Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna har varit viktiga för Sveriges utveckling som välfärdsland. När en tids sjukdom eller arbetslöshet inte leder till utslagning utan till återgång i arbete efter rehabilitering eller utbildningsinsats, bidrar väl fungerande socialförsäkringar till tillväxt och ökad sysselsättning.

De senaste årens försämringar av de gemensamma trygghetsförsäkringarna har i stället inneburit att fler slagits ut från arbetsmarknaden. Detta skapar en ökad otrygghet. Få av oss har undgått de senaste årens berättelser om hur svårt sjuka människor har utförsäkrats. Regeringen hävdar att syftet med de nya reglerna är att föra människor tillbaka till arbete. Men av dem som utförsäkrats finns en knapp tiondel på den reguljära arbetsmarknaden i någon omfattning.

En av orsakerna till att de svenska trygghetssystemen inte längre håller världsklass är, enligt en rapport av Joakim Palme, att taken i försäkringarna släpar efter löneutvecklingen. Denna förändring går långsammare och uppmärksammas därför inte på samma sätt som utförsäkringarna. Men den påverkar våra försäkringar i stor omfattning och handlar om vilken typ av trygghetssystem vi ska ha.

I Sverige har vi valt att ha trygghetsförsäkringar som omfattar alla. Vi betalar via arbete till sjukförsäkringen och vi får ut ersättning för inkomstbortfallet om vi drabbas av sjukdom eller olycka. Alternativet är att var och en tecknar sin egen försäkring. Men det skulle inte bara bli dyrt, många skulle inte få teckna en försäkring, eller få betala en hög premie. Det gäller till exempel människor som har arbeten med hög skaderisk, människor med ärftliga sjukdomar eller funktionsnedsättning.

När taket i sjukförsäkringen inte hänger med löneutvecklingen blir behovet av privata försäkringar större. Av Palmes rapport framgår att det inte längre handlar om en liten grupp höginkomsttagare. Även medelinkomsttagare drabbas av de låga taken. Redan i dag omfattas många löntagare av kollektivavtalade försäkringar. Allt fler löntagare tvingas söka sig till privata lösningar och får då betala flera gånger för ett försäkringsskydd som borde täckas av de gemensamma försäkringarna.

Moderaterna har de senaste åren hävdat att de ställer sig bakom de gemensamt finansierade trygghetssystemen. Så varför höjer man inte taket i sjukförsäkringen? Möjligen gav Reinfeldt svaret i partiledardebatten den 6/5. "Det tycker jag i grunden är en bra utveckling", sade statsministern om att allt fler tvingas teckna privata tilläggsförsäkringar utöver de gemensamt finansierade. Det är tydligt att en privatisering av försäkringsskyddet ligger i Moderaternas intresse. Och det finns starka ekonomiska intressen som välkomnar en växande privat försäkringsmarknad.

Vi socialdemokrater vill något helt annat. Vi vet att det blir bättre och billigare för alla om vi delar på riskerna och tecknar våra sociala försäkringar tillsammans. Vi vill ha ett sammanhållet samhälle.