miljövänliga val man kan göra i hemmet. En läxa jag faktiskt gillade. Efter att man i skolan pratat om hur man kan skapa ett hållbart, miljövänligt samhälle så har vi gått igenom hemma vad av det som Zia lärt sig vi faktiskt gör här hemma. Vi är nog ganska duktiga. Men, visst lyser det lampor när ingen är i rummet, det dessa snabbt under rinnande vatten, tar bilens när man skulle kunna cykla och det duschas alldeles för länge (framförallt eleven själv!). Men, riktigt bra diskussioner om varför vi gör det ena eller det andra. Zia fick i uppgift att läsa på brevlådan – och kom tillbaka och sa ingen reklam. Efter att ha funderat på vart pappret kommer ifrån så var också det valet förklarat (även om Zia nog tycker det är roligare att få post i lådan). Så, tack för läxan skolan, här hemma gick den hem. Men samtidigt är jag medveten om att det kan vara väldigt svårt om man inte har någon att diskutera med – en ack så viktig tanke när sådan här uppgifter ska läsas hemma (då är det tur att skolan erbjuder läxläsningstillfällen och någon att diskutera med).

Dagen i övrigt har bland annat ägnats åt att träffa ”Ett drogfritt Norrköping”, en förenings tanke som jag gillade och som jag hoppas att vi kan få ”in” även i Finspång. Om detta lovar jag att återkomma.
En träff med metallpensionärerna blev det också, ett samtalsämne blev digitalisering – Nyckelfri hemtjänst och nattvakt (eller nattkamera om man så föredrar). Gruppen i stort var mycket positiva till båda dessa konkreta exempel på digitalisering.

 

 

Ulrika Jeansson är socialdemokratiskt utbildningsråd på min hemort Finspång. Mitt hjärta brinner för skola och utbilning. En mycket viktig fråga för mig är likvärdig skola. I min blogg försöker jag knyta ihop min vardag med mina politiska tankar, jag hoppas att du kan hitta något i mina texter som intresserar dig. Utanför mitt uppdrag som utbildningsråd lägger jag mycket tid på mitt partiuppdrag som ordförande för Socialdemokraterna i Finspång. Ett uppdrag som jag innehar med stor stolthet och som jag försöker förvalta på bästa sätt. Jag bor i Viggestorp i ett litet gult hus med min familj som består av mig, min man och mina två barn. För att må bra måste i livet behöver jag på min fritid få rensa lite ogräs, läsa en bok och gärna resa och uppleva saker.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se