Utanförskapet börjar tidigt, oftast redan i barnaåren, och det är nära kopplat till ekonomisk utsatthet. När tonåringar berättar hur det känns att gå i trånga skor och fula kläder, att inte har råd att delta i föreningsliv och fritidsaktiviteter, att vara tvungen att sjukanmäla sig på avgiftsbelagda skolutflyktsdagar, att sakna tillgång till internet, att inte kunna eller vilja bjuda hem kompisar, att behöva gå hungrig på sommarlovet och att aldrig resa bort på semester väcker det alltid samma reaktioner från dem som vägrar förstå, från dem som inte vill eller orkar se, från dem som skiter i vilket; "det är sämre för de svältande barnen i Sudan."

Vad det handlar om är att skapa lika förutsättningar för alla att bli inkluderade, att få jobb och inkomst. Ger vi de värst drabbade utrymme att tänka på något annat än sin omedelbara försörjning så ger vi dem också en ärlig chans att bryta sitt utanförskap. Det pratas mycket om barnfattigdom men det som kallas barnfattigdom handlar också om mammafattigdom, om de ensamstående mammor som är förlorare i välfärdspoltiken. Det är just här, i den växande mammafattigdomen, som många av våra problem i skolan och på arbetsmarknaden har sitt ursprung.

Rädda barnen konstaterar i sin senaste rapport om barns ekonomiska utsatthet att skillnaderna i disponibel inkomst mellan ensamstående män och kvinnor ökat från 12,5 till 30 procent under 2000-talet. Var femte ensamstående mamma är idag beroende av försörjningsstöd. Var tionde ensamstående mamma lever i dag med långvarigt låg relativ ekonomisk standard, enligt den definition som regeringen själv använder sig av. Det är fyra gånger fler än i slutet av 1990-talet. Fattigdomen feminiseras, som flera forskare uttrycker det.

Orsakerna till mammafattigdomen stavas deltid, arbetslöshet, välfärdsnedrustning och kvinnosyn. Kvinnor tjänar mindre än män, de arbetar i större utsträckning deltid och de har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Därför är ensamstående mammors disponibla inkomster i större utsträckning än männens beroende av ersättningar förknippade med föräldraskap, till exempel föräldrapenning, bostadsbidrag, barnbidrag och underhållsstöd. Och när dessa ersättningar inte växer i takt med löneinkomsterna drabbas de ensamstående mammorna hårdast. Enkel matematik. Så enkel faktiskt att regeringen själv kommer till samma slutsats i vårbudgetens fördelningspolitiska redogörelse. Fast några lösningar på hur man ska komma till rätta med situationen har de inte.

Flera viktiga delar av familjepolitiken, till exempel underhållsstödet och bostadsbidragen, har urholkats gradvis ända sedan 1997. Taket i a-kassan har inte höjts sedan 2001 och barnbidraget ligger fast sedan 2005. Samtidigt har kraven för att få arbetslöshetsersättning skärpts, sex av tio arbetslösa kvalificerar sig inte idag.

Akademikerförbundet SSR organiserar landets välfärdsarbetare, som socionomer och socialsekreterare. Behovet av försörjningsstöd ökar rekordartat. Situationen förvärras för varje dag, klimatet blir hårdare och desperationen djupare. Vi möter de drabbade varje dag och nu säger vi att det får vara nog. Vi kräver krafttag här och nu. Nu måste politiken ta ansvar!