De flesta barn i Sverige lever under trygga och goda förhållanden tillsammans med sina familjer. Men det finns tyvärr barn som lever i olika slag av utsatthet. Det kan handla om föräldrar som har missbruk eller psykisk sjukdom. Då måste samhället ge stöd och skydd. Kommunernas socialtjänst har huvudansvaret för att så sker. Även andra aktörer, som förskola, skola och sjukvård är viktiga när det gäller att bygga starka skyddsfaktorer kring barnen. Och vi har alla ett medmänskligt ansvar att slå larm om vi ser att ett barn far illa.

Ungefär 25 000 barn i Sverige är omhändertagna av socialtjänsten. De bor i familjehem, i Hem för vård och boende (HVB) eller på Statens institutionsstyrelse. Vi kan se i statistiken att placerade barn i lägre utsträckning än andra barn får en fullföljd skolgång eller tillgång till sjukvård. Det ger dem sämre förutsättningar för ett bra vuxenliv. Regeringen har arbetat mycket med att förbättra den sociala barn- och ungdomsvården och därmed stärka skyddet för barn och unga. Lagändringar gjordes redan 2007. Vi har nu ytterligare förslag hos Lagrådet som vi kommer att lämna till riksdagen i höst.

Barn behöver veta om framtiden. Långsiktiga lösningar ska eftersträvas, det säger sig självt att det är viktigt för barn att veta var det är tänkt att man ska bo också nästa år. Barn och ungdomar är kloka och kan vi slå följe med deras egna förslag är så mycket vunnet. Vi har stärkt barns rätt att få komma till tals och presentera sina förslag till lösningar. Dessa ska vara en del av beslutsunderlaget när socialnämnden fattar beslut.

När jag har träffat placerade barn säger många att man inte tänkt att socialtjänsten var någon som kunde hjälpa dem i deras svåra situation. Därför ger vi nu socialtjänsten ett tydligt uppdrag att informera barn och unga om sin verksamhet. Många kommuner har svårt att rekrytera familjehem. Det är en svår uppgift och man behöver stöd i den. Vi hjälper nu kommunerna med en vägledning för att bedöma familjehem. Alla familjehem ska få utbildning av socialtjänsten och ett avtal ska skrivas om vad som är familjehemmets respektive socialtjänstens ansvar. Detta tror vi kan bidra till en ökad trygghet hos familjehemmen så att fler vågar.

Allra bäst är förstås om barn och unga inte far så illa att de måste omhändertas av samhället. Ett gott förebyggande arbete är att ge stöd till föräldrarna. Regeringen har haft ett stort utvecklingsarbete i mer än 80 kommuner i Sverige för att få fram bra metoder för föräldrastöd. Dessa ska nu spridas genom handböcker och regionala konferenser som Statens folkhälsoinstitut håller
i. Flera kommuner har visat att det förebyggande arbetet minskar antalet omhändertagna barn.

Alla barn har drömmar om framtiden. Också placerade barn tror på en ljus framtid med jobb, egen lägenhet, någon att älska. Låt oss stödja barnen och ungdomarna i att hålla fast i sina drömmar och kunna förverkliga dem. Det är vår uppgift som enskilda vuxna men också som samhälle.
MARIA LARSSON (KD)