Kvinnor tjänar sämre än män på alla nivåer i det östgötska arbetslivet, från äldrevårdens korridorer till företagsledningarnas mötesrum. När vi för en tid sedan presenterade vår årliga statistik över nästan 2 700 östgötska chefslöner kunde vi visa att kvinnornas medianlön är klart lägre än männens.

En del av förklaringen är sannolikt att kvinnor
i högre grad än män är chefer inom offentlig sektor, där lönerna ofta är lägre än i näringslivet. Men i rikstäckande undersökningar, där vi kunnat rensa statistiken från bakomliggande faktorer som ålder, bransch, utbildningsnivå och antal underställda, finns det fortfarande kvar en löneskillnad på drygt 20 000 kronor om året. Inget talar för att det ser annorlunda ut i Norrköping, Finspång eller Valdemarsvik.

En av förklaringarna till löneskillnaderna är att alldeles för många östgötar, både chefer och medarbetare, jobbar på arbetsplatser där lönen inte sätts utifrån vad de presterar eller vilket ansvar de har. I stället har fack och arbetsgivare på central nivå kommit överens om att lönerna ska höjas för alla, oavsett insats, och bara småpengar återstår för att premiera dem som gör ett bra jobb. Vem som helst förstår att det med en sådan lönesättningsmodell blir närmast omöjligt att rätta till orättvisa lönemönster.

Ledarna har länge kämpat för att löner i stället ska sättas individuellt ute på arbetsplatserna. Vi är övertygade om att vi bara kan få en jämställd och rättvis arbetsmarknad om människor ses och lönesätts som individer. Om Agneta satsar kraft och engagemang ska hon ha mer betalt än kollegan Kjell som mest går till kontoret för att markera närvaro. Robert som är noggrann och effektiv ska ha högre lön än Maria som tillbringar en stor del av sin tid i fikarummet.

Om lönen står i direkt relation till arbetets krav, mätbara individuella prestationer och verksamhetens utveckling blir bedömningarna sakliga och opåverkade av fördomar.

Så länge vi ser oförklarliga löneskillnader mellan kvinnor och män kommer vi fortsätta arbetet för en modern och rättvis lönebildning. Östgötska kvinnor och män, såväl Susanne som Stefan, ska bedömas som individer utifrån tydliga och sakliga kriterier. Då hamnar makten över löneutvecklingen där den hör hemma, hos en själv och ens egna arbetsinsatser.