Hans Sternlycke, tillika ordförande i Föreningen Svenska järnvägsfrämjandet, skriver en minst sagt märklig debattartikel i NT den 6/10. Han tycker att regeringen gör för lite för järnvägen

i den nyligen presenterade budgeten. Sanningen är ju faktiskt raka motsatsen.

Satsningen på infrastruktur är historiskt stor. Drygt 520 miljarder kronor under perioden fram till 2025 gör att vi både kan öka driftsäkerheten och bygga nytt på ett sätt som inte skett på årtionden i Sverige.

I denna satsning finns ett antal stora järnvägsprojekt. Detta borde Järnvägsfrämjandet rimligtvis applådera, inte kritisera.

Ett enprocentsmål av BNP utan definition av vad pengarna ska användas till, som Sternlycke föreslår, är inte ett ansvarsfullt sätt att handskas med skattepengar på.

För att möta framtidens behov av transporter och skapa bättre förutsättningar för jobb och tillväxt i hela landet, krävs det ökade infrastrukturåtgärder. Vi ökar därför åtgärderna med 106 miljarder kronor under perioden 2014-2025 jämfört med den tidigare perioden 2010-2021.

Första steget i byggandet av en ny stambana för snabbtåg tas genom byggnation av sträckorna Järna-Linköping samt utbyggnad av dubbelspår Göteborg-Borås. Dessa investeringar öppnar också möjligheten för en ökad regional trafik på järnvägen, vilket också är mycket positivt, inte minst för oss i Östergötland.

Åtgärderna för att rusta upp och vårda det befintliga järnvägsnätet ökas under perioden 2014-2021 med cirka 20 miljarder kronor, det vill säga cirka 1,7 miljarder kronor per år, vilket är precis i nivå med de anslag som Trafikverket har begärt för att kunna utföra det underhåll som behövs på järnvägsnätet.

Regeringen avser även att göra investeringar för upprustning av Malmbanan och vägen mellan Pajala och Svappavaara för att främja gruvindustrin som tillväxtmotor i norra Sverige. En fördelning av investeringsramarna på enskilda objekt kommer att föreslås i den så kallade åtgärdsplaneringen 2014.

Man kan nästan tro att det är miljöpartisten Hans Sternlycke snarare än Svenska Järnvägsfrämjandets ordförande som talar när han tycker att det satsas för lite på järnvägen.