Den sunni och shiitiska konflikten går nästan 1 400 år tillbaka i tiden. Den startade år 632, efter profeten Muhammads död av en efterföljande tvist över det islamiska kalifatet. På den sunnitiska sidan har vi Saudiarabien, som är centrum och försvararen av sunnimuslimer i Mellanöstern och övriga världen samt Turkiet som har ambitioner att bli en supermakt i mellanöstern igen, såsom var fallet innan det osmanska imperiet kollapsade samman efter första världskriget för cirka 100 år sedan. På den andra sidan har vi Iran, försvararen av shiamuslimer och dess anhängare världen över.

Som propagandamedel använder sig Saudiarabien och Turkiet av den sunniarabiska mediekanalen Al-Jazira i Qatar på den saudiarabiska halvön. Al-Jazira visar ensidiga och ofta falska nyheter och bilder av upproren i mellanöstern och kablar sedan ut det till resten av västvärldens media som sväljer den och i sin tur matar sin befolkning med den.

Det finns inte något mer uppenbart bevis för den intensiva konflikten mellan sunni- och shiamuslimer än i Bahrain, vars sunnitiska regering fick hjälp av den saudiska militären att krossa det shiitiska upproret och se till att den sunnitiska regimen fortsätter att styra allt medan USA och övriga västvärlden tittade på då deras oljeleveranser från den arabiska halvön inte fick störas.

Eftersom den iranska regimen börjar känna av de internationella sanktionerna, känner de sig tvungna att komma till förhandlingsbordet. Det som främst driver Iran till förhandlingsbordet med FN:s säkerhetsråd om sitt kärnkraftsprogram är det förvärrade läget i Syrien eftersom Iran vill befästa sin dominans i området. Detta kan leda till att Iran kommer att vara beredd att visa mer samarbetsvilja i kärnkraftsutvecklingssamtal genom att använda sig av sin ryska bundsförvant som i sin tur kan övertyga västmakterna att avlägsna dess press på Assadregimen och köpa tid att hindra en attack på dess kärnkraftsanläggningar av Israel och/eller USA. Från det iranska perspektivet kan de alltid återuppta kärnenergiprogrammet när Assadregimen är stabiliserad.

Turkiet har en lång gräns mot Syrien och kan med dess allierade NATO genomföra en flygförbudszon i förevändning att skydda syriska flyktingar och den fria syriska armén och därigenom beväpna rebellerna och indirekt delta i upproret och störta Assadregimen. Om inte konflikten löses på en fredlig väg kommer Iran att känna sig hotad av sina sunnitiska grannar och det kan leda till en våldsam konflikt mellan de två stormakterna inom sunni och shia, Iran mot Saudiarabien/Turkiet. Då kan även övriga stormakter bli direkt involverade i konflikten mellan sunni- och shiamuslimer i Mellanöstern.