Men vi måste alltid påminnas om de mekanismer som växte fram under 1930-talet och hur det kunde gå så illa. Varje ny generation måste få kunskap om förminskningen av människor och förtrycket som sakta fick fortgå.
Den fyrstjärniga filmen ”Rosa Luxemburg” i SVT2 den 5 februari visade på ett kusligt sätt hur de som kämpade för fred och demokrati i Tyskland i början av 1900-talet behandlades.
Det starkaste vapnet som människan har är det skrivna eller talade ordet i böcker, film och av en fri press. Vi ser i dagens Ryssland hur rädd Putin är för Aleksej Navalnyj som i opposition vågat tala klarspråk och kritiserat makten! Efter det misslyckade mordförsöket får nu Aleksej Navalnyj vara fängslad för än det ena och än det andra påhittade brottet. I Sverige tror vi att vi är vaccinerade mot de mörka krafter som finns.
Det är vi inte. Demokratin måste alltid försvaras. Skolungdomar som har bra lärare i historia och samhällskunskap får den kunskapen. Det finns böcker som borde läsas av varje svensk medborgare och dessutom absolut vara en kanon i skolan.
Anne Franks autentiska dagbok kom ut i nyutgåva i början av 2000-talet och borde vara nummer ett på den listan. Majgull Axelsson skrev ”Jag heter inte Miriam” och Maja Hagerman ”Käraste Herman”. Böckerna beskriver det svenska 1900-talet, som hade stora samhällsbrister med sin aningslöshet som tillät Rasbiologiska Institutet i Uppsala vara kvar ändå till 1960-talet.
Den legendariska ”Simon och ekarna” av Marianne Fredriksson samt Elisabeth Åsbrinks fantastiska bok ”Och i Wienerwald står träden kvar” gör ingen oberörd. Lena Einhorns bok "Geniet från Breslau" är suverän.
Markus Zusak skrev den oförglömliga boken ”Boktjuven” och Tatiana de Rosnay ”Saras nyckel”,
John Boyne ”Pojken i randig pyjamas”. Till slut och nummer tio på listan "Haren med bärnstensögon” av Edmund de Waal.
Där har vi tio böcker som kan ge både de unga i skolan och även oss vuxna en vaccination mot hat och ondska och ge en klarsyn om att vara mer generösa och toleranta i synen på våra medmänniskor.