Det gäller att kliva försiktigt ur bilen när vi parkerat parallellt med tomten på Loggvägen i Berg. Backtimjan letar sig ut som en mjuk matta på marken och tar för sig av asfalten. Lite som en försmak av vad som väntar på andra sidan staketet. Tipset om Ingers och Sörens trädgård kom från en vän till familjen som hörde av sig till Bostad – och det är lätt att förstå entusiasmen.

Den ståtliga trävillan ligger en bit in på tomten och lyser kritvit i förmiddagssolen. Den byggdes redan 1909 och de båda almarna som står liksom i givakt intill grindstolparna är förmodligen nästan lika gamla.

– Jag hamlar dem varje år, tidigt tidigt på säsongen, säger Sören när vi betraktar de småväxta men välformade träden.

Artikelbild

| De allra flesta växterna är planterade på friland, men Inger bryter gärna av med krukor här och där. Och små andra trevliga inslag därtill, som grodan här till exempel.

– Välkomna, hälsar Inger och visar in i skuggan.

Pergolan ligger som en oas i värmen och skuggas av det stora äppelträdet som än så länge bara bär små kart av Åkerö. Sören har anlagt en gång och uteplats av rött marktegel och vi slår oss ner under en finurlig konstruktion med två markiser som går åt varsitt håll med stommarna mot varandra.

– Jag såg faktiskt den här lösningen på en restaurang i Warszawa och tänkte att det måste ju funka även hemma, säger Sören.

Enkelt men smart, bara att veva in eller ut i förhållande till vädret.

Artikelbild

| Törnrosas kjortel klättrar högt och kikar ut över de andra växterna i ett av de stora landen.

Här sitter vi en stund och tittar ut över havet av färger. Det blommar överallt i den stora trädgården.

– Jo då, jag har haft lite grönsaker också från början, men blommor är så mycket roligare, säger Inger.

Artikelbild

| Suckulenter trivs nästan överallt. Inger har planterat i en tekanna och de har till och med letat sig fram genom pipen.

Sören slår ifrån sig.

– Jag klipper gräset och häcken, rensar ogräs i grusplanen och sköter träden. Precis allt annat av allt det här vackra är Ingers verk.

Artikelbild

| Strax utenför entrén till glasverandan växer vackra ljusblå höstvädd.

– Jag kan egentligen inte svara på varför jag trivs så bra i trädgården, fortsätter Inger. Det är ett intresse som har blivit en hobby. Jag gillar att arrangera, plantera om, sätta ihop olika växter, pynta med krukor och olika detaljer ... jag tycker faktiskt inte ens att det är tråkigt att rensa ogräs!

Hon utlovar en guidad tur.

Artikelbild

| Inger Velin blir gärna kvar i trädgården om kvällarna. "Jag tycker inte ens att det är tråkigt att rensa ogräs", säger hon.

Men var ska vi börja?

– Inne, säger Sören.

Artikelbild

| Utsikt från glasverandan. Wasa Lejon går förbi i kanalen på sin dagliga förmiddagstur till Borensberg.

Ja, varför inte. Trädgården är i fokus, men den lilla glasverandan som sitter ihop med bostadshuset och utökar antalet rum från sju till åtta från tidig vår till sen höst varje år – ja den går bara inte att missa.

Här finns ett långbord med plats för många i beigefärgade rottingstolar. Vit duk på bordet och rosa rosor och gröna blad av funkia i en fin glasvas. Längs hela ena långsidan och ena kortsidan löper fönster. De är original från när huset byggdes och Sören har skrapat, grundat, kittat och målat om enligt konstens alla regler. Väggarna är tapetserade i ljusrosa en meter upp från golvet, sedan tar skira blommor över. På fönsterbrädorna står pelargoner förstås, i krukor i blått och vitt och däremellan ligger stenar som minnen från många olika resor runt om i Europa.

Artikelbild

| Alunrot finns i många färger och former. De är en av Ingers favoritblommor.

Rummet är kort och gott en ljuvlig sommardröm.

Precis som trädgården.

Artikelbild

| Praktbinkan var Sörens pappas favoritblomma. Han tyckte så mycket om den att den fortfarande kallas "den gudomliga" i familjen.

Vi börjar i landet som tar vid just utanför dörren till glasverandan och vandrar, blomma för blomma, runt hela tomten.

Vi går från ljusblå och vit höstvädd, vidare till ett par stånd astilbe med sina små, små blommor i vackra plymer, en rundklippt dvärgsyren tillsammans med ett litet träd av arten salix som hör till videfamiljen. Därefter kommer funkia av olika slag, ett par blommor som till och med Inger har glömt namnet på, rosor i alla tänkbara färger, lavendel i stora bestånd förstås, palettblad, kärleksört, flera olika suckulenter, julrosor... och då har vi inte ens lämnat det första landet.

Artikelbild

| Pergolan är en oas i värmen, mitt i allt det vackra. Äppleträdet skuggar skönt – och huserar dessutom en vacker murgröna.

I planteringen som ligger parallellt med vägen trivs – bland mycket annat förstås – alunrot i flera olika färger. Allt från ljust limefärgade blad, till mörkt, mörkt röda. Det är en av Ingers favoritblommor.

– Den och lavendel, säger hon. Jag gillar deras sätt att växa med långa skira stjälkar.

Artikelbild

| Rosa ros som klättrar i rostornet av trä som Sören har byggt.

Vi fortsätter med höstanemoner som tar för sig lite väl mycket av landet om Inger får bestämma, mer rosor och lavendel och mängder av andra färgstarka konstverk i olika höjder, former och växtsätt. Två vackra bestånd av praktbinka drar ögonen till sig. Det ena starkt rosa, det andra mustigt lila. De kommer från Sörens pappa som hade dem utanför sin balkong.

– Han tyckte att de var så vackra att han kallade dem ”de gudomliga”, säger Inger.

Artikelbild

Hon pekar ut ett ståtligt exemplar av Törnrosas kjortel som klättrar på en ställning och tittar ut över de andra växterna. Den är vackert mörkröd i bladen med mängder av lila klockor.

Vi avslutar med att sticka näsorna i flera bestånd av kryddor. Citronmeliss, äppelmynta, timjan och många fler. De är inte så mycket till husbehov, säger Inger, utan mer för att de doftar gott.

Artikelbild

Tillbaka i hammocken och skuggan serverar Inger hembakad rabarberpaj. Wasa Lejon glider förbi ett stenkast bort för att slussa sig upp mot kanalen och vidare mot Borensberg på sin dagliga tur.

Några särskilda tips att skicka med till andra blomsterintresserade tycker inte Inger att hon har.

Artikelbild

| Kungsljus

– Jag strosar mest i trädgården och planterar om lite där det behövs, plockar vissna blommor, vattnar och kopplar av.

– Ja, vissa kvällar får jag faktiskt hämta dig här ute, säger Sören.

Artikelbild

Det är lätt att förstå att tiden kan stanna bland all naturlig skönhet. Men jag kan inte låta bli att undra; hur trivs du med vintern?

Inger skrattar. Och Sören svarar.

Artikelbild

– Barnbarnen räknade krukväxterna inne i huset för lite sedan. Jag tror att de slutade vid 125...

Fotnot: Se fler bilder på webben: corren.se/bostad