Många, men kanske något färre nu, räknar med att Obama blir återvald för en andra period som president i november. Han har inte drabbats av några politiska eller personliga skandaler, städade upp efter finanskrisen hösten 2008, fick amerikansk bilindustri på fötter och har åtminstone delvis fått till stånd en uppstädning inom finanssektorn.
Dessutom har Obama fått kongressens majoritet för sin sjukvårdsförsäkring som ger cirka 30 miljoner fler amerikaner en sjukvårdsförsäkring när även Högsta domstolen godkänt Obamacare som icke författningsstridig. Obama har också börjat ta hem militären från Irak och lagt fram en plan för samma sak i Afghanistan. Därtill lyckades hans ministär till slut också hitta och döda Osama bin Laden.
Allt detta borde tala för återval och seger mot Mitt Romney på den republikanska sidan. Visserligen har ekonomin och jobben inte utvecklats så positivt som önskvärt vore för en sittande president som söker ett omval. Men det faktum att sjukvårdsreformen överlevde också en granskning i Högsta Domstolen betyder mycket för Obamas anseende som en reformpresident. Han lyckades med det som tidigare presidenter gått bet på. Och detta trots att motståndarna mot Obamacare har haft mer än fyra gånger så stora kampanjresurser som Obamasidan i lobbyingen om sjukvårdsreformen.
Pengaövertaget i insamlade kampanjmedel inför president- och kongressvalet i november kan möjligen, jämte ovissheten om ekonomin och jobben, annars var en faktor som talar för republikanerna och Romney. Också där har republikanerna på senare tid gått om Obama i insamlade miljoner till kampanjkassan.
Obama har många små bidragsgivare och en bättre kampanjorganisation på gräsrotsnivå medan Romney får jättelika bidrag från de välbärgade till sin valkampanj. Och nu med utslaget
i Högsta Domstolen, om Obamacare, kommer särskilt högerflygeln med Tea partyaktivisterna att göra allt de kan för att få Obama till en enperiodspresident. Särskilt som Romney, om han vinner, har lovat att avskaffa den av aktivisterna avskydda Obamacare. I denna ambition skyr de inga medel och valrörelsen lär sannolikt bli smutsigare än på många år.
Via så kallade superPac-insamlade miljoner bedrivs en allt intensivare negativ annonskampanj i media mot Obama för hans påstått starka tonvikt på federala utgiftsprogram, för att han vill höja skatter, är för homoäktenskap och för hans påstådda oförmåga att sköta ekonomin och skapa jobb samt för att han är intellektuell och, rent av, socialist.
Om det enbart skulle komma an på insamlade kampanjmedel lär republikanerna ha mest muskler för att överskölja väljare med valbudskap för runt en miljard dollar mot kanske 700 miljoner dollar för Obamalägret. Men Obama är en skickligare kampanjpolitiker än Romney och har till exempel ett klart övertag bland latinoväljare i viktiga nyckeldelstater som Florida och borde kunna ta hem sitt omval i november med en liten övervikt. Trots att förändringar
i registreringsförfarandet i vissa delstater gör att cirka 2,5 miljoner röster, mest Obama-röster, lär falla på grund av att de inte tillåts rösta.