Regeringens största krafttag mot ungdomsarbetslösheten är sänkningen av restaurangmomsen. Kanske trodde regeringen att de med en quick fix värd fem miljarder kunde sänka ungdomsarbetslösheten? Än så länge finns inte tillräckliga fakta som visar på någon positiv sysselsättningseffekt i branschen kopplat till denna åtgärd.

De som hade hoppats på billigare luncher är inte heller nöjda. Den genomsnittliga prisnedsättningen i hela branschen ligger bara på tre procent. Man kan ju fundera över var resten av momssänkningen tog vägen.

Hotell- och restaurangbranschen i Sverige går riktigt bra. Det är till och med en av de branscher som går bäst i vårt land just nu. Varje år växer besöksnäringen och på tio år har omsättningen ökat med 76 procent och sysselsättningen med 24 procent. Allt fler vill turista i Sverige och vi svenskar äter ute och fikar mer än någonsin.

Vårt fikabeteende är tydligen så unikt att komikern Al Pitcher gjort en hel stand up-show kallad Fika, som han turnerar runt med nu under hösten. Det är roligt och det är fakta. Fler har blivit anställda inom branschen. Konstigt vore det annars, vi hade fått vänta alldeles för länge på vår hamburgare annars. Att dra slutsatsen att branschen behöver mer folk enbart tack vare regeringens reform, det är högst osannolikt.

Vi vill inte argumentera för de negativa effekterna. Vi är måna om att främja företagsamheten i branschen, men inte till vilket pris som helst. Att regeringen väljer att lägga fem miljarder, inte på utbildning, inte på infrastruktur, utan på billigare restaurangbesök gör oss irriterade. Vi ska alltså kunna köpa billigare hamburgare när vi väntar på att de försenade tågen ska gå från Stockholms central. Det här är ingen politik för fler jobb, för tillväxt, hållbarhet eller för att säkra att våra gemensamma skatteresurser används på ett ansvarsfullt sätt.

Vi vet att hotell- och restaurangbranschen är en personalkrävande verksamhet och många av våra medlemmar hade hoppats att reformen kunde resultera i att de fått fler kollegor och bättre arbetstider, men här ser vi inte heller någon effekt.

Mer än en tredjedel av dem som har jobb inom branschen arbetar bara deltid, ofta mot sin vilja. Nästan hälften har inte fast jobb. 47 procent av alla anställda i branschen i dag är under 26 år. Personalomsättningen är hög. Fyra av tio anställda ligger på minimilönen och ännu fler
i närheten. Minimilönen för en 18-åring ligger på 14 344 kronor i månaden, före skatt. De osäkra anställningsformerna och den dåliga löneutvecklingen gör att många inte orkar eller kan stanna kvar.

Vi ser ingen poäng med att fortsätta bolla med siffror hit och dit och önsketänka. Fokus kan inte vara att visa upp bra statistik, utan måste vara att branschen ska vara bra att jobba inom och att våra skattepengar som vi gemensamt sparat ihop används på ett bättre sätt.