Jag växte upp på 70- och 80-talen med mina tre syskon och våra föräldrar på Plantgatan, en återvändsgata i Kisa. Pappa byggde vårt hus tillsammans med vänner så det kändes verkligen som vårt alldeles egna hus.

Det var en fantastisk uppväxt med ungar i nästan alla hus omkring oss och även på de intilliggande gatorna. Det fanns alltid någon att leka med om man ville det. Vi lekte ofta burken, röda vita rosen, hali hallå, spelade boll, landhockey, körde krocket i någons trädgård och mycket annat. Det var inget fel på vår leklust i alla fall.

På vintern åkte vi i Huldabacken eller på baksidan hos Nilssons som bodde snett över gatan. Där fanns en liten backe på baksidan, då deras granne Bancks hus låg högre upp. Det var så roligt även om backen var väldigt kort och det gick snabbt ner. Vi hade ibland tävling i att åka längst på gummistövlar. Nu när jag tänker tillbaka ser jag att vi alla hade en fantastisk uppväxt med så många kompisar runt omkring oss.

Var det dåligt väder så lekte vi inomhus. På den tiden var smakleken poppis. När vi lekte den satte vi oss i klädkammaren som fanns i källaren. Man fick en ögonbindel och sen fick man en sked av något och skulle gissa vad det var. Att få peppar var ingen höjdare, inte heller kanel. Minns första gången jag lekte den, det var barnvakten Gunilla som lärde oss.

Vi åkte också i tvättkorgen ner för källartrappan som var rak och hade bra höjd. Inget jag skulle våga mig på i dag, men kul var det. Minns en gång jag hoppade ner för trappen och svalde min ena lösa tand. Grät floder och undrade hur det skulle gå för tandfén. Skulle det kunna ge en peng i glaset trots allt? Det löste sig även utan tanden kan jag avslöja, ingen ville leta fram den ändå.

Pappa satte även upp en gunga i hobbyrummet som vi kunde gunga på. Kul och lite spännande att få göra det inomhus. Min syster Åsa och jag lekte ofta kontor i vår källartrapp. Trappstegen var öppna så vi kunde sticka ner benen emellan och så satt vi där och lekte. Vår pappa körde lastbil när vi var små så vi lekte ofta kontorspersonal till alla sorters lastbilschaufförer. Fast roligast var ändå att leka ute med kompisarna.

Jag noterar att de nya stora bostadsområdena som byggs i dag fylls av familjer med barn i olika åldrar. Hoppas de får en lika fantastisk uppväxt som alla vi Kisaungar fick och att de leker ute i alla väder, men även inomhus förstås. Paddan, datorn och TV-spelen finns ju kvar att sitta vid senare.