Företagaren Hans Kindstrand går i en mycket obalanserad artikel i NT-debatt 15/9 till hårt angrepp mot mig och mina tankar om det hållbara jordbruk som måste komma efter industrijordbruket. Jag har full respekt för att Kindstrand inte delar mina politiska värderingar, men genom att tillskriva mig åsikter jag inte har och sedan argumentera emot dem sänker han debatten till en så låg nivå att det är nästan motbjudande att gå i svaromål. Då det trots allt kan finnas läsare som kanske tagit till sig Kindstrands påståenden vill jag ändå svara.

Det småskaliga ekologiska jordbruk jag talat om är i sig inte ett mål, men en nödvändighet den dag vi inte längre har lagrade energireserver att tillföra livsmedelsproduktionen. De förebilder jag refererat till från den forna Sovjetunionen och från Kuba ligger inte i de ekonomiska och politiska system som rådde i dessa länder, utan i det sätt med vilket folk mött bristen på livsmedel genom egen lokal produktion.

Vad gäller vårt lands förmåga att producera livsmedel drar sig inte Kindstrand från att helt utan referenser påstå att vi bara skulle kunna försörja en tredjedel av landets befolkning. En rapport från JTI visar dock att Sveriges produktion av vete, råg, korn, havre, ärtor och bruna bönor kan föda 13 miljoner människor om vi beräknar ett dagligt kaloriintag på 2 000 kilokalorier.

Vissa studier menar att ett ekologiskt jordbruk skulle sänka produktiviteten med mellan 20 och 40 procent. Det innebär för ovan nämnda grödor att de ensamma skulle kunna föda mellan 7,8 och 10,4 miljoner människor. Vidare kan nämnas att en sammanställning av över 300 forskarrapporter som gjorts vid universitetet i Cambridge, visar att en övergång till ekologiskt jordbruk i Europa och USA skulle ge 92 procent av dagens produktion.

Kindstrand drar sig inte för att kalla mina visioner drömmar, men refererar själv till sagofigurer som Karl-Oskar och Kristina från Vilhelm Mobergs diktning som om de vore historiska personer. Det mest allvarliga är dock det systemfel han begår då han menar att det är genom att anpassa oss till naturlagarna som vi försämrar de kommande generationernas livsvillkor, sanningen är som bekant den rakt motsatta.

Det är just genom att plundra planeten Jorden på de lagrade resurserna och genom att överutnyttja de förnyelsebara som vi underminerar de kommande generationernas möjligheter till ett gott liv.

Hans Kindstrand titulerar sig företagare. Som företagare är han säkert en god förhandlare, men naturlagarna är inte förhandlingsbara.

Ju förr Kindstrand inser denna grundläggande sanning, desto bättre är det inte bara för Kindstrand själv utan också för hans bidragande till att bygga det hållbara samhälle som är vårt gemensamma ansvar.