Rökning är den riskfaktor som står för den största andelen av sjukligheten i Sverige näst efter högt blodtryck, som i sig också har tobaksbruk som en riskfaktor. Varannan rökare dör i förtid av sin rökning och förlorar i genomsnitt tio år av sin förväntade livstid. Det är kalla fakta enligt erkända erfarenheter och vetenskap (Folkhälsoinstitutet). Fakta är också att ett av de mest effektiva sätten att förbättra sin hälsa är att sluta röka.

Förra veckan samlades deltagare i Tobaksprevention i Landsting och Regioner (TPLR) i Norrköping. Det var extra roligt att välkomna nätverket till vårt län, då Landstinget i Östergötland på senare år varit framgångsrikt i arbetet med tobaksprevention. I Östergötland röker 11, 4 procent av befolkningen dagligen, vilket är ungefär samma andel som i resten av landet. Det är dock en minskning med cirka 14 000 individer sedan år 2009.

I Landstinget i Östergötland finns i dag cirka 80 tobaksavvänjare, de flesta av dem i primärvården. Detta är nästan en dubblering mot 2008 då det fanns cirka 45 tobaksavvänjare. Ökningen har skett genom utbildningsinsatser, eldsjälar
i verksamheterna och en vilja från både politiskt-, tjänstemanna- och verksamhetshåll om att satsa på folkhälsoarbetet.

Tyvärr har tobaksindustrin fortfarande en betydande påverkan på svensk folkhälsopolitik.
I allt fler andra länder diskuteras ett perspektivskifte i tobaksbekämpningen, att definiera ett årtal då (nästan) inget tobaksbruk ska förekomma, då en denormalisering av tobaksbruket i samhället är etablerad och barn och vuxna därmed inte längre exponeras för tobaksrök.

För att nå dit krävs en stark positiv opinion i befolkningen, väl förankrade politiska beslut, ett starkt folkhälsopolitiskt ledarskap och adekvat finansierade verksamhetsplaner. Det vill säga, en metod som när stater bestämmer sig för att utrota andra riskfyllda företeelser som exempelvis polio eller asbestanvändning.

Nya Zeeland har satt sitt mål till år 2025 och Finland till år 2040. Är det inte dags att väcka debatten också i Sverige?

Befolkningsutvecklingen diskuteras ibland med oro: Kommer resurserna att räcka med en åldrande befolkning och färre som föds? Kanske ett ökat sjukdomsförebyggande arbete kan vara alternativet till skattehöjningar?

En frisk befolkning gör att inte lika många behöver söka vård och vården kan gå till de allra sjukaste. Ingen enskild åtgärd kan förbättra folkhälsan mer än om alla slutar röka och ingen börjar. Därför är det nu dags att på allvar se
till att målet om ett rökfritt och friskt samhälle uppnås.