Finland var dessutom långt ifrån det enda landet under 1900-talet som lämnade ett odemokratiskt och omodernt statsskick bakom sig. Italien och Grekland är två andra stater som aktivt tog avstånd från sina kungahus, och de gjorde det dessutom via folkomröstningar.
I Sverige begränsades kungahusets formella makt senast 1974, i samband med att den då nya grundlagen regeringsformen infördes. Det var ett viktigt steg för Sverige i kampen om att minska monarkins inflytande och fastställa att all offentlig makt i vårt land utgår från folket.
Det är snart 50 år sedan Sverige senast minskade monarkins makt, men mer måste göras. Trots att Sverige som republik inte är en politiskt partibunden fråga har den haft svårt att vinna mark hos riksdagspolitikerna.
Republikanska föreningen förespråkar därför att fler debatter förs kring en svensk framtid som republik. Den behöver nödvändigtvis inte se ut som Finlands över 100-åriga historia av kungafritt styre. Men den kan vara en grund. Kunde Finland bli en republik efter självständigheten från Ryssland 1917, så kan Sverige bli detsamma under 2020-talet.
Sverige är sedan många decennier en fullvärdig demokrati i många avseenden. I Sverige värnas de demokratiska fri- och rättigheterna. Av den anledningen rimmar det därför extra illa att det högsta offentliga ämbetet, det som svensk statschef, går i arv. Det är inte värdigt en modern demokrati.
Det finns förvisso poänger att göra i att folkvalda politiker kan vara korrupta och gå emot folkets vilja. Men där har folket möjlighet att byta ut de förtroendevalda, och dessutom finns regelverk för vad politiker får och inte får göra.
Därför är det nu dags att Sverige på allvar påbörjar sin resa mot att bli en republik. Sverige kan bli en republik mycket tidigare än många tror. Många svenskar anser redan att det är orimligt att en person kan födas till en framtid med offentlig makt. Samt att samma person tilldelas apanage och inte kan bli åtalad eller dömd för brott.
I fikarum, gym och på andra platser runt om i landet behöver diskussionen tas på allvar. Vore inte det bästa att i demokratisk ordning välja en statschef, som i många avseenden representerar Sverige och vårt lands intressen? Medborgare kommer alltid ha såväl positiva som negativa åsikter kring en statschef, så fungerar ett samhälle där rätten till egna åsikter existerar. Men en demokratiskt utsedd statschef kommer alltid vara att föredra före en icke-folkvald representant.