Sverige var ett regeringsskifte från att få en ny vapenexportlag. Vi rödgröna hade kommit överens om att tillsätta en utredning som bland annat skulle se hur ett demokratikriterium kunde införas. Så blev det inte och exporten till diktaturer har fortsatt. Nyligen redovisades vapenexporten för 2010 och statistiken är en sorglig läsning. Medan människor i Nordafrika och Mellanöstern kämpar för demokrati förser svenska företag förtryckarna med krigsmateriel.

Återigen ställs frågan om vilken sida Sverige bör stå på. Under galgen har dock en förändring skett. En som vantrivs med det nuvarande sällskapet är folkpartiledaren Jan Björklund som
i helgen sa: "Vi måste bli mer noggranna till vem vi säljer vapen. Sverige har under 2000-talet sålt krigsmateriel för strid till både Saudiarabien och Bahrain. Lagstiftningen kring försvarsmaterielexport måste skärpas."

Att exportera vapen till diktaturer är inget nytt utan har pågått länge, men den senaste tidens händelser i Nordafrika och Mellanöstern sätter frågan i nytt ljus och det blir allt för tydligt vad de svenska vapnen bidragit till.

Medan de folkliga resningarna fått lyckliga slut i Tunisien och Egypten ser det värre ut i till exempel Bahrain - som Björklund hänvisade till - där polisen skjuter demonstranter, river symbolen för upproret och arresterar oppositions-ledare. Genom Björklunds utspel finns nu en majoritet i riksdagen för att ändra lagstiftningen om export av krigsmateriel och införa någon form av demokratikriterium. Det är viktigt att nu ta detta på allvar och ta fram ett förslag som har förutsättningar att gå igenom i kammaren och att den omröstningen sker förr snarare än senare.

Visst vill jag och Broderskap gå betydligt längre när det gäller ett begränsa vapenexporten, men detta är troligen vad som är möjligt just nu. Nästa steg får antagligen vänta tills vi vunnit valet och fått en annan regering.