– Kom in! ropar Bänkt och drar sin stickade kofta hårdare om sig när han ­möter upp på gårdsplanen utanför ­villan i Vårdsberg, strax utanför Linköping.

Det är en grådassig torsdagseftermiddag. Regn i luften, ett par grader över noll och snålblåst.

En vanlig dag i november med andra ord. Just en sådan dag som får många av oss att längta till värmen, inte bara under en semestervecka – utan dygnet runt, året runt.

Artikelbild

För Bänkt Olsson och Katarina Axelsson är flytten till Teneriffa mer än en dröm.

För Bänkt och Katarina finns det minst två anledningar att ta det stora steget.

– Dels att det regnar på tvären ganska många månader om året här i Sverige, säger Bänkt.

Men än viktigare förstås – att Katarina mår betydligt bättre av sol och värme än av fuktig kyla. För 20 år sedan var hon med om en trafikolycka som förändrade livet. Bilen hon åkte i tvingades stanna på motorvägen eftersom en lastbil fått stopp längre fram, men fordonet bakom lyckades inte bromsa i tid utan körde rakt in Katarinas bil.

Skadorna syns inte utanpå, men känns desto mer på insidan. Katarina lever med kronisk smärta och kroniska inflammationer. Trots hårt kämpande med träning går det inte att arbeta och hon blev sjukpensionär på heltid för 13 år sedan.

Artikelbild

– Det är ju så det är. Jag försöker att inte skämmas för att jag inte kan jobba, men det är inte alltid lätt. Före olyckan pluggade jag psykologi och min dröm och förhoppning är att jag någon gång ska kunna hjälpa och stötta personer som är i samma situation som jag.

De snöfattiga och fuktiga vintrar som Sverige bjudit på de senaste åren är sämsta möjliga förutsättningar för Katarina. Då blir värken som allra jobbigast. En vardag i ett land där termometern sällan eller aldrig sjunker under 20 grader skulle hjälpa henne mycket.

Artikelbild

Därmed blev beslutet lättare förstås. Men ändå ...

– Jag har inte träffat mitt tre-åriga barnbarn på fyra dagar nu och saknar henne jättemycket. Hur ska det då gå att flytta så långt bort!

Artikelbild

Huset, Åbacka, som varit Bänkt och Katarinas hem i tolv år, såldes nyligen. Det blev den reella starten på resan. När mars slår över i april nästa år har paret ingen bostad i Sverige.

Så hur känns det?
Artikelbild

– Just nu känns det ingenting, konstigt nog, säger Katarina. Det är overkligt på något sätt och jag tror inte att vi har landat riktigt.

– Tiden är rätt, fortsätter Bänkt. Våra barn är stora och har skaffat sig stabila liv, det betyder att vårt hus börjar bli för stort och det är inte samma glädje att ta hand om det och trädgården längre. Dessutom är det gynnsamt att sälja bostäder just nu. Alltså var det dags.

Artikelbild

Att flyttlasset går just till Teneriffa har mycket med klimatet och känslan att göra.

– Vi har varit där förstås, och det kändes rätt. Klimatet är jämnt och det är lika sällan över 30 grader som under 20. Norra delarna av ön är grönare och naturen är otroligt vacker. Vår plan är att bosätta oss tillsammans med de permanenta invånarna, ganska långt från ­turiststråken, säger Bänkt.

Artikelbild

De stora frågorna att ställa sig inför ett beslut av den här storleken är ”varför” och ”hur”, menar Bänkt och Katarina.

– Varför gör man det, flyttar man till något eller ifrån något? I vårt fall är det till. Vi vill egentligen inte lämna något, utom möjligen slask och fem grader varmt i december.

Artikelbild

– När det gäller hur-frågan bör man fundera på vad som passar just dig. Vi väljer att släppa Sverige nu och inte ha något kvar. Det är nog viktigt att inte vara för bestämd med hur det ska bli när man väl är på plats utan vara medveten om att det kommer att skava och kännas konstigt ibland. Det lär ju finnas en hel del nya sociala koder att lära sig, säger Bänkt.

Och därtill kommer ett nytt språk förstås.

Artikelbild

En kvällskurs i spanska med en lärare som dessutom har koll på seder och bruk i det nya landet har gett en hel del insikt – och många sköna skratt.

– Det går sådär om jag ska vara ärlig! Vi lär få fortsätta läsa språk när vi är på plats, konstaterar Katarina.

Artikelbild

Den 10 december sätter de sig på planet för en första rekognoseringsresa. Drömmen på sikt är att bygga ett litet hus med fristående gäststuga.

– Bougainvillea som klättrar över pergolans tak, ser Katarina för sig.

Artikelbild

Bänkt fyller på med dusch i solen, skuggig uteplats och ett boende där ute och inne liksom flyter ihop ...

Men först gäller det att ta reda på förutsättningarna. Hur bygger man hus i ett varmt klimat?

Artikelbild

Hur lär man sig att hålla koll inför ett köp när säljaren inte alls har samma ­redovisningsplikt som vid försäljningar i Sverige?

Hur rimligt är priset?

Artikelbild

– Det känns lite som att kasta sig ut från tian i ett hopptorn för första gången, säger Bänkt. Självklart killar det i magen!

I vardagsrummet står flyttlådorna. Sorteringen har börjat.

Artikelbild

– Vad är det där? säger Bänkt när Katarina lyfter upp en liten porslinsdocka med virkad kjol.

Hon skrattar.

Artikelbild

Självklart måste gamla barndomsminnen också med till Spanien.

Bänkt har köpt en container som ska fyllas med möbler och attiraljer som inte går att skiljas ifrån. Den skeppas sedan ner till Teneriffa.

Artikelbild

Drömmen tar form och förvandlas allt mer till verklighet.

Ett nytt liv står för dörren.

Artikelbild

Och till syvende och sist är det ju som Bänkt säger.

– Lita på vad du känner, innerst inne vet du vad som är rätt för dig. Och skulle det gå alldeles åt helvete – ja då finns ju Sverige kvar!

anna.linden@corren.se