Spänning, lycka men även en aning nervositet gömde sig i bröstet. Jag minns hur nervigt det var att gå förbi knuttekåken som låg precis bredvid grusvägen upp till parkens ingång. Självklart fanns inget att vara rädd för där, men det visste man ju inte då.

Att gå hela vägen till parken hemifrån var inte jobbigt alls, alltid mötte man någon att heja på och prata med. Jag hade alltid minst en kompis att gå med så för mig blev det blev aldrig tråkigt.

Jag minns när Ingo kom farandes med en helikopter, det var 1982 och han till och med sjöng. Hellre än bra, tyckte jag nog, men det var spännande att få se en sån kändis som han ändå var. Det förstod jag även om jag var 13 år vid det tillfället och inte kollade när han boxades om inte pappa kollade. Minns även när Bröderna Djup var där och sjöng "Vi bor på landet". Ja, käre tid vilka minnen parken bjuder mig på när jag tänker tillbaka.

Det var en härlig stämning i parken. Chokladhjulen snurrade, pilar kastades, det var disco uppe vid lilla dansbanan och dansband nere vid stora, även om det växlades i bland. Räkmackor var ett måste i fiket eller en varm korv från korvvagnen.

Fast det som ändå är parken allra mest för mig är Kenneth and the Knutters. Jag har sett dem massor av gången och den stämningen som rådde då var faktiskt helt speciell. Jag minns första gången jag såg dem. Fick hänga med syrran och hennes kompis Annette. Som vi skrålade och vrålade till dem i takt med ljudet från ett kassettband för att kunna sjunga med när de uppträde. Lyckan var stor när vi fick prata med sångaren efteråt. Deras besök i parken blev till en stor hemvändarkväll för många utflyttade Kisabor. Det var så kul att träffa så många gamla kompisar igen. Faktum är att det lockade väldans många bikers från stora delar av Sverige. De kom på sina snygga motorcyklar som vi andra kunde kolla på. Gänget i Knutters körde också sina motorcyklar till spelningen.

Ett annat minne som jag har är Bonnie Tyler. Att få se och höra henne sjunga "Total eclipse of the heart" live var faktiskt en minnesrik upplevelse. En låt man bara hört på radion eller sett musikvideon på TV.

Jag har varit många gånger i parken och har många fina musikminnen där ifrån. Fast en stor del av att gå dit var nog ändå allt folk man träffade.

Jag önskar att Kenneth and the Knutters kom en enda gång till och körde en riktig hemvändarshow. Jag tror att parken skulle fyllas med härligt folk och att det skulle bli en sån häftig upplevelse för alla även de som inte varit och sett dem någon gång. Tänk om man kunde damma av chokladhjulet, vässa pilarna, tina räkorna och böna och be till knuttarna att de ska komma en gång till. Det vore nåt att se fram emot!

Ewa Ärlebrant är inskrivare i Östgöta media.