Nu drar lönerörelsen igång igen. Det som är sig likt är att lönegapet mellan män och kvinnor består. Fortfarande fattas det 4 400 kronor i månaden i kvinnors lönekuvert. På tio år blir det tillräckligt med pengar för att köpa en sommarstuga.
I DN Debatt den 10 februari går fem fackförbund samman och kräver jämställda och rättvisa löner. Detta är välkommet. Bland punkterna finner jag översynen av Medlingsinstitutets uppdrag särskilt intressant om det blir förenligt med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken.Att vi fortfarande har dessa skillnader anser jag vara ovärdigt ett land som Sverige. De senaste 30 åren har löneskillnaderna endast minskat med tre procentenheter. Låglönepotter och årliga lönekartläggningar har visat sig vara verksamma medel för att minska lönegapet. Kommunal har i år velat lägga en låglönepott på blygsamma 100 kronor och fått kritik för detta av just Medlingsinstitutet. De årliga lönekartläggningarna har dessutom glesats ut. Numera räcker det med vart tredje år.
De flesta partier kallar sig i dag feministiska och till och med Stefan Löfven sade i sitt
installationstal att han var feminist. Punkt slut. Vad betyder då dessa ord för honom? För två år sedan i Almedalen hörde jag honom vid ett seminarium bedyra att löneskillnaderna var en fråga för arbetsmarknadens parter. Det är ingen framkomlig väg. Politiska förslag behövs.
Regeringen har satt till jämställdhetsdelegation. Det anser jag vara för defensivt. Vi vet tillräckligt mycket om brister i jämställdheten. Vad som behövs är politiskt mod att göra något åt saken. Vad jag vet så finns det bara ett parti som har ett konkret förslag i frågan och det är Feministiskt initiativ. Vi har ett förslag om en Jämställdhetsfond, som finansieras av en höjd arbetsgivareavgift på en halv procentenhet och ett lika stort statligt tillskott.
Vem vill vänta 75 år på att nuvarande orättvisor upprätthålls? Snart är det den 8 mars. Den dagen är det absolut för tidigt att skrota.