Jag brukar vänta till första december i alla fall, innan jag tillåter julkänslan att kittla sig in i kroppen med dofter och smaker och allt det där fina. Men när Anethe Karlsson öppnar den gröna dörren till den röda gamla boden på gården där hon bor, i Tift just utanför Linköping – ja, då går det inte att hålla emot.

Drygt 20 levande ljus lyser upp de gamla timrade väggarna, stora fat har pyntats med granris och ljusslingor och på ett bord har Anethe dukat upp en väldoftande buffé – skinkmacka med senap, glögg, mandel, russin, skumtomtar, pepparkakor med ädelost och en nybakad saffranskaka till sist. Ljuvligt!

Och så alla dessa tomtar! Och fat, kottar, bockar, ljusstakar, hjärtan, lyktor, hönor, skålar, tassar, brickor... Allt i betong. Allt har Anethe gjort själv. Och allt är fint uppradat bland levande ljus och juldukar.

Artikelbild

– Jag gör det för mitt eget må bra, säger Anethe och rättar till en ljusstake som är gjuten i en creme fraiche-burk och som nu har prytts med ett vackert rött band.

Det fina med själva skapandet i betong är att det inte finns några direkta begränsningar. Vem som helst kan ställa i ordning en liten verkstad hemma och börja forma vackra ting.

– Jag tänker hela tiden på vad som går att gjuta, säger Anethe och visar en maffig ljusstake som tillverkats i en avklippt colaflaska.

En del formar köper hon förstås från till exempel WS och Company i Linköping men när hon hittar en tomte eller något annat fint som hon vill se i betong så tillverkar hon helt sonika egna formar i latex.

Artikelbild

| Första steget. När smeten känns som en köttbullsdito är det dags att fylla formen. En creme fraiche-burk blir en fin ljuslykta.

– Lite tålamod bara, för övrigt är det inte så svårt!

(Se hur man gör i faktarutan här intill).

Artikelbild

| Gör plats för ljus. Dunka formen i bordet och slå lite på utsidan så kommer luftbubblor upp till ytan. Kakformen petas bort när betongen brunnit, och...

Det är dags att prova att gjuta!

– God jul, säger Anethe och så skålar vi i glögg innan vi stänger dörren till julrummet och går in i bostadshuset och ner i källaren för att få en lektion i det något dammiga hantverket.

Artikelbild

| ... kvar blir plats för ett värmeljus. Knyt ett band i julens färger och lyktan är redo att lysa upp helgerna.

Här har Anethe och sambon Hasse ett rum för själva gjutandet och ett rum direkt utanför där Anethe målar sina alster.

Det är förstås en ynnest att ha utrymmen där hobbyn får breda ut sig hela tiden, men även den som bara är sugen på att göra en enstaka tomte eller två, och kanske ett klassiskt fågelbad av ett rabarberblad till våren, kan utan större problem göra i ordning en tillfällig verkstad utan att allt för mycket plats krävs.

Artikelbild

| Förberedelse. Här ska göras tomtar. Det här är latexformar som Anethe har gjort, de går att använda många gånger. Nu ska vi peta i betong.

Vi börjar med att hälla vatten i en liten hink. Sedan skopar vi upp betongpulver ur en säck som står på golvet. Jag rör och rör och försöker få det att kännas som en köttbullssmet, enligt Anethes instruktioner.

När konsistensen är rätt plockar vi fram en hemmagjord tomteform och petar i lite smet i taget. Sen är det skaka, skaka, skaka som gäller. Och till det lite slående med en träpinne på utsidan av formen. Allt för att få bort luftbubblor. Man blir glad, på riktigt glad, när bubblorna kommer upp till ytan. Mindre risk att själva skapelsen spricker när den brinner eller att det blir luftbubblehål i gjutningen när den är färdig.

Artikelbild

| Julen är här. I den lilla boden på gården är det redan jul. Här står mängder av Anethes fina alster, sida vid sida.

När hela formen är fylld och vi är nöjda med jakten på de förrädiska bubblorna sätter vi ner tomten i ett hål i en planka. Där får den hänga upp och ner i tre dygn, tills den har brunnit, alltså stelnat och torkat så att formen kan krängas av.

Anethe har förberett en tomte som är färdigbrunnen och vi smörjer in formen med såpvatten på utsidan för att det ska bli lättare att få bort latexen. Mödosamt tittar tomten ut. Det är en del jobb och kräver lite kraft i fingrarna, men det är det värt. Den blir jättefin! Detaljerad, med små knappar i hängslena över sin tjocka mage. Det är inte utan att till och med trådarna i den stickade luvan syns.

Artikelbild

| Upp till kanten. Formen fylls och sedan slår vi med pinnar på utsidan och ropar lyckligt när bubblorna kommer upp till ytan.

Nu ska tomten torka lite till innan den kan målas.

Anethe har ännu en nisse i armén färdig sedan tidigare så att jag får testa att måla.

Artikelbild

| Titt ut. Den här tomen har brunnit i tre dagar hemma hos Anethe. Jag får kämpa en stund men formen släpper till slut och ut tittar en detaljerad nisse.

Vitt skägg förstås. Och grå luva. Sen är han färdig att ta sig an julen.

Vi ger oss i kast med en creme fraiche-burk. Dunkar den i bordet och hojtar ”yes!” när luftbubblorna tittar upp vid ytan.

Artikelbild

| Koncentration. Det är som Anethe säger; "Radio, kaffe och lite färg – vad mer behöver man?" Det är rofullt att måla skägg och luva.

Till sist trycker vi i en liten kakform i mitten som ska funka som ljushållare. Anethe ställer en liten tyngd i så att formen inte flyter upp.

Jag förstår känslan av att leta efter saker som går att gjuta. Det här är jätteroligt! Och ganska enkelt och lättillgängligt, som sagt.

Artikelbild

| God jul! Nymålad och redo att möta storhelgen.

Det blir till att köpa en säck cement i närmsta bygghandel. Till nästa jul ska jag... nej, redan i år ska jag pynta med hemmagjutna stjärnor!