En välfungerande bostadsmarknad är viktig för jobben. Unga människor måste kunna flytta hemifrån och starta sina liv, och den som är arbetslös måste kunna flytta dit jobben finns. Så är det inte i Sverige i dag. För att få fart på svensk tillväxt måste vi också få fart på byggandet.

För att långsiktigt klara bostadsförsörjningen behöver vi bygga 40 000 nya bostäder varje år. Det innebär att nyproduktionen näst intill behöver fördubblas jämfört med i dag. Bostadsbristen och det låga bostadsbyggandet är ett av de allvarligaste hindren för tillväxt.

I brist på politik för ökat bostadsbyggande ställer nu regeringen sina förhoppningar till andrahandsuthyrning. Vårpropositionen innehöll förslag för ökad andrahandsuthyrning, nya regler som föreslås träda i kraft redan den 1 januari 2013. Kortfattat innebär förslaget att lägenhetens marknadsvärde vid uthyrningstidpunkten avgör hyran, en andrahandshyresgäst förlorar rätten att i efterhand begära återbetalning av oskälig hyra och att bostadsrättsinnehavaren ges rätt att hyra ut sin lägenhet i fyra år utan att ange något skäl.

Vi håller med om att det befintliga bostadsbeståndet kan användas mer effektivt och att åtgärder som underlättar andrahandsuthyrning därför kan prövas. Flera remissinstanser påpekar dock att det saknas en fördjupande analys om både den nuvarande situationen på bostadsmarknaden och konsekvenserna av de lagförändringar som föreslås. Boverket skriver bland annat att: "det är omöjligt med det underlag som finns bedöma om den samhällsekonomiska nyttan av förslaget överstiger de samhällsekonomiska kostnaderna."

Det förslag som regeringen nu presenterat är illa underbyggt och kan som jag ser det inte ligga till grund för ett riksdagsbeslut med mindre än att det arbetas om. Jag är dock beredd att titta vidare på möjligheten att bättre utnyttja bostadsbeståndet. Men för att vi på allvar ska kunna underlätta för andrahandsuthyrning krävs fungerande regler och schyssta villkor för alla parter:

 Vi är beredda att se över möjligheterna för en bostadsrättsinnehavare att kunna ta ut både räntekostnader och avgift i hyra av en andrahandshyresgäst och för bostadsrättsinnehavare att i särskilda fall kunna ta en högre hyra än bruksvärdet. Lagstiftningen måste vara transparent och tydligt för både uthyrare och hyresgäst.

Bostadsrättsföreningen bör ges rätt att ta ut en extra avgift.

Bostadsrätten är en uppskattad boendeform men gemensamt ägande kräver att alla medlemmar tar ansvar för föreningen. Vi anser därför att föreningen bör kompenseras för de kostnader som uppstår vid andrahandsuthyrning.

Hyresgästens ställning får inte försvagas. Regeringens förslag skriver helt bort rätten för den som blivit lurad att betala en för hög hyra att få detta prövat i hyresnämnden efter det att hon flyttat. Den som är i desperat behov av bostad får en otryggare ställning på bostadsmarknaden.

Det behövs ordning och reda på andrahandsmarknad. Kommuner med bostadsbrist bör starta förmedlingar av andrahandskontrakt. Det ger trygghet både för den som vill hyra ut schysst, men är osäker på hur regelverket ser ut och avstår ifrån att hyra ut för att slippa krångel.

Sammanfattningsvis är regeringens förslag tyvärr en konsekvens av att all aktiv bostadspolitik i dag är avvecklad. Jag, och socialdemokratin, förstår behovet av att se över andrahandsuthyrningen, men vill se ett mer genomarbetat förslag från regeringen. Samtidigt är det viktigt att betona att bo i varandras lägenheter inte är en långsiktig lösning på bostadsbristen. Sverige behöver få igång nyproduktion av bostäder.

Vårt svar på ungdomsbostadsbristen är därför en aktiv bostadspolitik som ger fler förstahandskontrakt.