När moderaten Thomas Böhlmark beskrev socialdemokraten Nalin Pekgul som en "klappturk", startade det en kritikerstorm och han är nu avstängd ifrån sitt jobb som pressekreterare hos Moderaterna. Detta är en sorglig utveckling, inte bara för Böhlmark utan också för det svenska politiska klimatet.

Vi är nämligen i behov av fler och inte färre förolämpningar i det politiska språkbruket. På lång sikt skulle det hjälpa till att bekämpa politikerföraktet. I dag lyssnar få på partiledardebatten
i riksdagen. Detta inkluderar ledarskribenter. En av orsakerna till detta är att debatterna är tråkiga och även om man lyssnar på dem kommer man inte ihåg vad som sagts. På lång sikt är detta en farlig utveckling. Skulle en politisk motståndare i dag använda en förolämpning i debatten, kan det lätt bli så att politikern känner sig "kränkt" och att motståndaren tvingas lämna sin tjänst.

Skulle man våga acceptera förolämpningar och till och med svara med ett vasst genmäle, leder det på längre sikt till ett mer spännande debattklimat. Historien är full av goda förolämpningar och våra folkvalda skulle tjäna på att inspireras av dessa. Den romerske talaren Cicero kan liknas vid de politiska förolämpningarnas Lady Gaga. När han beskrev mordet på Julius Caesar menade han att det var "en gärning planerad av män, men utförd av barn". I dag skulle en ledande socialdemokrat kunna låna dessa ord för att beskriva valet av Håkan Juholt. Den brittiske premiärministern Winston Churchill beskrev sin motståndare Clement Atlee som "en blygsam man, som har mycket att vara blygsam för". Detta kunde användas av Fredrik Reinfeldt för att beskriva Stefan Löfven.

I Sverige var Olof Palme länge mästare på förolämpningar, som ibland gränsade till förtal. När han kallades Moderaternas partiledare Ulf Adelsohn för "en främmande fågel" kunde det tolkas som en åsyftning på Adelsohns judiska bakgrund. Palme beskrev också folkpartiets partiledare Bengt Westerberg som en svensk "general Haig", åsyftandes på Richard Nixons stabschef Alexander Haig som under Watergateskandalen deklarerade att: "jag tar kontroll över situationen".

I dag innehar utrikesminister Carl Bildt och utbildningsminister Jan Björklund delad mästartitel när det gäller förolämpningar. Carl Bildt lyckades att avväpna den amerikanska ambassadörens beskrivning av honom som "en hund av medelstorlek, men med en stor hunds attityd", när han själv kallade sig det på microbloggen twitter. Jan Björklund sammanfattade den svenska vänsterns rädsla för internationella samarbeten, när han påpekade att det enda samarbetet Vänsterpartiet någonsin har varit för är Warzawapakten.

Nalin Pekgul skulle ha följt Bildts exempel och kallat sig själv för "en stolt klappturk" för då skulle hennes motståndare förlorat på angreppet. Hon skulle framstå som en människa med självdistans och humor. När debattörer nu anser att uttrycket var djupt kränkande måste man se det som ett tecken på att de vill avskärma politikerna ytterligare ifrån väljarna.