Hyresbostadsmarknaden är inte i balans, och har egentligen aldrig varit det. Tid efter annan har regeringar, oavsett politisk färg, kompenserat obalanserna med stimulanser och subventioner. De problem vi ser nu i på bostadsmarknaden visar med all önskvärd tydlighet att det råder ett systemfel. Å ena sidan är efterfrågan på bostäder stor, i tillväxtorter rent av skriande. Å andra sidan är nyproduktionen av framförallt hyresrätter rekordlåg. Därför är det bra att riksdagsledamoten Johan Löfstrand (S) vill väcka liv i en bostadspolitisk diskussion, som han gör med sin debattartikel i NT 14/8.

Precis som Johan Löfstrand skriver gör bristen på bostäder att människor inte kan flytta sig dit jobben och utbildningarna finns. Obalanserna på bostadsmarknaderna skadar ytterst ekonomin och gör att tillväxten blir mindre än den skulle kunna vara. Utöver detta skapar bristen på bostäder problem för inte minst ungdomar som får skjuta upp sin debut i vuxensamhället därför att det inte finns en bostad att flytta till.

Allt detta kokar ner till huvudfrågan om det inte är dags att göra en rejäl översyn över de omfattande regleringar som omger bostadsmarknaden för hyresrätter i stället för att fortsätta och laga och lappa i ett system vars bäst-före-datum gått ut sedan lång tid tillbaka.

Den välkände och välrenommerade ekonomen Assar Lindbeck beskriver hyresregleringen som "70 år av katastrof". Assar Lindbeck säger att redan Tage Erlander ville avreglera bostadsmarknaden, men drog i sista stund tillbaka den proposition som föreslog det.

Nu, nästan 50 år senare, ser vi ett system
i kris. Sonny Modig, vd för allmännyttiga MKB
i Malmö, anser att problemen "beror på ett ålderdomligt och ineffektivt hyressättningssystem". Listan kan göras lång på mer eller mindre kända personer med stor kunskap om fastighetsbranschen som vittnar om att det behövs genomgripande förändringar för att lösa problemen. Trots det verkar de politiska partierna huka inför den insikten. Lite förenklat finns det politiker som vill fortsätta reglera och subventionera och andra som inte vill det. Men vem vill förnya i grunden?

Johan Löfstrand är kritisk mot regeringens passivitet, och det ska väl en oppositionspolitiker vara. Men från Fastighetsägarnas sida tror vi inte att lösningen är att gå tillbaka till kommunala bostadsförmedlingar eller att motsätta sig friare former för andrahandsuthyrning av bostadsrätter.

Johan Löfstrand är oroad över att hyresgästernas ställning försvagas, men en hyresgäst är aldrig starkare än på en marknad i balans. Fråga i stället hyresvärdar eller investerare varför de tvekar att satsa på ökad nyproduktion av hyresrätter.

Svaret kommer vara att hyresregleringar, skatteregler och allehanda regelverk från Boverk och länsstyrelser ligger som en våt filt över bostadsmarknaden. Så snart denna våta filt lyfts bort kommer nyproduktionen att sätta fart. Och det utan att satsa en enda skattekrona, utöver det som krävs för att ge hyresrätten en rättvis
beskattning jämfört med andra upplåtelseformer.