Sverige är inte samma land som det en gång var. En osäkrare och alltmer polariserad omvärld har starkt inflytande på vårt land, inte minst gällande krav på höjd svensk försvarsförmåga. Vem trodde vid ingången av decenniet att Sverige 2024 skulle vara en del av försvarsalliansen Nato? Det är i denna kontext som dagens och morgondagens investeringar måste ses och prioriteras. Det gäller även infrastrukturen.
I en nyligen genomförd intervju i Sveriges Radio påtalade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Sverige måste investera mer i militär- och civil infrastruktur som vägar och järnvägar, för att nå upp till Natos krav på bland annat transporter i västöstlig riktning. Infrastrukturen har länge varit förfördelad i svenska regeringsbudgetar.
Samtidigt som underhållet av befintliga vägar och järnvägar åsidosatts har behoven av ny, modern infrastruktur för ökade gods- och persontransporter ökat. Våra nordiska grannar och övriga EU rustar, medan Sverige riskerar hamna på efterkälken och – vad än värre är – bli den svagaste länken i en annars stark hoplänkad europeisk transportkedja.
Trafikverkets inriktningsunderlag för svensk infrastrukturplanering 2026 – 2037 har nyligen varit ute på remiss. I vårt svar har Östsvenska Handelskammaren påtalat att Trafikverkets ensidiga fokus på underhåll, kopplat till regeringens snäva ekonomiska ramar, inte räcker för att hålla Sverige konkurrenskraftigt och säkert.
Det är bra att myndigheten handskas varsamt med skattepengar. Tuffa prioriteringar och innovativa lösningar för att få ut det mesta av tilldelade medel är en hygienfaktor. Men svensk infrastruktur befinner sig i ett mycket kritiskt skede. Lovord om tuffa prioriteringar väger lätt i ett läge om Sverige står inför avgörande utländska investeringar, klimatkatastrof eller krig.
Ska Sverige utvecklas tillväxtinriktat, hållbart och säkert krävs ett robust infrastruktursystem som bygger samman hela Sverige och Europa. Då behövs högre ambitioner än de som nu presenterats. Förutom att skärpa kostnadskontrollen samt höja anslagen till infrastrukturen nationellt, måste politiken börja titta på andra möjligheter för finansiering via lån eller privata lösningar.
I vårt remissvar till Trafikverket, liksom i möte med infrastrukturminister Andreas Carlson (KD), har Handelskammaren framfört ovan resonemang. Liksom det att i vår östsvenska region finns ett antal kritiska infrastruktursatsningar med nationell och till och med internationell bäring, vilka måste framtidssäkras och genomföras enligt tidplan:
- Ostlänken
- Förbifart Söderköping, E22
- Anslutande infrastruktur till intermodala noder såsom Norrköpings och Oxelösunds Hamn
- Färjetrafiken till och från Gotland
- Flygplatserna som del i ett sammanhängande transportsystem
Slutligen anser vi att det saknas en nationell vision för svensk infrastruktur. Det krävs en långsiktig strategi för att möta klimathot, säkerhetshot och hot om stagnerad tillväxt. Effektivare myndighetsutövning är välkommet, men det behövs också en tydligare politisk vilja och kraftansträngning för Sveriges väg framåt.